Det räckte med ett anonymt samtal till det brasilianska människorättsministeriets callcenter för att den första skolan skulle åtalas för nya brottet ’genusideologi’. Isi de Paula om hur begreppet blivit ett av Bolsonaros vapen i den konservativa ideologiska striden.
I november åtalades en kommunal skola i Resende, i delstaten Rio de Janeiro, av ministeriet för kvinnan, familjen och de mänskliga rättigheterna. Orsaken är ett anonymt klagomål som registrerades av ministeriets callcenter, där skolan anklagas för att “utsätta eleverna för kommunistiska koncept, inducera till dess politiska ideologi, förutom att predika genusideologi”.
Någon vecka dessförinnan ställdes en filosofilärare från Salvador, i nordöstra delstaten Bahia, till svars inför polisens departement för brott mot barn och ungdomar. Läraren hade blivit anmäld av en elev för att “innehållet inom humaniora har vänsterinriktad karaktär, och språkundervisningen är feministisk indoktrinering”.
Det här är två exempel på hur den sittande regeringen skapat verktyg för att utöva kontroll och censur i skolundervisningen. Bolsonaros regering har sedan starten präglats av ideologisk dispyt. Termen ’genusideologi’ handlar mindre om själva genusdebatten än om att ideologiflagga allt som avviker från den konservativa ideologin.
Från retorik till praktik
I en intervju med Agencia publica (en oberoende undersökande nyhetsbyrå), förklarar Marco Aurelio Prado, professor inom samhällsvetenskap, att genusideologi “är ett tomt begrepp, som således kan rymma vad som helst som de konservativa vill lägga däri, på grund av dess obestämbarhet”. Men enligt Prado är genusfrågan inte viktig i sig, utan regeringen använder den som bete för att få igenom sitt nyliberala, konservativa politiska projekt.
Efter en månad med Jair Bolsonaro på presidentposten skrev jag en artikel om de första åtgärder hans nya regering hade vidtagit mot hbtq-personer och kvinnor. Bland annat om hur ministeriet för mänskliga rättigheter nu även innehåller ordet ’familj’. Förändringen var subtil och till synes oskyldig, men inom ramen för Bolsonaros diskurs signalerar den en instrumentalisering av den statliga apparaten för att driva en politik som har en väldigt specifik uppfattning om vad ’familj’ innebär.
Människorätts- familj- och kvinnoministern Damares Alves, som vid tillträdet lovade ett land där tjejer klädde sig i rosa och pojkar i blått, har varit central i att driva fram regeringens anti-genusideologiska politik. Och hbtq-hatet var en avgörande faktor för Bolsonaros seger. Hans popularitet växte inför valet 2018 tack vare en stark fake news-kampanj som spreds framför allt via Whatsapp. Bland annat delades nyheter om vänsteroppositionens planer att införa så kallade ’gay-kit’ i skolorna, med vilka lärarna skulle ’genusindoktrinera’ sina elever.
Ett av de starkaste löftena under Bolsonaros valkampanj var just kontrollen av läroplanerna, i vilket han fick starkt stöd av organisationen Opartisk skola, som uppmuntrade elever att spela in sina lärare och anmäla dem ifall de misstänktes för ideologisk indoktrinering. Organisationen har nyligen förklarats grundlagsstridig av Brasiliens högsta domstolen och lagts ner.
Ett brott utan definition
Dispyten om skolornas läroplaner drivs däremot vidare av ministeriet, via dess olika kanaler. Nu senast genom ministeriets Disque 100, en telefontjänst dit medborgarna kan ringa och rapportera brott mot mänskliga rättigheter. Detta då spridning av ’genusideologi’ inkluderats på listan över sådana brott.
Professorn Prado förklarar att ”de har lagt till begreppet genusideologi som orsak till våld, ihop med sexuell läggning. Så nu är det möjligt att anmäla ett övergrepp motiverat av sexuell läggning, vilket är homofobi, men det är också möjligt att anmäla ett övergrepp motiverat av genusideologi”.
Eftersom det inte finns en definition av brottet ’genusideologi’, är det upp till callcentrets kundtjänst att själv tolka och avgöra. Tjänsten har redan börjat användas och leda till åtal mot lärare, som i fallet som jag öppnade denna artikel med.
Denna instrumentalisering av ministeriet för mänskliga rättigheter – och nu även kvinnan och familjen – visar hur den statliga institutionsstrukturen, under Bolsonaros styre, används som ett verktyg för att utöva auktoritär och ideologisk kontroll.
