Det tog inte lång tid från att Miljöpartiet lämnat regeringen till att Socialdemokraterna visade sitt rätta ansikte. I armkrok med moderater och sverigedemokrater vill nu S-regeringen villkora biståndspengar mot återvandring. För mig personligen, oss miljöpartister och ett samlat civilsamhälle, är detta en skrämmande utveckling som underminerar vad svenskt bistånd har varit under årtionden liksom det internationella utvecklingssamarbetets premisser.

274 miljoner människor är i behov av humanitärt stöd i världen. Det är en fördubbling på bara fyra år. För första gången på flera decennier ökar den extrema fattigdomen. Kvinnor och flickor är särskilt utsatta. Fler kvinnor än män lever i fattigdom och hunger, och mer än 70 procent av de flickor och kvinnor som får humanitärt stöd har utsatts för könsrelaterat våld.

Nedstängningar under pandemin förvärrar situationen ytterligare och enligt Sida väntas det bidra till ytterligare 15 miljoner fall av könsrelaterat våld, varje kvartal (!).

Att villkora svensk bistånd mot återvandring är inget annat än populism och riskerar främst att drabba de svagaste i världen.

Årtionden av framsteg riskerar att gå om intet om inte omvärlden hjälper till. Det utvecklingsbistånd som världen bidrar med är helt avgörande för att vända utvecklingen och EU:s roll, som världens största biståndsgivare, är av större betydelse än någonsin. EU bidrar årligen med 50 miljarder euro till att minska fattigdom och att främja den globala utvecklingen. Det är något vi borde vara stolta över och värna. Den socialdemokratiska regeringens senaste utspel är i ljuset av dessa fakta både oförståeligt och osolidariskt.

Att villkora svensk bistånd mot återvandring är inget annat än populism och riskerar främst att drabba de svagaste i världen. Dessutom går det emot grundprinciperna för europeiskt utvecklingssamarbete liksom mot OECD:s biståndsregler, enligt flera civilsamhällesorganisationer som reagerade kraftfullt på regeringens utspel.

Bistånd ska inte användas för att stoppa migranter utan för att förbättra förutsättningarna för stabilitet och motverka grundorsakerna till att människor tvingas fly; fattigdom, hunger och konflikter.

Jag vägrar acceptera denna utveckling. Det är inte heller den biståndspolitik som vi gröna drev i regeringen, eller som jag driver i EU-parlamentet. Vi gröna vill att vårt internationella utvecklingssamarbete ska utgå från strävan att förbättra förutsättningarna för människor i fattigdom och förtryck. Biståndet ska styras av principer om effektivitet och fattigdomsbekämpning, inte villkoras mot inrikespolitiska populistiska egenintressen.

När moderaten Tomas Tobé för drygt ett år sedan var drivande i den kontroversiella frågan om att koppla EU:s bistånd till krav om migrationssamarbete var det många som höjde på ögonbrynen. Tobé själv beskrev förslaget som ett viktigt ”skifte i EU:s biståndspolitik” medan den socialdemokratiska partigruppen beskrev hans förslag som rent ut sagt skamligt.

Biståndets syfte är att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck.

Regeringen borde lyssna på det samlade civilsamhället, FN och OECD, men även till sin egen partipolitiska grupp och EU-parlamentarikern Evin Incir (S) som tidigare kritiserat liknande förslag. För oss gröna är politiken tydlig: Bistånd ska användas för sitt ändamål, inte bli ett verktyg för populistiska utspel eller som politiskt påtryckning.

Biståndets syfte är att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Genom bistånd, och att därigenom vara en trovärdig och långsiktig partner, bygger EU tillit och skapar förutsättningar för en ömsesidig dialog. På så vis kan EU bidra till att länder väljer att gå i en demokratisk riktning.

Med Miljöpartiet i regeringen intensifierades arbetet för sexuell reproduktiv hälsa och rättigheter, vilket har bidragit till att vi nu ser hundratusentals färre fall av osäkra aborter, mödradödlighet och oönskade graviditeter i fattiga länder. Vi har gett stöd till utbildning av tusentals barnmorskor varje år och tagit fram en ny biståndsstrategi för jämställdhet om en miljard kronor per år. Vi har även markant ökat stödet till organisationer som arbetar för kvinnors rättigheter inom biståndet.

Det är vad biståndet ska användas till. Det är genom ett effektivt, humanitärt bistånd som vi säkerställer fattigdomsbekämpning, jämställdhet och klimaträttvisa. Att villkora biståndet mot återvandring kommer inte minska det internationella behovet av vårt stöd.

Alice Bah Kuhnke är EU-parlamentariker för Miljöpartiet de gröna och gruppledare för jämställdhetsutskottet, samt återkommande EU-krönikör i Fempers nyheter.