När den första demonstrationen hölls i hamnstaden Karachi fick den kritik och fördömdes av islamistiska partier och konservativa som kallade den anti-religiös och vulgär. Men det hindrade inte kvinnorättsaktivisterna att fortsätta organisera sig i än större utsträckning till året efter.

Inför årets kvinnomarsch har flera makthavare gått ut och sagt att de vill förbjuda demonstrationerna helt och hållet.

De kvinnor som är med och organiserar kvinnomarscherna, som på urdu kallas ”Aurat marches”, har mottagit dödshot och hot om att utsättas för våldtäkt. Det förekommer också anklagelser om att de får pengar från väst som en del av en komplott för att främja obscenitet i Pakistan.

Efter förra årets demonstrationer kallades kvinnorna som deltog för prostituerade på en av landets dagstidningars förstasidan.

– Den växande oron kring Aurat march varje år visar att kampanjen för kvinnors rättigheter har fått genomslag, konstaterar Sheema Kermani, en av marschens grundare, i New York Times.

Enligt Kermani anordnades den första demonstrationen för att kvinnorna ville uppmärksamma våld mot kvinnor, ojämställdheten och andra utmaningar som kvinnor över hela landet stor inför. Och de lyckades få stor uppmärksamhet.

Framsteg och motstånd

Därefter följde #metoo och många pakistanska feminister och aktivister som kanaliserat sitt engagemang via internet deltog året efter i marscherna i flera städer. Många unga kvinnor uttryckte rätten att själva få bestämma över sin kropp. Hbtq-personers rättigheter uppmärksammades också.

Med åren kom även den i landet känsliga abortfrågan upp. Landet har bland världens högsta abortsiffror. De flesta kvinnor genomgår abort själva under mycket osäkra förhållanden. Många av dem dör som ett resultat. Flest aborter görs i de delar av landet där preventivmedel är sällsynta.

Men i samma takt som aktivisterna via marscherna flyttat fram kvinnornas positioner har de mött vrede och starkt motstånd bland konservativa muslimer. År 2020 anordnades en motdemonstration av några islamistiska partier.

Kvinnorättsaktivisterna anklagades för att använda hädiska paroller under sina demonstrationer, ett brott som kan straffas med döden i Pakistan. Anklagelserna har lett till både lynchningar och mord på kvinnor. 

Pakistans minister med ansvar för religiösa frågor, Noorul Haq Qadri, rapporteras inför årets kvinnomarsch ha bett premiärminister Imran Khan att utropa den 8 mars till den internationella hijabdagen.

Tar risker för förändring

Pakistan rankades på plats 153 av 156 i Världsekonomiskt forums senaste Global gender gap report från 2021. Endast 20 procent av kvinnorna finns på arbetsmarknaden, varav de flesta arbetar inom jordbruket eller i den informella och otrygga sektorn.

Enligt den pakistanska feministen Afiya S Zia beror det på att ansvariga politiker underlåtit att planera för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Andra förklaringar, såsom att det skulle bero på tradition, ger hon inte mycket för.

Kvinnodemonstrationerna har lyckats få igenom några av de krav de ställt genom åren, till exempel förbjöds ”oskuldstester” förra året av en domstol i Lahore. Regeringen har även infört kemisk kastrering av dömda våldtäktsmän, vilket varit ett annat krav från kvinnorna.

Men den allt aggressivare kampanjen mot kvinnorättsaktivisterna gör att många fruktar för sitt liv. För att skydda sig har en del försvunnit från sociala medier.

– Vi var och är rädda, men vet också att om vi inte utsätter oss för den här farliga situationen kan vi inte heller få till förändring, säger Sheema Kermani.