FN kallar mäns våld mot kvinnor för en skuggpandemi och Puerto Rico har utlyst ett nödläge för att stoppa mäns våld mot kvinnor. Det är hög tid även för Sveriges självutnämnt feministiska regering att sätta mäns våld mot kvinnor högst upp på den politiska agendan – något som borde ha gjorts för länge sedan.

I Puerto Rico blir en kvinna mördad var sjunde dag, enligt rapporter från de ideella organisationerna Proyecto matria och Kilometro cero. Vi vet att bakom varje siffra i statistiken står en familj kvar som förlorat en närstående. Barn som förlorat en mamma, en förälder utan sin dotter. Också i Sverige berättar siffrorna om en mörk verklighet. Var tredje vecka mördas en kvinna av en man som hon haft en relation med. Var tredje kommun rapporterar om en ökning i förekomsten av våld i nära relationer under 2020, enligt en kartläggning av Dagens nyheter. Kvinnofridslinjen uppger att de under pandemin har fått in fler samtal än tidigare.

Världen sluter sig inåt och vi rekommenderas att umgås inom hushållet. Det är en verklighet som förvärrar situationen för våldsutsatta. Att isoleras med sin gärningsman och förlora kontaktytor med samhället är förödande, och för den som är utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck fördjupas isoleringen ytterligare. När Sverige nu befinner sig i en djup lågkonjunktur riskerar många att hamna i arbetslöshet och ekonomisk utsatthet, som alltid försvårar kvinnors möjligheter att lämna en våldsam relation.

På punkt efter punkt ser vi hur pandemin leder till kvinnors ökade utsatthet. Men våldet är inte en konsekvens av covid-19, utan ett historiskt haveri som förstärks av de förutsättningar vi nu lever med. Effekterna har förutspåtts av tjej- och kvinnojourer sedan länge, men konkreta åtgärder och stödpaket mot mäns våld mot kvinnor uteblir. Att våldet fått öka sedan i våras är ett allvarligt misslyckande av ansvariga politiker. Samtidigt ser vi hur socialsekreterare får jobba med budgetunderskott, hur kvinnor hamnar i hemlöshet och hur kvinnojourer oroar sig för nedläggning.