Det har gått över två och ett halvt år sedan det moderatledda majoriteten, med finansborgarrådet Anna König Jerlmyr i spetsen, fick makten i Sveriges huvudstad. I dag, på internationella kvinnodagen, frågar vi oss hur det egentligen går för den feministiska kampen i ett blågrönt Stockholm? 

I en intervju med ”Visit Stockholm” berättar Anna König Jerlmyr att hon som feminist har stora ambitioner för stadens kvinnor. Hon beskriver Stockholm som motsvarigheten till den ”amerikanska drömmen” – här kan alla kvinnor uppnå sina drömmar, eftersom arbetsmarknaden är fullständigt jämlik. Här kan kvinnor jobba och satsa på karriären, för tack vare rut-avdraget slipper de städa hemma. Vi ställer oss frågan: vilka kvinnor är det som finansborgarrådet menar ska få bo och leva i Stockholm?

Är det bara kvinnor med pengar på kortet, chefsposition och en bostadsrätt i innerstan? Vi har svårt att se att Anna König Jerlmyr pratar om de ensamstående kvinnor som lever på marginalen, helt utan möjlighet till banklån. Vi tror inte heller att hon syftar på de kvinnor som beskrivs i Äldreombudsmannens senaste rapport, som visar att 79 procent av de ensamstående äldre i Rinkeby-Kista lever i fattigdom. Inte heller de kvinnor och barn som varje dag lever i våld, de tjejer som utsätts för sexuella trakasserier i skolan eller alla kvinnor som efter ett arbetsliv inom vård och omsorg får klara sig på fattigpension. 



Verkligheten är att i den moderatstyrda politikens Stockholm finns det inte plats för alla kvinnor att leva och utvecklas. Finansborgarrådet beskriver en stad där drömmen om ett jämställt liv besannas – men vi ser hur det för många förblir just det, en dröm. Istället är det en stad som styrs av politiker som prioriterar skattesänkningar framför tak över huvudet för våldsutsatta och mat på bordet för ensamstående mammor och deras barn. Det strategiska jämställdhetsarbetet i staden har totalt prioriterats bort. 

En grundläggande förutsättning för att en kvinna ska kunna leva ett självständigt liv i frihet är tillgång till en bostad och ett jobb med lön som går att leva på. Vi vet också att det är en avgörande faktor för att hon ska kunna lämna en våldsam relation, eller sin familj om hon lever under hedersförtryck. Men i Stockholm säljs allmännyttan ut och tillgången till hyresrätter med rimliga hyror är närmast obefintlig. Hur ska det gå ihop?

I samband med internationella kvinnodagen kan vi konstatera att högerstyrets satsningar på jämställdhet har uteblivit. Anna König Jerlmyrs drömmars stad är inte en stad för alla. Vi efterfrågar politiska ambitioner från den grönblå majoriteten – och frågan kvarstår: vilka kvinnor är det som finansborgarrådet menar ska få bo och leva i Stockholm?