Resultatet av det senaste parlamentsvalet i Irak godkändes i slutet av november. Nu har Irak ett nytt parlament med många kvinnor och nytänkande unga bland de valda. Fempers nyheter har intervjuat kvinnorättsaktivisten Intisar Al-Amyal om betydelsen av valresultatet och förutsättningarna för jämställdhetsarbete i Irak.
Intisar Al-Amyal är ledande företrädare för kvinnorättsorganisationen Iraqi women’s league (IWL) och mottagare av Per Anger-pristagare 2020. På grund av pandemin hindrades Al-Amyal från att besöka Sverige då, men i slutet av november 2021 kom hon till Stockholm.
Det var i oktober som parlamentsval hölls i Irak, det femte sedan Sadam Husseins fall 2003, under USA-invasionen. Kvinnorättsaktivisten Intisar Al-Amyal är relativt nöjd med valresultatet. Hon ser fram emot något hon uppfattar som ett maktskifte från korrupta partier till partier som står för förändring och framsteg.
– Valresultatet visar att de tidigare inflytelserika partierna inte längre är vinnare och att irakierna har vägrat rösta på dem.
Av 329 parlamentsledamöter är 222 nyvalda. Intisar Al-Amyal menar att även det sätt på vilket de flesta unga i landet deltagit i valet och medvetna använt sina röster, visar ett kännbart behov av framsteg och krav på grundläggande förändringar i Irak.
– Förut var det så att folk följde olika fatwor eller dekret från de religiösa ledarna när det gällde politiska val och då röstade man i enlighet med dessa ledarnas åsikt. Men den här gången ser vi en ökad politiskt medvetenhet bland irakierna. De flesta har själva tänkt och avgjort vilka de vill rösta fram i detta val.
Rekordmånga av de nya ansiktena i det nya parlamentet är kvinnors. 97 av de 329 parlamentsplatserna har nu gått till kvinnor från olika samhällsgrupper, det vill säga 14 fler platser än i det föregående parlament. Lagen kvoterar 25 procent av platserna till kvinnor, och irakierna har nu röstat så att 29,4 procent av ledamöterna är kvinnor.
Betyder det att kvinnor deltagit i större utsträckning än tidigare i detta val?
– Ja, och kvinnor från olika samhällsgrupper deltog och röstade fram de kvinnor och unga politiker som har lovat förändring och framsteg, inte minst när det gäller kvinnors rättigheter och ungas krav på förändring.
Kvinnors växande deltagande i politiken har lett till det större antalet kvinnor i parlamentet. De valda representerar olika politiska partier samt etniska och religiösa grupper och de har i sina valrörelser lovat att de ska arbeta för kvinnors rättigheter i parlamentet.
Vad vill irakierna, vad handlar deras krav och drömmar om?
– Folk vill ha en framtid! De kräver bra infrastruktur i landet, hälsovård och social försäkring, mat på bordet, de vill inte vara fattiga, de vill att deras barn ska gå i skola. Samma krav som folk har i alla länder. Irakierna undrar om vi är skapade för att genomlida livet trots landets rikedomar, vi kämpar för rättvis fördelning av de resurser vi har. Som alla andra i världen vill irakierna ha ett normalt och tryggt liv för sig och sina barn.
– Kvinnor vill kunna utbilda sig så att de kan få kontroll över sina liv. Till exempel, det förekommer tvångsäktenskap. Många unga kvinnor vägrar och gör motstånd. Men alla kan inte göra det. En del blir tvungna att gå med att gifta sig med någon som familjen har valt, men istället ställer de ofta ett enda krav: ”låt mig utbilda mig och fortsätta mina studier”. Så de unga kvinnorna ger inte upp sina drömmar, ens när de tvingas att ingå äktenskap fast de inte vill det.
Intisar Al-Amyal kämpar för kvinnors rättigheter i Irak och i 20 år har hon dokumenterat brott mot mänskliga rättigheter. Al-Amyal uppmärksammar våld i nära relationer, barnäktenskap och hedersmord. Hon har gett sitt stöd till kvinnor och flickor som fallit offer för IS och de många terrorgrupperna i Irak. Dessa ställningstaganden för kvinnors rättigheter har lett till att Intisar Al-Amyal ständigt utsätts för hot.
