Kvinnor och deras plats i populärmusiken är ett ämne som stötts och blötts, med en hel del framsteg som följd. Men hur ser det ut när man lägger till variabeln ålder? Anna Charlotta Gunnarson och Christel Valsinger hade fyllt 40 när de bildade 500 mil 2012, och även om målet självklart bara var att göra och spela musik så blev de varse de förutfattade meningar som råder om kvinnor i deras ålder och vilka intressen de förväntas ha, och de insåg att detta borde det talas om. För innan något införlivas i normen behöver man först lyfta fram hur det avviker. Något många ofta är splittrade inför.

– Man vill ju inte prata om den grejen, för det är så orättvist att män nästan alltid slipper prata om det. Samtidigt märks att så fort man gör det reagerar folk, och tyvärr så krävs det ibland för att få upp en vettig diskussion på agendan, säger Anna Charlotta Gunnarson, textförfattare i 500 mil och erfaren radiokvinna.

Att tala om hur förutsättningarna för kvinnor att spela musik hänger ihop med ålder, bortom det uppenbara faktum att popmusik liksom många andra kulturyttringar präglas av en ungdomskult, är inte lika vanligt som att bara se till kön. Det kan vara en svår diskussion att inleda, tror Christel Valsinger, låtskrivare och producent i bandet.

– Många vill inte ha den diskussionen, för det är svårt att vara den som säger att jag blir förbisedd för att jag är för gammal. Och från andra sidan vill ingen heller lyfta frågan, för de vill inte vara den som utsätter en för det här på något sätt, så man hamnar ett tyst mellanlandskap där ingen pratar om det.

Liknande referenser

På 90-talet spelade Christel Valsinger i indiebandet The Pusjkins. Med tiden tröttnade hon lite på att ha band, och kanske framför allt på alla rundor med skivbolagsbranschen. Hon har istället jobbat som musikjournalist.

– Men runt 40 hade jag blivit sugen på att ta upp någonting igen. Jag har alltid sökt kvinnor att samarbeta med och det är alltid svårt, det finns färre att välja bland, men så träffade jag Anna Charlotta. Jag visste att hon hade skrivit låttexter och vi hade liknande referenser och bakgrund. Ofta finns idén och viljan men det är svårt att ta sig till den plats där det faktiskt blir någonting, särskilt när man kommer över 40. Många kanske har familjeliv eller andra typer av ansvar som gör att det är svårt att få någonting gjort.

För Anna Charlotta Gunnarssons del låg inte band överst på listan, snarare tänkte hon att hon kanske kunde göra musikprogram i radio ihop med Valsinger.

– Men när du sa spela musik – jag har ju också alltid sökt efter tjejer att göra musik med. Jag fick en första låt som ett röstmemo i mobilen och skickade en text tillbaka dagen efter. För att få fram varje detalj och de nyanser jag vill så bestämde jag mig för att skriva på svenska och det var ganska oväntat för mig själv.

Utvecklas hela tiden

Christel Valsinger beskriver det som att ”det gick som en dans” att göra musik ihop, trots att de befann sig på olika platser rent geografiskt. Anna Charlotta Gunnarsson bor i Stockholm och Christel Valsinger i Linköping och avståndet tvingade dem att skapa en process som de senare skulle ha nytta av, visade det sig. Valsinger skickade röstinspelningar på sms med gitarr och melodier som Gunnarsson satte text till, och det blev väldigt många låtar under bara ett halvår.

– Det var så härligt kreativt och enkelt i början, när vi bara skrev. När vi ville börja spela in blev det ju mer jobb och vi behövde ta in extra musiker. Det som är roligt är att vi har fortsatt att utvecklas hela tiden och tagit nya steg. Jag har lärt mig producera och inför den här EP:n tog jag hela den biten, och det bestämde vi innan corona kom. Hade vi inte gjort så hade vi inte kunnat göra klart någon musik i år eftersom vi är på två olika håll, säger Christel Valsinger.

EP:n USA-Sovjet släpptes i november och pryds av två tonårsfoton på bandmedlemmar. Anna Charlotta står på ett torg i Leningrad och bakom Christel syns New Yorks skyline. Temat för skivan växte fram utifrån ett besök som Anna Charlotta Gunnarsson hade gjort på Stasimuseet i Berlin 2019.

– Jag har varit väldigt intresserad av Berlinmuren och öst och väst länge och funderat på dem som hoppade av till öst och blev musiker där. Det är en väldigt intressant period där man trodde att allt skulle lösa sig. Jag har läst så himla mycket 1900-talshistoria och jag ville få in det i texterna på något vis, att allting är konstant men att vi alla också är människor. Att fundera över vem man själv hade varit i olika tider och situationer tycker jag är jätteviktigt, säger Gunnarsson.

Omslaget till USA-Sovjet.

Kontroll över tekniken

Spåren ledde vidare till tankar om övervakning och murar av olika slag, både fysiska och psykiska. De influerades av populärkultur från flera håll, till exempel hade miniserien om Tjernobyl precis visats när de började arbetet med skivan.

