På söndagen genomfördes över 155 coronasäkra aktioner mot marknadshyra runtom i landet. Det överträffar med råge kampanjens mål. Nu finns en plattform att bygga vidare ifrån, konstaterar Elin Gauffin från samordningen av Nej till marknadshyra.
Vilka slutsatser drar ni av att kampanjen med så stor marginal överträffade målet?
– Att det här är en jättestor fråga och att det finns en väldigt stor vilja att protestera, och också att komma ur bubblan, prata med folk och organisera ett motstånd mot fastighetsägarna och högern. Slutsatsen är att vi måste fortsätta.
– Det var oklart från början för vi har inga ekonomiska resurser alls, men som det är i en genuin rörelse så löser det sig när folk själva får skapa underifrån.
Vad kan du berätta om mobiliseringen inför 18 april?
– Förberedelsearbetet går långt tillbaka. Vi har ju vetat att det kommer förslag i januariavtalet om nya steg mot marknadshyror. Redan för två år sedan sattes protester igång, och det skulle ha varit 18 april förra året men det gick inte på grund av pandemin. Då blev det en mindre protestdag 12 september istället. Sedan i december samlades representanter för nätverket Rädda hyresrätterna i Stockholm, Norra Järvas stadsdelsråd, också i Stockholm, och 18 april-kommittén i Göteborg och bestämde, vi har redan ett datum så länge det är 18 april, så vi drar ihop till ett stormöte den 19 januari för att sjösätta en mer intensiv kampanj inför det här och den heter kampanjen Nej till marknadshyra.
– Så vi bjöd in brett till den och satte målet att vi skulle försöka vara hundra på det mötet, och vi fick 170 som anmälde sig och 150 som deltog på det zoommötet. Då bestämde vi att den 18 april ska vi försöka satsa på 100 protester för det lät mycket, men det blev till slut minst 155.
Elin Gauffin har inte hört att någon av de 155 aktioner som föranmälts inte blev av, dessutom har några extra rapporterats som inte var föranmälda.
– Jag älskar när man ser det här engagemanget. Britta Brus gjorde en sång, Olof Buckard gjorde satir, en massa olika språk har använts, fantastiska banderoller. Sedan har vi hittat en form, när vi inte kan samlas på Sergels torg så har vi varit ute istället där vi bor. Det finns stor fördel med det. Man får med sina grannar på ett annat sätt. Och där har vi byggt nätverk. Till exempel i Dalen där jag bor är det 28 nya som skrivit på med sina mejladresser. Vi kommer att kunna bygga vidare på de lokala grupper vi har satt upp.
Världskarta över protester
Förutom de lokala rörelserna har kampanjen mobiliserat på riksnivå, vilket Elin Gauffin ser positivt på.
– Dels är jag glad att alla olika delar inom vänstern har gått samman, trotskister vänsterpartister, kommunister, anarkister, även vänstersocialdemokrater, feminister med Fi, och dels att större organisationer också ställt sig bakom, stora partidistrikt, men det viktigaste jag vill framhålla är hyresgäströrelsen, att det är stora hyresgästföreningar som har gått med.
Samtidigt säger Elin Gauffin att Hyresgästföreningens ledning har sagt till distrikt att inte gå med i kampanjen och sett till att riksorganisationen stannar vid digitala ställningstaganden, vilket komplicerar saken. Men nu har rörelsen blivit så stor att även dess tidning Hem och hyra skrivit om protesterna.
Kampanjen Nej till marknadshyra har stöd av flera ungdoms- och studentorganisationer så som Stockholms studentkårer, Unga socialister, Ung vänster, Revolutionär kommunistisk ungdom och SSU Skåne. För att uppmärksamma följderna av marknadshyror för ungdomar arrangerades även en tältaktion den 14 april.
– Vi hann inte ens sätta upp alla tält förrän det stannade unga på Medborgarplatsen och berättade om sin fruktansvärda bostadssituation. Bara sådana som gick förbi, berättar Elin Gauffin.
Hon framhåller att hyresrätten är den mest klimatvänliga boendeformen, och att marknadshyra hotar hyresrätten som boendeform. Därför finns kampanjen med på klimatrörelsen Fridays for futures världskarta över protester.
