Jag tror att jag var omkring sex år. Det var efter jul. Min bästa kompis hade fått en Aladdinask i julklapp och nu misstänkte vi att det bara var de äckliga chokladbitarna kvar. Men vi kom på att vi kunde testa chokladen på balkongen så vi kunde spotta ut dem vi inte gillade. Vi båda två satte med barns iver igång att tugga choklad, som vi genast spottade ut, kiknande av skratt åt den allt mer kladdiga tillställningen. Plötsligt ser vi en kritvit sprillans ny bil stå parkerad rakt nedanför min balkong. En perfekt måltavla. Vi tuggade för glatta livet och spottade ut de kladdiga chokladbitarna över bilens tak. Vi skrattade så hysteriskt att vi helt missade när bilens ägare kom gående.

De små barnögonen såg inte när den slipsprydde mannen med fasa såg sitt vita biltak vara helt prickigt av choklad. Vi blev avbrutna av mannens avgrundsdjupa vrål. Han skrek så han var helt illröd i ansiktet och sa att han skulle komma hem till oss och att våra föräldrar skulle få betala biltvätten. Att vi bara skulle be att det inte var några repor på bilen för då skulle det här bli extremt dyrt. Vi blev livrädda. På riktigt livrädda. Var det något vi visste så var det att våra ensamstående mammor inte uppskattade plötsliga utgifter.

Vi sprang storgråtande in till min kompis mamma och hann precis hulkande berätta vad som komma skulle. Samtidigt med våra vädjande förlåt bankade det på dörren. Vi var skräckslagna.  Min kompis mamma öppnar dörren och där står han, den rosenrasande slipsklädda mannen. Vad varken han eller vi var beredda på var min mammas ursinne. Hon tog ett stort steg fram mot mannen och fräste:

”Hur har du mage att komma hit och skrika på mina barn om lite choklad på ditt biltak när du kör runt och förstör luften som mina barn andas! Det är du som ska betala för att du förpestar miljön!”

Det slutade med att mannen fick be oss om ursäkt och bokstavligt talat backade därifrån.

Det går inte att överlåta framtiden till marknadskrafternas godtycke, framtiden tillhör oss alla. Vi behöver bygga ett nytt samhälle som ger oss möjlighet att rätta till det som varit fel i det gamla.

Jag ska erkänna att jag för en kort sekund trodde att min kompis mamma hade blivit galen. Men jag var överlycklig över att hon tog vårt parti. Många år senare förstod jag på riktigt vad hennes ilska bottnade i.

Idag ser jag med fasa vilken förödelse klimatkatastrofer orsaker. Bränder, översvämningar, djur och växter som dör ut, människor som drivs på flykt. Det är katastrofer som är skapade av den rika delen av världen och av den neoliberala politik som varit rådande allt för länge. Priset betalas av de fattiga och främst av kvinnor. Klockan tickar, vi har verkligen bråttom nu. Vi vet allt det här men ändå stampar vi ganska still. Det är för att det handlar om makt och att vi på allvar måste ställa om.

Just nu växer en enorm klimatrörelse som ställer krav på systemförändring. En rörelse som vet att kapitalismen håller på att göra jorden obeboelig genom att  överutnyttja jordens resurser. Miljön förstörs genom att företag lägger beslag på skog, hav och mark för att maximera vinsten utan hänsyn till den biologiska mångfalden.

Det går inte att överlåta framtiden till marknadskrafternas godtycke, framtiden tillhör oss alla. Vi behöver bygga ett nytt samhälle som ger oss möjlighet att rätta till det som varit fel i det gamla. Vänsterpartiet föreslår därför ett massivt investeringsprogram där industrier ska ställa om från fossilt till fossilfritt med hjälp av stora statliga investeringar. Vi ska också utöka kollektivtrafiken, göra satsningar på förnybar energi och arbeta för en mer hållbar livsmedelsproduktion. För att lyckas ställa om samhället måste de som lever ett liv i lyx och överflöd dra ner sin konsumtion mest. Det krävs en rättvis klimatpolitik.

För mig är mitt barndomsminne en tydlig metafor för det vi står inför. Våra barn behöver en vuxen som med all kraft markerar vad det verkliga problemet är och som vågar ta strid för förändring. Det är inte de med minst resurser som tar död på vår planet, det är de med mest. En omställning kräver en ekonomisk omfördelning och politisk färdplan. Vi har planen och står helt redo att sätta den i verket.

Maj Karlsson är gruppledare för Vänsterpartiet i riksdagen och återkommande inrikespolitisk krönikör i Fempers nyheter.