– Man känner igen sig själv och kommer att tänka på sin egen uppväxt på 80-talet, att ha varit med under det kalla kriget och vad det gör med en. 2020 har ju handlat så mycket om corona, men 2019, när många låtar började komma till, så kändes det att de här vindarna blåser igen. Människors demokratiska rättigheter och friheter begränsas väldigt mycket även i europeiska länder. Det var ur de tankarna texterna kom fram. Musiken ville vi ha ganska synthig, med mycket samplingar, kalla ljud och det lite ödsliga Samtidigt är vi ju väldigt melodiska, förklarar Valsinger, som suttit hemma i sin källare och producerat medan Gunnarsson fick göra sångpåläggen till de sista två låtarna i Stockholm.

De har sett det som angeläget att lära sig den inspelningstekniska processen; kontroll över tekniken är något som är fruktansvärt viktigt, poängterar Anna Charlotta Gunnarsson.

– När det gäller till exempel teknikämnet i skolan måste man bli mycket mer medveten om de historiska strukturerna och hur man får in tjejer på teknikspåret. Många tjejer behöver verkligen också en extra knuff in i datorvärlden. Jag har kompisar vars döttrar går teknikgymnasium, det är fortfarande otroligt skevt, men när man väl börjar kunna tekniken är det jätteroligt, säger hon och drar sig till minnes ett teknikprogram hon gjorde för UR för ungefär 15 år sedan, där sådant som ingår i en ”tjejkultur”, som att fläta hår eller lägga mascara, benämns just som teknik.

– Att just att de grejerna är så förbisedda som teknik. När jag började få upp ögonen för teknik på det sättet blev jag inte lika rädd och jag tycker det är så himla deppigt att det pågår. Sedan är det massa tuffa brudar som går riot grrl-inspirerade kurser men det är fortfarande i klusterform och det är så få, det når inte ut till alla. Och det är jätteproblematiskt för det är samma sak där, om man börjar göra musik och låtar, att man inte hamnar i händerna på någon annan. Det är ju det som begränsar äldre tjejer nu, för du kanske kan spela gitarr men hur går du vidare med det? När du är 20 kanske du lär dig någon teknik men om du är 45?

Osynlig åldersgräns

Här riskerar ålderströskeln att komma i vägen, tror Christel Valsinger, när man alltid känner sig äldst i olika sammanhang.

– Det har ju öppnats upp ifrån branschhåll, att man försöker satsa på tjejer inom musiken och försöker lära ut produktion så att man ska kunna ta kontroll över sin egen process, men det är ju en riktning till unga tjejer tycker jag i alla fall. Även om man inte alltid sätter en åldersgräns så finns det ett slags osynlig åldersgräns. Jag vet inte riktigt hur man ska hantera den, vi försöker ju bara kliva över den, men jag tror att några måste ju synliggöra det här och gå först för att det över huvud taget ska öppna sig som en tanke hos folk.

Det saknas musikaliska utbyten över åldersgränserna, tycker de båda. Återigen finns en risk att det blir för mycket fokus på ålder och för lite på musiken, precis som det kan bli för mycket fokus på kön. Men det finns ett behov av att lyfta frågorna samtidigt som musiken är det centrala, något som det finns utrymme för i 500-milpodden.

– Det som känns intressant med podden nu när vi har gjort några avsnitt är att jag märker hur mycket berättelser vi har i oss, och hur viktigt det är med just kompletterande berättelser om musik, upplevelser av popmusik och hur det är att vara musiker. Att musik kan vara någonting för medelålders kvinnor också, att det inte bara är något som pratas om av medelålders män eller unga tjejer. Man kan relatera till musik på en massa olika sätt och det finns många ingångar, jag tror det också är en öppnare för att det här med ålder ska börja betyda mindre längre fram, att tjejer kanske inte ska känna sig begränsade, att de ska sluta spela för att det inte känns fräscht att göra det längre. När man börjar analysera, var får jag komma in, hur värderas mitt intresse för det här, då tycker jag man ser att kvinnor och män bemöts olika, fortsätter Valsinger.

Bild: Anders Bobert

Stark respons

Att det är något som berör folk har Anna Charlotta Gunnarsson och Christel Valsinger fått erfara genom den respons som podden fått.

– Folk har varit otroligt ivriga, många har blivit sekundärarga, man blir arg å våra vägnar och sedan börjar man tänka på sina egna upplevelser. Många i musikbranschen tror jag går igång, man kommer att tänka på saker som hänt när man hör våra berättelser. Det är ju inte över och vi måste prata om det för att ringa in vad det är för bas vi står på nu i samhället, säger Anna Charlotta.

Reaktionerna synliggjorde också vikten av nätverk bland äldre tjejer i musikbranschen.

– Det var så roligt att de kände att wow, jag har ett gäng, jag får höra till, jag är inte en satellit. Det är lite så jag tror många känner sig, vi har inte det här sammanhanget som vore väldigt stärkande och bra att ha, där vi fångar upp varann, att vi finns där så man vågar uttrycka saker utan att man står ensam, säger Valsinger.

500 mil kommer att fortsätta prata om musik och musikens villkor i podden i vår, fortfarande med utgångspunkt i det egna materialet. Som alla andra hoppas de också på möjlighet att komma ut och spela live.

– Det känns tomt att inte träffa sin publik eller framföra sin musik i realtid på en scen, det är inte samma sak att göra det digitalt från olika ställen, konstaterar duon.