I december blev den anarkistiska världen fattigare. Celia Milstein, född Prilleltensky, dog vid 92 års ålder i Cambridge, England. Cambridge var staden som hon och hennes man Cesar Milstein, kallade sin hemstad sedan femtiotalet, när de utvandrade från Buenos Aires till England, trötta på förföljelser och trakasserier av den peronistiska diktaturen.

Det var en hel grupp briljanta unga människor som lämnade Argentina och bosatte sig i Paris och Cambridge. Jorge och Stella Peries hamnade i Paris och gjorde av sitt hem en tillflykt för många latinamerikanska flyktingar. Alla definierade sig som anarkister och levde som Kropotkin hade skrivit i Inbördeshjälp, de delade allt de hade.

Jorge Peries blev senare chef på ett av de mest prestigefyllda laboratorierna vid sjukhuset Saint Louis i Paris. Han delade sitt arbete med läkare som jagades i Spanien för kampen mot Franco och forskade om aids.

Celias make tog emot Nobelpriset i medicin 1984 och åkte till Stockholm för att delta i ceremonin på Stadshuset. Med dem fanns makens bror Oscar och pappa Lazaro, en rysk anarkistisk jude som hade flytt från hemlandet Ukraina och gjort Argentina till sitt hemland.

Celia och Cesar kom till Kapsylen i Stockholm för att hälsa på vänner från kollektivet Comunidad del sur. Chauffören som körde Nobelstiftelsens limousine sade att han aldrig hade kört en nobelpristagare till Söder, Stockholms arbetarkvarter, innan de gentrifierades och blev fashionabla.

Men för Cesar betydde inte priset särskilt mycket, Celia och han delade generöst delar av prissumman med vänner och kamrater.

Celia som var biokemist, stödde makens forskning och tog hand om deras stora arkiv. 2002 dog Cesar och hyllades på många olika håll. Och Celia var resolut, hans arv skulle leva vidare.

Filmaren Ana Fraile Milstein, barnbarn till Cesars bror Oscar, gjorde en film där Cesar Milsteins liv gestaltades och där en del av Celias och hans arbete visades.

Filmen, Un fueguito, en liten eld, som kom ut 2010, blev hyllad och prisades vid olika festivaler. Den har visats på olika universitet runt i världen, ett exempel på vad Jean Paul Sartre kallade ”en intellektuell engagé”. Celia och Cesar Milstein var solidariska och engagerade, de stödde kollektiva konstnärliga projekt och unga studenter fick ta del av deras stöd i form av ekonomiska bidrag och föreläsningar.

Celia, som dog i Cambridge, åkte förra året till Venedig med en ung släkting för att se filmer och konst och för att visa att livet går vidare. Vi sörjer henne oerhört. Hon var feminist, fritänkare och intellektuell, skarp och vänlig, engagerad och entusiastisk.