Jämställdhet är inte en angelägenhet för några få, det är en grundläggande samhällsfråga.

Detta har svenskarna förstått, intresset har ökat markant under senare år. Inför riksdagsvalet 2018 rankade väljarna ”jämställdhet” som den tredje viktigaste frågan i SVT:s Valundersökning. Och enligt Jämställdhetsmyndigheten tycker tre av svenskar att frågan är viktig och mer än nio av tio att vi inte är i mål än.

I boken Feminism på riktigt granskas partiernas politik för att inför höstens val kunna svara på vilka som har en politik för en feminism på riktigt – och vilka som inte har det.

Detta behöver klargöras eftersom partierna inte menar samma sak när de pratar om jämställdhet.

Boken utgår ifrån målsättningen om ett jämställt samhälle – en jämlik jämställdhet – för alla. Ett mål som borde vara okontroversiellt.

För att kunna mäta hur väl partierna uppnår målet sätts landets arbetarkvinnor i fokus. Gruppen är för stor för politikerna att ignorera. Här ingår 54 procent av Sveriges kvinnor.

Många arbetarkvinnor har fått de sämre ekonomiskt under senare år och bland dem med lägst utbildning har medellivslängden till och med backat. Även många kvinnor i tjänstemannayrken har liknande låga löner och dåliga villkor. Mer än hälften av Sveriges kvinnor tjänar som mest 25 000 kronor i månaden.

Med detta i åtanke är det inte svårt att se varför det krävs basala förbättringar för att få ett jämställt Sverige.

I en genomgång av alla riksdagsmotioner under riksdagsåren 2019-2021, med information från partiernas hemsidor, visar boken hur partierna svarar mot tre grundläggande krav: arbetarkvinnors möjlighet att kunna leva på sin inkomst, att kunna jobba ett helt arbetsliv och att kunna kombinera jobb med familjeliv.

Granskningen visar att Moderaterna, Liberalerna och Centerpartiet har en politik som fokuserar på kvinnor med högre inkomster. Lösningarna stavas rut och jobbskatteavdrag – sådant som går över huvudet på de flesta arbetarkvinnor.

Tillsammans med Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna för de en politik som snarare försvårar för arbetarkvinnor. Partierna vill att välfärden ska villkoras och att motkrav ska ställas vid försörjningsstöd. Längst går Sverigedemokraterna som vill att svenskt medborgarskap ska avgöra mottagande av sådant som barn- och bostadsbidrag.

I vissa frågor har SD en politik som riktar sig till arbetare. De vill exempelvis lagstifta om rätt till heltid och de vill upphöja ”kvinnoyrken”. Men lösningarna är lätta att genomskåda som populism när man ser till partiets politik som helhet.

Tillsammans med Kristdemokraterna har de en politik som snarast går ut på att cementera kvinnans roll som mamma och omsorgsgivare, med förslag som förstföderskebidrag och barnomsorgspeng.

Boken visar att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna – samt i viss mån Miljöpartiet – har störst möjlighet att uppnå ett jämställt samhälle.

De tre partierna står å ena sidan enade i förslag om stärkt arbetsrätt, flexibel barnomsorg och stärkta stöd till barnfamiljer. Men med Miljöpartiets mer liberala förslag som ”utvecklingstid” märks att arbetarkvinnor inte har samma fokus.

Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har den tydligaste politiken för en jämlik jämställdhet. Båda med en politik som varken ser RUT, en utökad välfärdsmarknad eller kvinnans minskade frihet som vägen framåt.

Feminism för alla är konsumentupplysning inför höstens val. Om jämställdhet är en fråga som ligger dig varmt om hjärtat, då spelar det roll hur du röstar.

Lina Stenberg,
författare och ledarskribent Arbetet
Lisa Pelling,
chef Arena idé