2019 tog Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed emot Nobels fredspris ”för sitt arbete med att för att uppnå fred och internationellt samarbete, och särskilt för sitt avgörande initiativ för att lösa gränskonflikten med grannlandet Eritrea”.

Etiopien skulle ha gått till val under 2020, först på våren, sedan i augusti och till sist valde Abiy Ahmed att ställa in helt på grund av covid-19. Hans mandatperiod skulle ha löpt ut i oktober. Det uteblivna valet eldade under existerande spänningar.

Liksom övriga regioner i landet har Tigray hög grad av självstyre och regerande Tigreanska folkets befrielsefront (TPLF) valde att hålla ett demokratiskt val trots allt, men det ogiltigförklarades av landets parlament.

Mitt i natten mellan den 4 och 5 november, i medieskuggan av USA-valets slutspurt, deklarerade Ahmed krig mot Tigray, berättar Eden Weldemichael från Tigray Relief Sweden. Omedelbart stoppades all transport in och ut i regionen, all telekommunikation, internet, banker och el. Premiärministern motiverade i ett uttalande attacken med att TPLF angripit en federal militärbas i Tigray.

– Vi kunde inte få tag på vår familj och har ännu inte pratat med eller fått tag på vår familj, förutom i Tigrays huvudstad Mekelle som har telefonlinjer öppet till och från.

– Det mest hemska med situationen är nog den blackout etiopiska staten medvetet har gjort i regionen, ingen media är tillåten in, ingen humanitär hjälp får komma in. Av de få humanitära hjälparbetare som kommit in i regionen så har fyra blivit mördade av etiopisk militär.

Sexuellt våld bekräftat

Kriget är ett faktum, med tiotusentals dödade och på flykt i en region där hundratusentals människor redan led av matbrist. Civilbefolkningen drabbas hårt när etiopisk militär tillsammans med amharamilis och eritreansk militär attackerar Tigray.

– Det har skett ett flertal massakrer i Tigray en av de vi fått reda på är en massaker på 750 civila tigreaner i vår heligaste kyrka Mariam Tsion i Axum. Det sexuella våldet av främst eritreansk militär och amharamilis är nonstop i Tigray, säger Eden Weldemichael.

Rapporterna om det sexuella våldet avfärdades till en början av den etiopiska regeringen. I ett uttalande från den 21 januari uttryckte FN:s särskilda rapportör om sexuellt våld i konflikt Pramila Patten stark oro över vittnesmål som nått ut och krävde att ytterligare kränkningar stoppas. Sedan dess har Filsan Abdullahi Ahmed, minister för kvinnor, ungdomar och barn, bekräftat att våldtäkter utan tvekan förekommit, och utlopp.

Själv har Eden Weldemichael svårt att läsa de detaljerade berättelser om övergrepp som trots allt nått ut från huvudstaden Mekelle, och sjukhuset där som tagit emot många våldtäktsoffer. Ett av de vittnesmål som nått ut är från 27-åriga Mehrawit och visar på brutaliteten i det som pågår.

– Det mesta vi hör är om eritreanska soldater och amharamilis. Nyligen har jag läst om föräldrar som rakar av håret på sina döttrar, och försöker klä dem som pojkar för att de inte ska bli utsatta. Det är otroligt mycket vi hör. Men Tigray är stort, och vi vet inte vad som sker överallt. Vi hör från familjer genom den lilla kontakt vi har. Det enda folk säger är att det är konstant. Och soldaterna går efter samma offer. Eftersom det är brist på mat och vatten säger de ”om du inte gör det här kommer vi inte ge dig vatten eller mat”. De tvingar familjemedlemmar att våldta sina egna barn ”annars dödar vi dig”. Så det är väldigt grovt. Det används som vapen. Vi vet att det alltid förekommer i krig. I Tigray är det systematiskt.

Omfattande förstörelse

Nu har de dödliga striderna pågått i över tre månader och ingen ljusning är i sikte. Bakgrunden är komplicerad och konsekvenserna enorma. Oron inom den tigrianska diasporan i Sverige är stor, säger Weldemichael:

– Det är tredje gången det här har skett mot vår folkgrupp i Etiopien. Jag ser det inte ta slut, om man inte tvingar ut de eritreanska soldaterna ur Tigray. De är där med inbjudan av Etiopien. Vi har sett så otroligt mycket förstörelse av privata och offentliga historiska byggnader. Det förstörs så mycket, universitet förstörs. Så det är ett tydligt hat mot vår etnicitet. Första steget är att Eritrea måste ut ur Tigray för att den humanitära hjälpen ska kunna komma till människorna och de ska vara säkra. Det är nummer ett känner jag. Människor just nu är helt förskräckta.

Vilket stöd kan ni med relation till regionen ge varandra, och vad behöver ni av omgivningen?

– Det är extremt krävande och psykiskt jobbigt för hela vår diaspora community och vi försöker organisera zoom-möten för att bara prata ut med varandra och stötta varandra på bästa sätt. Det vi behöver ifrån omgivningen är att hjälpa oss sprida uppmärksamhet, vi har väldigt många organiserade Twitter-kampanjer för att få ut informationen till viktiga aktörer, vi behöver fler som kämpar med oss och visar solidaritet med Tigray.

Hur arbetar ni för att hjälpen ska nå fram trots alla hinder?

– Det är svårt just nu. Vi har en Gofundme som fortfarande finns uppe och kommer vara uppe ett tag till. Det ska gå till flyktingarna i Sudan som har flytt Tigray. Vi har kontakt med människor som är där och personer som reser ner från andra länder. Så vi har kontaktpersoner som kommer att meddela oss vad som behövs mest. Vi planerar att några av oss åker ner till Sudan och levererar det vi samlat ihop till människorna på plats då vi har kontaktperson på plats som har förklarat vad det viktigaste är som människorna behöver just nu. Vi kommer att redovisa vad som har köpts, inklusive kvitton och även göra någon form av reportage på plats så man får en inblick på situationen nere i Sudan.

– Omvärlden måste tala ut och säga till den etiopiska staten att hjälp måste in, men även kräva att eritreanska militären måste ut ifrån regionen. Problemet är att vi behöver att någonting sker, man kan inte vänta när det gäller svält. Vi behöver en humanitär korridor in till Tigray. Det är det vi jobbar på.