Under två år av covidpandemi såg 99 procent av mänskligheten sin inkomst minska – och i många fall med allvarligt försämrade försörjningsmöjligheter – medan de tio rikaste personerna i världen – alla män – såg sin förmögenhet fördubblas med en hastighet av 15 000 dollar per sekund!
En av de allvarligaste uppgifterna som finns i Oxfamrapporten är att socio-ekonomisk ojämlikhet orsakar minst 21 000 människors död varje dag, det vill säga en person var fjärde sekund!
Vi talar om ojämlikheter i plural, eftersom det inte bara handlar om den ekonomiska nivån utan också om bristen på tillgång till hälso- och sjukvård, könsbaserat våld, kolonialism, hunger och klimatkris.

Rapporten pekar ut som en av huvudorsakerna till ojämlikhet: utövandet av ekonomiskt våld vilket definieras som ”politiska beslut på strukturell nivå utformade för att gynna de rikaste och mäktigaste” som direkt skadliga för hela samhället och särskilt för de människor som är mest utsatta för fattigdom: kvinnor, flickor och rasifierade”.
Det är också dessa strukturer som gör att personer med de högsta inkomsterna i världen orsakar upp till 8 000 gånger mer koldioxidutsläpp än en miljard människor med de lägsta inkomsterna.

Det finns de som hävdar att det inte borde komma som någon överraskning att pandemin leder till en mycket kraftig ökning av global ojämlikhet. Men det kan också konstateras att denna verklighet inte föddes ur pandemins hand.
Vad som har hänt är att pandemin har fördjupat och blottat de globala orättvisor som vårt välstånd i det globala nord och den kapitalistiska marknadsekonomin bygger på.

Att en stor majoritet som dött till följd av Covid-19 tillhör låginkomstgrupper är en konsekvens av att just dessa människor har haft mindre tillgång till vaccin, sjukvård och vatten, alla grundläggande element i en förebyggande sjuk- och hälsovård.

Sverige är inget undantag när det gäller sociala orättvisor. Enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) lever 15,1 procent av Sveriges befolkning i relativ fattigdom vilket är en historiskt hög siffra. Rädda Barnens rapport om barnfattigdom visar också att situationen inte är annorlunda för Sveriges barn. Enligt “Barnfattigdomsrapport” cirka 196 000 barn lever i fattigdom i Sverige. Det är en skrämmande siffra i vår tid.

En avgörande del i ett sådant systemskifte är att stoppa privatiseringen av vård, skola och omsorg, införa ett konsumtionsmål i samhället och erkänna naturens rättigheter. Framförallt krävs att beslutskraften i samhällsutvecklingen slår in på en äkta feministisk väg.

Myten om den fria marknadens välsignelse är en lögn och kolonialismen med sitt rasistiska innehåll fortsätter att verka i världen. En omfördelning av vinsterna av exploatering av gemensamma tillgångar mellan syd och nord är nödvändig för att skapa en hållbar utveckling.

Enligt Oxfam är det bristen på politisk vilja som gör att ”förmögenheten som de tio rikaste miljardärerna i världen samlat på sig sedan krisens början är mer än tillräckligt för att förhindra att någon i världen kastas in i fattigdom på grund av viruset. Det skulle också räcka till att finansiera vaccinationen mot covid-19 av hela världens befolkning”.

Parallellt ser vi hur världens sammanlagda militära utgifter ökar till cirka 20 000 miljarder kronor under 2020 vilket bekräftar höginkomstländernas total brist av politisk vilja.

Idag, på Världsdagen för social rättvisa, understryker Feministiskt initiativ, behovet av att ändra riktningen för att möjliggöra att alla människor uppnår sin fulla potential och kan ta del av välståndet i det samhälle de lever i.
En avgörande del i ett sådant systemskifte är att stoppa privatiseringen av vård, skola och omsorg, införa ett konsumtionsmål i samhället och erkänna naturens rättigheter. Framförallt krävs att beslutskraften i samhällsutvecklingen slår in på en äkta feministisk väg.

Jaime Gómez, utrikestalesperson för Feministisk initiativ