Den 13 december 2021 omvandlades 119 städer runt om i landet till arenor för tiotusentals lärare som gick ut med sina plakat och krav. Lärarna inte ensamma på gatorna. Många elever och föräldrar anslöt, till stöd för lärarnas krav.

Den största demonstrationen hölls i storstaden Shiraz, där tiotusentals gick ut, vilket överraskade även Lärarförbundet. I mellanstora städer som Yasooj i västra Iran, Kurdistan, gick tusentals ut på gatorna. I mindre städer satt de strejkande lärarna i sina skolor. I huvudstaden Teheran protesterade flera hundra utanför parlamentet.

Lärarnas krav

Lärarna demonstrerar för högre och rättvisa löner, men också frigivning av de fängslade, fackligt aktiva lärarna, för de sedan länge utlovade sjukförsäkringarna och pensionärsförmånerna, mot privatiseringen av skolorna och för att kunna ge eleverna fri och jämlik utbildning.

Enligt lärarna går den officiella fattigdomsgränsen i Iran vid en inkomst på högst 12 miljoner toman per månad. En genomsnittlig lärarlön är i bästa fall 3-7 miljoner toman per månad. Detta samtidigt som budgetförslaget som presenterats av den iranska regimens president Ebrahim Raisi höjer anslaget för det islamiska revolutionsgardet med hela 240 procent. 

Budgeten för de statliga medierna, främst statlig radio och tv, höjs med 56 procent. Detta medan statsanställda, inklusive lärarna, får 10-procentig ökning. Samtidigt uppges bara matpriserna ha chockhöjts med 60 procent under corona-åren.

Enligt uppgifter från Lärarförbundet har minst två medlemmar, Rasoul Bodaghi, styrelsemedlem i Lärarförbundet, samt en annan känd lärare vid namn Amaj Amini ha misshandlats och gripits av polis och förhörts i flera timmar.

Kvinnor i främsta ledet

60 procent av lärarna i Iran är kvinnor. Detta präglade även demonstrationerna och manifestationerna runt om i hela landet.

På ett digitalt utvärderingsmöte direkt efter strejk- och protestdagen samlades fackligt aktiva och lärare på den ljudbaserade sociala plattformen Clubhouse. Under mötet rapporterades att många ledande medlemmar fick hotfulla telefonsamtal inför massprotesterna. En del fick samtal där anonyma personer hotade med att tända eld på deras bostad och bil. På det digitala mötet, där många journalister deltog, hyllades särskilt kvinnors aktiva roll i protesterna.

På videoklipp från olika delar av landet hörs ofta enbart kvinnor ropa slagord, hålla tal och det är många kvinnor som organiserar och mobiliserar. Vid det offentliga utvärderingsmötet ansåg en och annan att kvinnornas slagord utanför parlamentet i Teheran varit för radikala och kompromisslösa. Men vad de flesta talare stolt tog upp var det som många iranier hörde och såg på handskrivna plakat under lärarnas historiska protestdag:

”Idag är hela Iran ett enda klassrum.”

”Vi vill lära våra elever att fri- och rättigheter kämpar man för, rättvisa kommer inte av sig själv.”