Tahrirtorget i Kairo beskådades i januari 2011 av miljontals människor runt om i världen. Hundratusentals egyptier stod emot en auktoritär, korrupt och våldsam regim som styrt landet i 60 år. Egypten visade vägen för den arabiska våren som hade startat i Tunisien.

Sedan nådde jublet Tahrir-torget, Hosni Mubarak störtades. Som alla revolutioner i historien påskyndades maktkampen medan de nya aktörerna fortfarande var svaga efter decennier av diktatur. Maktkampen pågår i Egypten än i dag, tio år efter de glorifierade dagarna som väckte hopp och beundran i hela regionen. Det enda egyptierna, med unga och kvinnor i spetsen, fick med sig från de heroiska dagarna är styrkan att sträva efter frihet och rättvisa.

Vad fick den egyptiska kvinnan av revolutionen 2011? Den frågan ställde Feministiskt perspektiv till feministen och aktivisten Mozn Hassan, som utsågs till Right livelihood-pristagare 2016, vilket hon tog emot i Kairo året därpå eftersom hon inte tilläts delta i ceremonin på grund av reseförbud.

Mozn Hassan är van att arbeta hemifrån sedan egyptisk myndigheter beslutade att frysa tillgångarna för Nazra feminist studies och stängde dess kontor i Kairo. Grundaren Mozn Hassan är anklagad bland annat för att ha bildat en feministisk organisation, uppmanat kvinnor till ”ansvarslös frihet” samt mottagit utländskt bistånd och därför ”skadat den nationella säkerheten”.

– Coronarestriktionerna innebar ingen större skillnad i vardagen för mig. Jag fortsätter jobba hemifrån och eftersom jag har haft reseförbud drabbas jag inte av att inte kunna resa. Även om jag inte officiellt sitter i husarrest, har myndigheterna gjort allt för att det ska kännas som husarrest. Men landet drabbas hårt av corona och livet är svårare för många, säger Mozn Hassan.

Tahrir-torget 10 februari 2011.

Nyheterna från Egypten tyder på fortsatt repressalier, ökat statligt våld och systematiskt försök att straffa revolutionärerna genom att fängsla eller isolera dem men även sudda bort alla spår av revolutionen i egyptiernas medvetande. Feministen Mozn Hassan ser på revolutionen 2011 som en pågående process med enorm inverkan på samhället, något som ingen makthavare kommer att kunna sudda bort.

– Från ett feministiskt perspektiv är revolution även allt annat, en process, en resa. De senaste tio åren sedan revolutionen 2011 har utvecklingen varit komplex och flerdimensionell. Revolutionens inverkan både på mig personligen och på landet Egypten har varit markant. Jag kallar den för revolution eftersom den initierade verkliga förändringar i samhällsstrukturen och det kollektiva medvetandet i samhället. Jag kallar det för revolution och inte en revolt för att byta ut politisk makt, eftersom den har påskyndat djupa, flerdimensionella förändringar vilka vi inte kunnat genomgå utan det som skedde 2011.

– Allt vi har lärt oss och den processen vi har genomgått skulle inte ha skett utan revolutionen 2011. Men samtidigt har det inte varit lätt, revolution i sig är svårt, den sker på en gång och orsakar radikala förändringar, sätter igång samhällsmekanismerna i en snabb takt vilket orsakar nya och mer komplexa sådana. Den förändringsprocess som initierades med revolutionen påverkade synen på sexualiserade våldet, kvinnors rättigheter och feministiska frågor. Revolution innebär också smärta och förlust, människor dör och fängslas, än i dag. Jag själv är inte den person som jag var för tio år sedan.

Tahrir-torget 8 mars 2011: Vi vill ha frihet, vi vill ha social rättvisa! Vi vill ha jämställdhet! Bild: Sholeh Irani

Mozn Hassan betonar ett av egyptiska revolutionens viktiga utfall. Revolutionen och kvinnors massiva delaktighet i den politiska sfären klargjorde enligt Hassan att den egyptisk kvinnans krav och behov inte längre går att avfärda som ”västerniserade”.

– Revolutionens inverkan begränsas inte enbart till höjt medvetande bland kvinnor. Kvinnors aktiva roll i revolutionen har visat att egyptiska kvinnor motstår sexualiserat våld, diskriminering och det patriarkala förtrycket. Att allt det våld kvinnor dagligen utsätts för inte är någonting vi hittar på. Kvinnors höjda röst på gatorna demonstrerade att en feminist inte nödvändigtvis är en utbildad överklass kvinna eller en ung kvinna aktiv inom vänsterrörelsen. Utan en revolution skulle vi kanske inte genomgått denna utveckling, inom den egyptiska kontexten.

Hur arbetar feministerna i dag trots repressalier och förföljelse?

– I dag kan vi tala om många olika kvinnogrupper som organiserar sig som feminister. Den feministiska rörelsen har blivit mångfasetterad, samtidigt som den är en politisk rörelse är den bred och tar upp olika frågor. En del feministiska grupper arbetar med de diskriminerande lagarna, andra mot det sexualiserade våldet. Men allt detta sker under enormt tryck. I en militariserad ordning stigmatiseras feministerna av auktoritära myndigheter, av såväl regimen och polisen som tongivande konservativa grupper, islamister och andra reaktionära krafter.

– Ofta känns det som om vi feminister vore ensamma, då vi till och med saknar stöd från en del människorättsgrupper här som undviker att stödja oss med olika förevändningar, bland annat för att feminister går ”för långt”!

– Jag själv är anklagad för att uppmuntra egyptiska kvinnor att leva ansvarslöst, eftersom jag har talat öppet om kvinnors rätt över sina kroppar och om fri sexualitet och därför kallas jag för allt möjligt. Det är så det patriarkala systemet ser på kvinnor som kräver sina fri- och rättigheter

Är det kriminellt att öppet vara feminist i dagens Egypten?

– Inte officiellt men hundratals som jag är anklagade för att ha tagit upp kvinnors rättigheter som uppenbart var ett av revolutionens krav. Enligt myndigheterna skadar vi de egyptiska familjevärderingarna när vi talar om våldet mot kvinnor.

Mozn Hassan är övertygad om att kvinnorörelsens kamp har gått framåt trots alla svårigheter som dess aktivister utsätts för. Hassan betonar vikten av internationell solidaritet.

– Solidaritet är kärnan i vår rörelse. Att bli internationellt erkänd har kanske bidragit till att jag inte sitter i fängelse i dag.