Den honduranska politikern Xiomara Castro vann valet efter tolv år av konservativt styre. Därmed fullbordade det centralamerikanska landet, näst fattigast på kontinenten efter Haiti, vänstersvängen ledd av en kvinna.

Att få se en kvinna på presidentposten, i landet som näst Mexiko visar det största antalet mord på kvinnor i Latinamerika, är nästan ett mirakel, hävdar många feminister och kvinnorättsaktivister. I landet där urfolks- och miljöledaren Berta Cáceres mördades 2016 var det få som förväntade sig detta.

Xiomara Castro föddes i huvudstaden Tegucigalpa för 62 år sedan. Hon var landets första dam under tiden maken Manuel Zelaya var president, från 2006 till 2009. Zelaya blev president med en liberal agenda, men skiftade till vänster och allierade sig med Hugo Chavez i Venezuela. 2009 avsattes Zelaya av en civil och militär allians och skickades i exil till Costa Rica.

Ingen hade anat att Xiomara Castro, som spelade en underordnad roll i Zelayas regering, några år senare skulle lyckas med bedriften att ena en politisk vänsterallians och själv bli president. Både hennes son och hennes dotter är med i partiet som hon bildade och kommer att sitta i parlamentet.

Hon har lovat att bekämpa fattigdomen och att se till att flickor och kvinnor skyddas med hjälp av lagar och utbildning. Honduras bär ett grymt arv, USA använde landet som laboratorium mot uppror och gerillakrig.

Även på åttiotalet var Honduras ett av Latinamerikas fattigaste länder. Och nu är många av de latinamerikaner som försökt ta sig in i USA födda i Honduras.

Ambassadören John Negroponte, som var USA:s ambassadör mellan 1981 och 1985, anklagas för att ha grundat dödsskvadronerna som mördade tusentals dissidenter. Han var ambassadör i Irak 2004 till 2005 och använde dödsskvadroner igen.

Även på åttiotalet var Honduras ett av Latinamerikas fattigaste länder. Och nu är många av de latinamerikaner som försökt ta sig in i USA födda i Honduras. Trots att de flesta av landets hemska levnadsvillkor och historiska oförrätter kommer ifrån USA, väljer de som utvandrar från Honduras helst att försöka få en framtid där.

Den svenska journalisten och författaren Monica Zak åkte till staden Tegucigalpa och mötte ett barn som hon kallade för Alex Dogboy. Hans föräldrar hade utvandrat till USA och lämnat honom ensam. Han hade fått en familj av hundar som försåg honom med mat, de bodde tillsammans på stadens största sopberg, ett berg som består av smuts och sopor och fattiga människor som bor bland det som andra slänger.

Monica intervjuade pojken och skrev en bok om honom. En del av vad boken gav betalade en yrkesutbildning för Alex. Boken är ett oerhört gripande vittnesmål om hur barn och unga lever i misär och hopplöshet.

Krisen med parallella parlament har lösts men Xiomara Castros regering har stora utmaningar.

Xiomara Castro har lovat se till att folket i Honduras ska få trygghet och stabilitet i landet och att utvandringen ska upphöra, att ingen som bor i Honduras ska tvingas att lämna sitt land och bli en flykting någonstans.
Hon har ett svårt uppdrag framför sig men många av de som röstade på henne ser i Xiomara Castro landets enda hopp.

Redan nu har Xiomara Castro konfronterats med den nya regerings svåraste utmaning, vänsterfronten som tog henne till makten splittrades i två grupper som valde varsin ordförande och styrelse för landets parlament. Dessutom anklagas hon för nepotism och svågerpolitik eftersom hennes make, son och dotter erhåller viktiga politiska poster i hennes regering.

Krisen med parallella parlament har lösts men Xiomara Castros regering har stora utmaningar. Världsbanken ställer stora krav för att omförhandla de stora lån som har gjort att landet har kunnat betala löner till statsanställda poliser och militärer men landets bönder lever i oerhört fattigdom och de unga flyr landet. Honduras framtid ser dyster ut men än finns de som tror på hennes förmåga att leda landet.