Våld och trångboddhet
Den 8 mars lanserade Nej till marknadshyra en film som kopplar ihop hyreskampen med kvinnokampen och som fått stor spridning. Hur bostadspolitiken sviker kvinnor som utsätts för våld har varit en viktig ingång sedan kampanjens början.
– Några lokalgrupper har kontaktat kvinnojourerna. De är också angripna av nyliberalismen, och är utsatta för upphandlingskonkurrens, så de vågade inte ansluta på grund av det. Det blir helt absurt. Politiken blir ekonomi som förhindrar politisk diskussion, säger Elin Gauffin och konstaterar samtidigt att bostadsbristen inte bara är ett hinder i akuta våldssituationer:
– Alla separationer förhindras från att ske smidigt när det inte finns några hyresrätter. Då kan förhållanden som behöver separera innan det ballar ur helt förhindras att göra det.
Ett annat argument mot marknadshyror som kampanjen lyft, och blivit akut synliggjort av coronapandemin är trångboddheten.
– Det är en klassfråga och det är en fråga för hela samhället. Över hela världen har dödligheten i corona varit som störst i trångbodda områden, även i Sverige. Det finns bara ett sätt att lösa marknadshyra för låginkomsttagare och det är att bo trängre. Det är så vidrigt att man kan komma på att driva igenom en sådan reform under ett pandemiår.
Hur har responsen varit från de ni riktar protesterna?
– Vi har inte hört ett enda ord från dem.
Något svar har kampanjen inte heller fått på det öppna brevet som är riktat till bostadsminister Märta Stenevi, och som folkrörelsen Skiftet anslutit sig till. Enligt senaste rapporten är det 12 000 personer som skickat brevet till ministern.
– Nu ska vi rikta om det brevet till Mikael Damberg så att det når sossarna också, berättar Elin Gauffin.
Vad förväntar ni er av bostadsministern?
– Vi förväntar oss att hon gör som hennes föregångare (Per Bolund, reds anm). Han kom ut på ett möte i Husby och lovade i princip att gå med i kampanjen Nej till marknadshyra, och var jättepositiv till alla våra förslag, sedan försvann han från sin post och vi såg inget mer av honom. Nu har vi Märta Stenevi där och hon är väldigt välkommen att ta kontakt med oss.
Hur ser fortsättningen ut, kommande steg?
– Först vill vi samla ihop alla och få lite tajtare samarbete mellan alla organisationer som har gått med, och med grund i 18 aprils stora framgångar skriva en ny debattartikel som alla kan skriva under. Vi siktar in oss på nästa stormöte den 4 maj. Då får vi se om vi kan tillsätta en grupp som kan jobba på någon sorts politikerutfrågning, och se vad de säger.
– Vi vill också att lokalgrupperna fortsätter att jobba med att kontakta och ha möten med alla nya som har anslutit, berätta om kampanjens framgångar men också följa frågan.
Den första utredningen om marknadshyror i nyproduktion ska presentera sitt förslag senast 31 maj, och sista juni kommer lägesfaktorrapporten. I samband med att de läggs fram kommer kampanjen att agera.
– Vi hoppas ju att de här utredningarna skjuts fram till valet och blir valfrågor. Bara vi får resurser nog, kommer vi säkert kunna fortsätta driva det här fram till valet. Vår strategi är att skapa så högt tryck att de inte kan ta ett beslut innan valet.
För att släppa fram januariavtalet satte Vänsterpartiet som villkor att regeringen inte går fram med förslag som innebär att marknadshyror införs. Om det ändå görs kommer Vänsterpartiet rikta en misstroendeförklaring mot statsminister Stefan Löfven.
Vilken betydelse har Vänsterpartiets ställningstagande?
– Det ser bra ut att det är så många vänsterpartidistrikt och partiföreningar som har anslutit sig så att trycket verkligen ligger på. Så det stämmer väl som Aftonbladet skrev: Marknadshyra är Stefan Löfvens nästa stora kris.
– Vi vill att den ska skrotas omedelbart, det är ett vansinnigt påfund. Därefter finns det många som vill att vi går vidare med alla frågor som rör boendet och ta kamp för en annan – en social – bostadspolitik.
