”Två år av pandemin, en pandemi som inte kommer försvinna inom en snar framtid, borde ha lärt oss att vi kan ändra mycket på kort tid och att vi alla oavsett inkomst och bakgrund kan bli allvarligt sjuka och behöva stöd av kollektivet”, skriver Farida Al-Abani (Fi).
Snart har två år gått sedan viruset covid-19 upptäcktes. 15 221 dödsfall har rapporterats bara i Sverige till följd av pandemin och över 5,3 miljoner globalt. Våra liv har förändrats, och samhället ser idag delvis annorlunda ut än det gjorde i slutet av 2019. Jag säger delvis, för egentligen borde förändringarna vara större än de är, och vi som människor borde också ha förändrats mer än vi har gjort. Vi har fått följa en mängd presskonferenser och fått nya tillfälliga restriktioner och rekommendationer.
Det är i skrivande stund den 16 december och jag har precis lyssnat på socialminister Lena Hallengrens pressträff kring nya eventuella åtgärder för att få stopp på smittspridningen av covid-19 och dess nya varianter. En av dessa är införandet av krav på vaccinationsbevis för arrangemang inomhus med fler än 100 deltagare. En restriktion som kan komma att utökas till restauranger och gym. Här vill jag lyfta ett varningens finger. Allt är inte så gott som det låter med dessa vaccinationsbevis.
Utöver det faktum att de kan förfalskas, vilket redan skett, är det en piska som kan komma att straffa, stigmatisera och öka människors skepsis mot regeringens arbete och framtida rekommendationer. En kortsiktig piska dessutom från en regering som skickat blandade signaler under pandemin. Många gånger har ekonomin fått gå före folkhälsan och större statliga åtgärder som hade kunnat rädda många människors liv. Och från regioner och kommuner som många gånger inte gjort sitt allra yttersta för att anställa fler och skydda personal och vårdgivare. Vaccination är bara en del av det, men det är som att vi glömt alla andra faktorer som blottlägger hur ojämlik hälsan är och hur olika förutsättningar för goda levnadsvillkor vi egentligen har.
Det är oerhört viktigt att vaccinera sig, men det är samtidigt viktigt att samhället påvisar de positiva effekterna och inför åtgärder som kan ha stor effekt.
Det finns redan idag en stor oro för vad vaccinet innehåller och vi vet att det finns en stor ojämlikhet när det gäller vilka som är och inte är vaccinerade. Vi kan inte bara säga att folk ska vaccinera sig och berätta om riskerna med att inte vaccinera sig, motiverande samtal bygger inte på tvång utan på att lyssna på patientens behov och erfarenheter. Fanny Nilsson skrev klokt om detta i ETC i hennes artikel ”Därför ska vi lyssna på antivaxxarna”:
”Men det finns ett gäng som ändå kommer avstå. Den av majoriteten mest hatade gruppen i Sverige just nu: ’antivaxxarna’. I denna heterogena samling skeptiska själar påstås alla tro på konspirationsteorier om inplanterade chip och 5G. De blir bemötta med hån och aggression som söndrar släkter, arbetsplatser och grannskap. Ilskan över de vaccinoroliga är så stor att land efter land nu börjar diskutera inte bara vaccinpass utan vaccinkrav.”
Vaccinationsbevisen kan få fler att vilja vaccinera sig, men de skapar också en risk för ett ökat utanförskap för grupper som redan idag är utanför samhället. För en person som är i riskgrupp och som inte kan vaccinera sig, eller till exempel den papperslösa person som är vaccinerad men som saknar giltig legitimation och som redan har svårt att röra sig helt fritt i samhället, kommer dessa krav göra rörligheten än svårare. Tvång som en del länder talar om kommer ha än hårdare konsekvenser. Det är oerhört viktigt att vaccinera sig, men det är samtidigt viktigt att samhället påvisar de positiva effekterna och inför åtgärder som kan ha stor effekt.
