Det blev så där dålig stämning igen. Visserligen bara en stund, och det var väntat för jag kom in på ett ämne som ofta har den effekten: tjatsex.

Jag har inga siffror på hur vanligt det är med sex efter tjat, men efter dryga 25 år som sexualupplysare får jag en känsla av att det kanske är något alla har erfarenhet av på något sätt. Jag tänker mig alltså att de flesta av oss har varit inblandade i sex som minst en inte vill ha. För du behöver ju inte tjata på någon som vill, bara någon som inte vill.

Och jag kan lova att ingen går igång på tjat. Ingen (och det är sällan jag uttrycker mig så kategoriskt) säger till sin partner att ”snälla, kan inte du tjata en helg till så jag kommer igång?” eller ”Åh vad fint att du tjatat så mycket, nu känner jag mig sugen!”.

När jag säger det här, att sex med någon som går med på det efter tjat, är att ha sex med någon som egentligen inte vill, så blir det lätt dålig stämning. Det intressanta är att sex efter tjat mycket väl kan definieras som samtycke – i alla fall enligt lagen.

Jag har så länge talat om att sex efter tjat är sex med någon som inte vill. Men jag vet också att vi människor är komplexa.

Har man visat eller sagt ja så är det ja och därmed samtycke. Ett ”okej då” går också bra. Personligen tycker jag att det finns en nyansskillnad i orden ja och okej då, där det senare för mig innehåller ”Ja, men jag skulle helst vilja slippa” eller ”ja, för jag orkar inte ta den här fighten nu”.

Lagen bryr sig inte alltid om vad en person egentligen vill utan vad den uttrycker. När jag googlar tjatsex ser jag dock artikelrubriker och svar i frågelådor som rakt av definierar tjatsex som övergrepp. Och så kan det absolut vara även om inte lagen alltid definierar det så.

Jag ser däremot en spännvidd av tjat framför mig som går från att fråga då och då för att kolla av läget istället för att vänta in, till att tjura sig till ett ja och använda tjat som en del i manipulation och våld med eller utan ett ”okej då”. Och kanske är det alltid samma person som tjatar eller så växlar det. För om jag blir tjatad på kanske jag tycker att det är min rätt att tjata och få som jag vill nästa gång.

Och det jag går och funderar på nu för tiden är om det kan fungera bra med tjat. I vissa sammanhang. Jag har så länge talat om att sex efter tjat är sex med någon som inte vill. Men jag vet också att vi människor är komplexa. Jag tänker ibland på en vän som för väldigt många år sedan sa att ”det är ju tur att han tjatar för annars skulle det inte bli av och det blir ju ändå bra när vi kör”.

Jag kan säga att min feministiska hjärna inte riktigt var redo att ta in det då. Jag blev så perplex. Tjat är ju dåligt. Så vi började prata om annat. Men nu, kan jag ta in det nu? När jag faktiskt har lärt mig ännu mer om att vara människa, och om sex. Exempelvis om skillnaden i att ha responsiv eller spontan lust där det senare handlar om att ibland (eller ofta) blir vi bara sugna helt enkelt. Känslan bara kommer, ungefär som att känna sig hungrig.

Kan det behövas en partner som ligger på ibland, som säger att nu skiter vi i att rensa garderoben en stund för barnen är ute och vi mår bra av sex.

Responsiv lust kommer däremot inte av sig själv utan behöver väckas genom att medvetet plocka fram en sexfantasi eller exempelvis få smekningar. Det handlar inte om lustproblematik utan om att vi fungerar på olika sätt. Och då undrar jag: Kan det då vara så här med responsiv lust att en partner behöver ligga på ett par gånger för att tanken ska ta form och landa. Om den med responsiv lust då säger ”okej då” så betyder det då kanske ”okej, jag har tänkt om, nu lägger vi tid på det här en stund för det brukar bli bra och vi mår bra av att ha sex ibland”. Och jag tänker på alla stressade människor ”som bara ska…” och sällan finns det riktigt utrymme för sex.

Kan det behövas en partner som ligger på ibland, som säger att nu skiter vi i att rensa garderoben en stund för barnen är ute och vi mår bra av sex. Och den stressade säger att ”jag ska bara” och partnern säger att det finns alltid mer ”ska bara” och det var alldeles för längesedan vi prioriterade varandra. Och den stressade säger ”sluta tjata” och partnern skapar ögonkontakt, håller kvar en mjuk blick och säger att nu behöver vi ha sex. Och den stressade säger ”okej då” och så landar de i nuet, med varandra. Och sexet blir bra.

Men hallå, vad hände nu?! Är det alltså okej med tjatsex?! Hos vissa par eller i vissa situationer. Kanske. Jag trodde aldrig jag skulle tvivla på detta men något ska man ju ha för att man blir äldre – som att bli bättre på nyanserna.

Sandra Dahlén är sexualupplysare, författare – aktuell med boken Frigående barn – och sexualpolitisk krönikör i Fempers nyheter.