– Jag uppmärksammar det lidande som kvinnor utsätts för, brotten mot deras rättigheter. Till exempel försvarar jag kvinnors mänskliga rättigheter vilka egentligen har stöd i ”familjelagen”. Det finns religiösa partier som vill häva familjelagen och de möter motstånd från kvinnorättsförsvarare. Vi ställer krav på regeringen gällande kvinnors rättigheter. En annan fråga vi arbetar med är våldet mot kvinnor, både nationellt, regionalt och internationellt. Så jag uppmärksammar dessa frågor och mobiliserar kring dessa frågor och genomför kampanjer och aktiviteter.
Vilka svarar dig och från vilka sociala grupper?
– Kvinnor, journalister, akademiker, studerande, fackföreningar. Ibland kommer även föräldrar med sina döttrar. Det handlar om allt ifrån medelklassen till de fattiga i städerna.
Hur når du dessa människor?
– Genom sociala medier, många irakier är på till exempel Facebook. Då får jag förstås mycket hot och hat, i likhet med många andra kvinnor i min situation.
Du agerar och mobiliserar ungefär på samma sätt och kring samma frågor som de flesta kvinnorättsaktivister i hela världen. Vad är det som är annorlunda i Irak?
– Det finns stora skillnader förstås. Jag lever och kämpar i en konfliktdrabbad region. Även om kvinnoförtryck finns överallt i världen går det inte att jämföra förhållandena vi jobbar under i Irak med många andra delar av världen. Jag lever i ett land där det saknas lag och ordning, inget stöd från myndigheter, inget kvinnohus, vi jobbar under hot från beväpnade grupper och miliser.
Så du använder din egen kropp och ditt liv som instrument i kampen för kvinnors rättigheter?
– Ja! Den här kampen kräver offer, man riskerar livet. Men det är en kamp som leder till att medvetenheten och kunskapen om kvinnors rättigheter ökar i samhället. Jag brukar inte prata mycket om dessa hot som riktas mot mig, eftersom jag vill inte skrämma bort de unga som vill delta i kampen.
Al-Amyal arbetar även med unga män som vill utvecklas och utbilda sig om hur förtrycket mot kvinnor genomsyrar livets alla områden. Hon anser att både kvinnor och män måste stå upp mot orättvisor och förändra. Unga män måste förstå vad patriarkatet och förtrycket betyder.
Vad ska du göra nu när du åker tillbaka till Irak. Vad är dina närmaste planer?
– Jag ska bland annat fortsätta jobba med unga män, visa dem andra perspektiv. Vi har jobbat med många unga män under en lång period nu med syfte att bidra till nya kulturer. Många deltagare har varit riktigt fördomsfulla unga män från början, men när vi skulle avsluta ett av våra projekt då kom många deltagande unga män tillsammans med sina systrar, just för att visa att de har förändrats och att de är stolta över att de har en annan syn på kvinnors fri- och rättigheter. De ville helt enkelt visa sina systrar förändringen de själva har genomgått.
FAKTA/Per Anger-priset
Per Anger-priset instiftades av regeringen och delas ut varje år av Forum för levande historia till någon som gjort stora humanitära och demokratifrämjande insatser.
Intisar Al-Amyal tilldelades Per Anger-priset 2020, nominerad av organisationen Kvinna till kvinna. Hon är kvinnorättsförsvarare och skribent verksam i Bagdad i Irak, född 1972 i Najafprovinsen. Redan som mycket ung ifrågasatte hon att kvinnor drabbades av patriarkat, traditioner och sekterism. Hon kände en djup vrede över barnäktenskap, våld i nära relationer och hedersmord.
Intisars skolgång blev avbruten av det pågående Gulfkriget, 1991, och efter Saddamregimens fall 2003 började hon arbeta för kvinnoorganisationen Iraqi Women’s League (IWL). Hon har genomfört olika utbildningsprogram för kvinnors och barns rättigheter, demokrati och fredsbyggande.
Juryns motivering:
I en extremt hotfull miljö har Intisar Al-Amyal, genom sitt starka ledarskap, lyckats mobilisera stora grupper i arbetet för demokrati och mänskliga rättigheter. Med mod och engagemang ger hon styrka och vägledning till dem som tvekat och som nu väljer att ingå i en förändringsrörelse.
