2021 fyllde jag 54 år, och tyvärr är jag tvungen att meddela att jag har blivit en ABF-gubbe. Inte i det nedmonterade ABF på Sveavägen i Stockholm, som jag lovat mig själv, utan på zoom, teams och meets. Ofta som flyktig åhörare till något jag distribuerar på webben i tjänsten, eller lyssnar mig igenom med avbrott för samtal eller köttbullar. Mestadels i kommentarsfälten. En riktig ABF-gubbe.

Det där sa vi redan i Peking 1995, i riksdagen 1921 eller 1999 för den delen. Det konstiga är bara att min ungdoms ABF-gubbar alla finns kvar. Egna kolumner, egen bestämd tv-tid i valfri kanal, egna förlag och viner – eller som Janne Josefsson och Claes Elfsberg som gör metateve om sig själva i ren självbevarelsedrift.

Under året har jag bland annat varit ABF-gubbe i både Publicistklubbens och Södertörns livechattar, på kvinnokonferens i FN och gatudemonstrationer i Latinamerika. Precis som alla ABF-gubbar har jag laga förfall. Jag har ett ärende.

Det är jobbigt att vara ABF-gubbe. Man har rätt. För att förklara måste man skapa kontext med referenser.

Tyvärr måste jag meddela att det är fruktansvärt heteronormativt bland oss ABF-gubbar. Särskilt sedan Annette Cullenberg lämnade oss – inte en hatt. Publicistklubben ska vi inte tala om, även om Robert Aschberg gjort sitt bästa att hålla skämten över bältet under säsongen. Strongt ändå! Robert går ändå in på sjätte årtiondet i branschen.

Det är jobbigt att vara ABF-gubbe. Man har rätt. För att förklara måste man skapa kontext med referenser. Ofta faktiskt, med bäring på de gamla grekerna. Redan Lysistrate bävade inför sin förlossning, need I add, för helvete!

Årets bästa ABF-gubbe var mannen som tagit sig till den stora #metoo-dagen på Moderna museet – #metoo fem år – och var i chock över att så få satt i publiken – efter alla rubriker!?

Vi var nog ändå ett trettiotal som följde hela dagen från skärmen, covid och allt, men nu när mannen – han var präst – hade läst vittnesmålen efter #metoo var hade han övertygad om att det skulle vara fullsatt! Skandal, ju!

Vi andra kände en tyst samhörighet, gick vidare i programmet. De flesta vittnesmål under #metoo inom Svenska kyrkan har handlat om övergrepp som begåtts när den utsatta var minderårig, under arton år. Det bara fladdrade änglar genom åhörarskaran. Det behövs inte namn, detaljer eller skvaller för att inse allvaret.

Odlingssäsongen startar snart och vi kan ligga under våra växtlampor och leta efter trips och sorgmygg. Vi som inte jobbar i omsorgen, då.

Upplyftande nog verkade kyrkans företrädare ta frågan på största allvar, även om det allmänna intresset för #metoo hamnat i skuggan av det offentliga våldet; gatuvåldet och och kriminaliteten som drabbar tredje man. Det är värre om du är ”andre man” – kvinna, eller barn, rasifierad eller hbtqi. Det når sällan spalterna. Det hörs inte, syns inte, finns inte.

Det är en svår tid för ABF-gubbar. Covid är en prövning. Utan åhörare – no fun. Men en sak kan ni vara säkra på!  ABF-gummorna, däremot, lever och frodas! I forum och på zoom, stadsvandringar utomhus eller konstupplevelser i sociala medier. Odlingssäsongen startar snart och vi kan ligga under våra växtlampor och leta efter trips och sorgmygg. Vi som inte jobbar i omsorgen, då.

Tråkigt bara att det uteslutande fylls på med nya ABF-gubbar i rutan. En Babben Larsson är inte fler än fyra Kristian Luuk – det sa vi redan 1969, för helvete!

Anna-Klara Bratt, ABF-gubbe/gumma sedan 2021