Nödrop från afghanska hbtq-personer

Cirka tre månader efter talibanernas maktövertagande, i början av december 2021, bildades den första afghanska hbtq-organisationen. Afghan-LGTB kämpar mot homofobi och manssamhällets förtryck. Att stödja hbtq-personer i Afghanistan, och rädda de som är på flykt, står högst upp på agendan.

– Det har inte funnits en afghansk oberoende och offentlig hbtq-organisation tidigare. Det har dock funnits nätverk och självorganisering. Men med talibanernas maktövertagande och det akuta behovet av stöd och ropen på hjälp från hbtq-personer inne i Afghanistan och på flykt, växte behovet av en offentlig organisation, säger Artemis Akbary, initiativtagare till Afghan-LGTB.

Artemis Akbary bor sedan ett tag i Tjeckien och har varit aktiv inom hbtq-rörelsen i flera år. Akbary har varit aktiv medlem i den iranska hbtq-organisationen Rangin Kaman (Regnbågen). Organisationen har bland annat en populär radiosändning som, enligt Akbary, når många persisk- och dari-talande i Iran, Afghanistan och Tadzjikistan.

– Nu har vi bildat vår egen oberoende afghanska hbtq-organisation och registrerat den i Republiken Tjeckien, som ingår i EU. Nu har vi bättre förutsättningar att samla kraft och hjälpa fler hbtq-afghaner inne i landet och de som är på flykt. Redan har vi hjälpt många och vi arbetar för att ge stöd till de som redan flytt landet och söker asyl i andra länder.

Vädjar om stöd

Dag som natt nås Artemis Akbary och hans kamrater av nödrop från hotade och chockade hbtq-personer i Afghanistan. De som vädjar om stöd för att kunna ta sig ur landet eller kunna gömma sig inne i landet, ofta i bostäder som känns trygga, om än bara för tillfället.

Det högsta straffet för homosexualitet innan talibanernas återkomst var fängelsestraff. Nu handlar det om avrättning efter tortyr, misshandel och våldtäkt.

– Det handlar om tusentals personer som av befogad rädsla har gömt sig och inte vågar gå ut. Det finns förstås ingen statistik, men om vi säger att i genomsnitt finns det 5-7 procent hbtq-personer i alla samhällen, då handlar det om ett stort antal människor i ett land med 39 miljoner invånare. De som under flykten hamnat i andra otrygga grannländer, och de som inte har råd att ta sig ur landet för att rädda sina liv, många av dem hör av sig till oss.

Artemis Akbary berättar om Sabour Husseini, en transkvinna i Herat-provinsen som straffades genom att talibanerna brände hennes kropp med glödande metallrör. Om den homosexuella mannen som torterades med 80 piskrapp, om de som är gripna, om den homosexuella mannen som blev våldtagen och misshandlad, om transkvinnan som mördades och de många som är försvunna utan spår.

– Det är farligare att vara kvinna och homosexuell. Kvinnor är ju redan måltavla för talibanerna, att dessutom vara lesbisk gör livet betydligt farligare. Nuförtiden begår talibanerna fruktansvärda brott i smyg. De torterar, mördar och lynchar, fast inte på gatorna, som de gjorde under 90-talet. Men vi får nyheter om avrättningar, piskningar och arresteringar som ofta leder till försvinnanden.

Akut läge

Livet för hbtq-personer var ingen fest innan talibanerna heller. Fast det fanns utrymme att överleva. Att utsätta hbtq-personer för våld och diskriminering var vanligt förekommande under åren mellan talibanstyre. Men trots allt fanns det visst stöd, medierna uppmärksammade ibland brotten mot hbtq-personer och även en del politiker talade till stöd för hbtq-personers rättigheter. Många unga vågade då komma ut under åren innan talibanernas återkomst.

– Vad vi försöker att göra i Afghan-LGTB är att upplysa om hbtq-rättigheter, bland annat via våra radiosändningar riktade till Afghanistan. Den andra prioriteringen vi ser framför oss är att samla in pengar för att kunna hjälpa de utsatta i landet och de på flykt. Vi har ingen finansiering, inget bidrag eller liknande. Vi vänder oss till andra hbtq-personer i världen för resurser. Men det räcker inte långt.

Afghan-LGTB ger gratis juridiska råd till asylsökande hbtq-personer. Ofta lyckas de med hjälp av liknande civilsamhällesorganisationer stoppa utvisningar som hotar afghanska hbtq-flyktingar.

– I Turkiet samarbetar vi med turkiska hbtq-organisationer för att hindra deporteringar. Det handlar om hbtq-personer som flydde hals över huvud från Afghanistan och tagit sig till Turkiet och inte vet vad de ska göra och hur de ska klara sina liv med tomma händer.

Välkomnar samarbete

Artemis Akbary tycker att Sverige har ställt upp en hel del och hjälpt många att fly från talibanerna.

– Det som är viktigt nu är vidareplacering av de många hbtq-personer som tagits till exempel Pakistan. Det är inte tryggt för hbtq-personer i Pakistan.

Artemis Akbary ser dock fram emot mer långsiktigt stöd och större engagemang från feminister och hbtq-aktivister i Sverige.

– Historiskt har kvinnoorganisationer och feminister kämpat vid vår sida. Nu gäller det att stärka vår solidaritet. Jag verkligen hoppas att de svenska hbtq-organisationerna liksom de feministiska nätverken i Sverige vänder sig till sin regering och uppmanar till större långvariga stöd. Behovet är enormt. Det kanske går att kräva en särskild kvot för afghanska hbtq-personer!

– Vi befinner oss i en nödsituation. Det handlar om liv och död. Så jag välkomnar samarbete och dialog med civilsamhällets organisationer, i synnerhet hbtq-organisationer i Sverige.

Afghan-LGTB finns på Twitter, Facebook och Instagram.