“Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill”, sjöng Evert Taube i Hasse och Tage-filmen Äppelkriget. I filmen ska Österlen jämnas med marken och ersättas av Deutschneyland. De vackra ängarna ska bli parkeringsplats och nöjesfält. För många med mig är Sápmis skogar, vidder och vatten på många vis en änglamark och den 6 februari, på samefolkets dag, hedrar och hyllar vi det urfolk som brukat Sápmis marker i årtusenden.

Dagen högtidlighålls till minne av den första samiska kongressen som ägde rum den 6 februari 1917. Det var då ett betydelsefullt steg för ökat samiskt inflytande, över liv och  miljö, men fortfarande är de samiska rättigheterna långt ifrån verklighet. Därför måste vi påminnas om och arbeta vidare med frågor som berör just detta. För en dryg vecka sedan togs dock ett steg i rätt riktning.

Medan Miljöpartiet ännu var i regering la vi fram ett lagförslag om en konsultationsordning för det samiska folket. Förslaget innebär att Sametinget ska konsulteras innan beslut som kan få särskild betydelse för samerna fattas. I vissa fall ska konsultation också ske med en sameby eller en samisk organisation.

En ny gruva i Gállok kommer att leda till katastrofala konsekvenser för både miljö och samers rättigheter.

Efter en lång kamp tillsammans med samiska företrädare och människorättsorganisationer blev förslaget nu verklighet. Det är vi stolta över. Men processen måste bli meningsfull och implementeras på riktigt. Regeringen, myndigheter, regioner och kommuner måste lyssna in samernas åsikter.

Det finns ett projekt i närtid där en konsultationsprocess kan göra skillnad. Och där jag hoppas att berörda parter tar in synpunkter från de som drabbas. Nämligen planerna på att öppna en gruva i Gállok. Samernas budskap är tydligt och har upprepats om och om igen i flera år: nej.

Den nya näringsministern har dock inte lyssnat. Istället deklarerade Karl-Petter Thorwaldsson så snart han installerats, med emfas, att han och hela socialdemokratin älskar gruvor. Miljöpartiets frånvaro från regeringskansliets korridorer blev tydlig efter bara några timmar. Och för oss gröna är det uppenbart. En ny gruva i Gállok kommer att leda till katastrofala konsekvenser för både miljö och samers rättigheter.

Men det är inte bara samerna och vi gröna som förstår de långsiktiga konsekvenserna och därför säger nej till en ny gruva i Gállok. Länsstyrelsen i Norrbotten har sagt nej och menar att gruvan för evigt skulle trasa sönder renskötseln i området. Unesco har bedömt att det närliggande världsarvet Laponia riskerar att påverkas mycket negativt av gruvan. Om inte regeringen vill lyssna på samerna, kan den kanske lyssna till FN.

Ska vi bryta nya gruvor bör de ta hänsyn till urfolks rättigheter, men även till behovet av utvecklingskritiska metaller.

Samtidigt återstår många frågetecken. Är gruvan lönsam? Vad ska järnmalmen användas till? Nej, Beowulf minings vd verkar inte ha bestämt sig, om man ska tro reportaget i Dagens nyheter. Tyvärr verkar det snarare handla sig åt kvalificerad greenwashing, med stora ord om den gröna omställningen. Man baxnar. Ska vi bryta nya gruvor bör de ta hänsyn till urfolks rättigheter, men även till behovet av utvecklingskritiska metaller. Låghaltig järnmalm kan knappast räknas till den gruppen.

Men samernas sak är också EU:s. Enligt artikel 3 i EU-fördraget ska EU ”sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas”. Den samiska kulturen utgör en unik del av det europeiska kulturarvet och måste därför skyddas. Sverige har kritiserats av Europarådet och FN:s kommitté mot rasdiskriminering för att kränka samernas rättigheterna. Och deras rättigheter hotas ytterligare av den planerade järnmalmsgruvan i Gállok.

EU:s fördrag är tydliga, samers rättigheter är mänskliga rättigheter och ska värnas. I EU-parlamentet pekar vi ofta finger på andra delar av världen med stora ord om att värna urfolks rättigheter, men på hemmaplan är vi sämre. Samernas sak är vår, och EU måste – liksom Sveriges regering – sätta ner foten. En gruva i Gállok är oförsvarbar.

Jag hoppas att vi är många som vägrar stå vid sidan om och se på när vår änglamark jämnas med marken. Jag kommer inte vara tyst, vi ses i Jokkmokk i helgen.

Alice Bah Kuhnke är EU-parlamentariker för Miljöpartiet de gröna och gruppledare för jämställdhetsutskottet, samt återkommande EU-krönikör i Fempers nyheter.