– Vi kommer erbjuda emotionellt, socialt och praktiskt stöd utifrån kvinnornas behov, säger Zenobia Rizvi verksamhetschef på Somaya kvinno- och tjejjour.

I snart tjugofem år har den ideella kvinno- och tjejjouren Somaya erbjudit stöd och skydd till utländska, utlandsfödda och nyanlända kvinnor som är utsatta för våld i nära relationer och/eller hedersförtryck.

– Efter de akuta skyddsinsatserna som socialtjänsten är med och beslutar om finns idag i princip inget mer stöd och hjälp att få. Det är där centret kommer in – ett tryggt rum dit man kan komma för att få stöd i att gå vidare, eller bara hitta en samvaro.

– Många av kvinnorna vi träffar har tvingats bryta upp från hela familjen, och ibland till och med alla de kände, när de lämnat den våldsamma relationen och är väldigt ensamma och sårbara. Andra upplever isolering och bristande delaktighet i samhället och behöver stöd och en gemenskap.

Det är vanligt att den våldsamma partnern utövar stark kontroll över kvinnan, vilket resulterar i att de sociala kontakterna snabbt kringskärs. Många kvinnor har ingen de kan kontakta när tiden på det akuta skyddsboendet är över, för att socialtjänsten inte längre har pengar att skjuta till.

Låga trösklar

Rizvi berättar att de sett otaliga kvinnor återvända till den våldsamma partnern när de akuta insatserna är över, eftersom det saknas ett långsiktigt stöd.

Det här är kanske samhällets mest utsatta grupp.

– Många av dem har inte språkkunskaper, inget arbete och lever mycket isolerade, säger Rizvi.

Samtidigt är det svårt för dem att ta sig in både på arbetsmarknaden och att få en bostad.

– Vi erbjuder en lågtröskelverksamhet, dit kvinnorna som vänder sig kan vara anonyma.

Centret som slår upp portarna tisdag 1 mars är öppet för alla kvinnor från arton år med utländsk härkomst. Mammor med barn är särskilt välkomna.

Diskriminering orsakar misstro

Många kvinnor vittnar om diskriminering och dåligt bemötande i kontakter med myndigheter. Det leder till bristande förtroende för det offentliga och inverkar på möjligheterna att få hjälp.

– Kvinnorna känner sig ofta ifrågasatta och misstrodda på grund av sin bakgrund. De känner inte heller till vilka rättigheter de har och har därför svårt att efterfråga stöd och hjälp, säger Rizvi.

Uppsökande arbete

Dessutom försvåras situationen av att förövaren inte sällan hotar kvinnan att vända sig till socialen, vilka då kan ”ta barnen”.

– Många vi träffar bär på en rädsla och misstro mot myndigheterna, som förstärks av att förövaren skrämmer kvinnorna.

Därför går det inte nog understryka vikten av det informationsspridande och uppsökande arbetet.

Bland personal och volontärer på Somaya kvinno- och tjejjour finns breda språkkunskaper, vilket är nyckeln till deras verksamhet, menar Rizvi.

– Vi har sett att när vi arbetar aktivt med att sprida information via digitala medier och informationsutskick på olika språk hittar ännu fler kvinnor till oss, säger hon.

Långsiktighet

Det nya centret kommer att arbeta utifrån en forskningsbeprövad metod, Rum för stöd, som Somaya kvinno- och tjejjour själva varit med och tagit fram.

– Det handlar om att ta ett holistiskt grepp, det vill säga på hela kvinnans situation. Rum för stöd, handlar om att vi erbjuder emotionellt stöd tillsammans med socialt och praktiskt stöd för att ge kvinnorna möjlighet att bli självständiga.

Behovet är stort. Utrikesfödda kvinnor i Sverige är de som mår sämst, har lägst deltagande i vården, står längst ifrån arbetslivet och är mest utsatta för våld, enligt Rizvi.

– Det handlar också ofta om mammor som har stor påverkan på sina barn. Mår de dåligt och är utsatta för våld och blir svikna av samhället får det konsekvenser även för barnen. Det här borde vara en del av det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer och i samhället i stort.