Där ingår att:
• periodvis begränsa större sammankomster och samtidigt fortsätta stödja besökningsnäringen och kulturen som drabbas hårdare av restriktioner
• rekommendera munskydd på fler platser likt andra länder
• garantera personer i riskgrupp såsom gravida ekonomisk trygghet
• ha en hög testkapacitet och göra det enkelt för alla att testa sig i alla regioner
• öka resurserna till kommuner och regioner så att de kan anställa mer personal och se till att stödet blir permanent då sjukvård och äldrevård sedan tidigare varit underbemannad
• arbeta för att Sverige och alla höginkomstländer donerar ännu fler doser till låg- och medelinkomstländer, om det inte räcker med en dos här räcker det inte med en dos där och det är avgörande för att bromsa hela pandemin
• att Sverige stödjer förslaget om att pausa vaccinpatenten så att vaccinen kan nå ut till fler
• slopa karensdagen och kravet på läkarintyg
Att slopa karensdagen för alltid och slopa läkarintyget är bland det viktigaste vi kan göra till en början ifall vi vill minska risken för smittspridning av alla former av sjukdomar och stödja de många som arbetar inom samhällsviktiga sektorer och som många gånger inte kan jobba hemifrån. Dessa personer förlorar arbetsinkomst vid sjukdom och de riskerar också mer då de exponeras för fler människor.
Vi har idag ett sjukförsäkringssystem som ska upprätthålla arbetslinjen istället för att stödja den som är sjuk och har rätt att få ersättning.
Den nya tillfälligt ”slopade karensdagen” betyder nu att den som är sjuk själv ska administrera kring denna sjukdag för att få sin ersättning vilket i sig kan vara ett hinder. Karensdagen är unik i Norden och bör slopas helt så att alla och inte bara några kan stanna hemma vid sjukdom och undvika att smitta andra. Men vad tycker då vår regering om denna karensdag?
Den 9 december öppnade statsminister Magdalena Andersson för att på sikt slopa karensdagen helt när hon svarade på vänsterpartiledaren Nooshi Dadgostars fråga om karensdagens permanenta slopande. Men sedan, under samma utfrågning, betonade Andersson vikten av balans och varnade för att ökad rättvisa kan leda till ”en situation där man undergräver förtroendet för sjukförsäkringen på grund av att det finns en risk för överutnyttjande eller ännu värre, fusk”.
Vår statsminister verkar se bristerna med karensdagen men samma Magdalena Andersson verkar inte förstå är att vi idag har ett läge där förtroendet för Försäkringskassan och socialförsäkringssystemet sedan länge varit och är lågt. Vi har under Anderssons tid som minister sett människor utförsäkras för att få det att se ut som att färre behöver sjukpenning.
Vi har idag ett sjukförsäkringssystem som ska upprätthålla arbetslinjen istället för att stödja den som är sjuk och har rätt att få ersättning. Idag behöver man ”vara frisk för att orka vara sjuk” som en del brukar säga för att beskriva hur svårt det är att ta sig igenom sjukförsäkringen och få stöd. Detta beror på att vi har ett överdrivet fokus på att ”få folk i arbete”, men som inte skapar bra förutsättningar för återhämtning.
Om vi inte har som mål att uppnå en jämlik hälsa lokalt och globalt kommer vi aldrig få ett slut på dagens situation med nya utbrott och virusvarianter.
Anderssons uttalande bekräftar också än en gång att det är för dem som är friska och högavlönade politiken byggs, och att det är deras förtroende för systemet som är viktigast. Det är tydligt att det som eftersträvas inte är det som skulle gynna alla, det vill säga sjukförsäkringens stabilitet, utan det ska vändas på varje sten för att komma åt möjliga bidragsfuskare.
Våra trygghetssystem ska alltså bara vara lagom trygga och förmånliga, och till varje pris skyddas från utnyttjande. Det gör att alla som är i verkligt behov av en stark välfärd sätts i kläm. Detta är ett falskt och dysfunktionellt trygghetssystem, utformat för den som gjorts starkast istället för den som gjorts svagast. Så verkar en del vilja ha det.
Två år av pandemin, en pandemi som inte kommer försvinna inom en snar framtid, borde ha lärt oss att vi kan ändra mycket på kort tid och att vi alla oavsett inkomst och bakgrund kan bli allvarligt sjuka och behöva stöd av kollektivet. Om vi inte har som mål att uppnå en jämlik hälsa lokalt och globalt kommer vi aldrig få ett slut på dagens situation med nya utbrott och virusvarianter.
Farida Al-Abani är partiledare för Feministiskt initiativ, tillsammans med Teysir Subhi, och återkommande inrikespolitisk krönikör i Fempers nyheter.
