Förra veckan röstade EU-parlamentet om en resolution som fördömer Rysslands anfallskrig mot Ukraina, men som också definierar hur vi ska organisera Europas säkerhet, och vad EU och medlemsländerna bör göra.

Resolutionen innehöll bra saker om att isolera Ryssland, utöka sanktionerna, och solidaritet med de som flyr. Tyvärr ställer sig resolutionen också fullständigt bakom en europeisk säkerhetsordning där Nato är det enda alternativet.

Det är inget jag och Vänsterpartiet kan ställa oss bakom. Det ökar inte Sveriges, Finlands eller Europas säkerhet. Tvärtom, det gör norra Europa till en osäkrare plats, och undergräver dessutom Sveriges möjligheter att agera som medlare och förhandlare i svåra situationer – i vårt närområde men också i andra delar av världen. Det omöjliggör att Sverige är en röst för fred och nedrustning i världen.

Det var en oansvarig, militaristisk höger som tryckte in farliga skrivningar om Nato i parlamentets text. Dessa krafter är fast beslutna att använda den oro, rädsla, och ilska – som vi är många som känner inför Putin och hans vapenmakt – för att knuffa alla kvarvarande alliansfria länder i EU in i militäralliansen Nato.

Det känns som att högern och deras Twittertroll vill tävla i Putinhat. Det vill inte jag, även om jag faktiskt tror jag skulle vinna den tävlingen.

När jag valde att inte ställa mig bakom Europaparlamentets Natokramande och militaristiska rapport, kastade sig högern och deras svans av Twittertroll över sina tangentbord, och började sprida lögner om att jag och Vänsterpartiet inte fördömer Putins invasion och att vi inte står upp i solidaritet med Ukraina.

Men Vänsterpartiets och mitt fördömande av Rysslands aggressionskrig är fullständigt, vår solidaritet med ett självständigt Ukraina är otvivelaktig. Det har vi visat i omröstning efter omröstning i både riksdagen och EU-parlamentet. Vi vill se skärpta sanktioner mot Ryssland, vi driver att vi ska göra oss oberoende av rysk gas och olja och satsa på förnybart istället, och att vi på olika sätt ska komma åt Putins oligarker.

Det känns som att högern och deras Twittertroll vill tävla i Putinhat. Det vill inte jag, även om jag faktiskt tror jag skulle vinna den tävlingen. Putin är ju en auktoritär högernationalist som flirtar med andra auktoritära högernationalister. Men det är ju inte graden av Putinhat detta handlar om, eller bör handla om.

Ytterst handlar det om vilken svensk och europeisk säkerhetsordning vi ska ha, och att vi ska kunna ha fungerande och allvarliga diskussioner om det.

Nej, det handlar om att motsätta sig att EU:s säkerhetsordning ska inordnas i och underordnas Nato. Det handlar om att motsätta sig att Sverige och Finland uppmanas gå med i Nato. Det handlar om att inte skriva under på kravet att alla EU-länder ska öka sina militära utgifter i enlighet med Nato målet om 2 procent av BNP.

Ytterst handlar det om vilken svensk och europeisk säkerhetsordning vi ska ha, och att vi ska kunna ha fungerande och allvarliga diskussioner om det. Jag och Vänsterpartiet lovar att ta den debatten, att värna det demokratiska utrymmet, och att inte bidra till att fatta förhastade beslut.

Och när högern försöker kleta Putin på oss i vänstern gör de det för att ingen ska lyssna när vi tar debatten mot Nato-optioner och Natomedlemskap. De har en tydlig dagordning, och vädrar Natoallianskrut.

I de länder som ingår i forna Jugoslavien mobiliserar nu kvinnor mot kriget i Ukraina och mot upprustningen. Också i Sverige skulle det behövas en stark feministisk mobilisering om vi vill se ett eldupphör och en fredsuppgörelse i Ukraina – och för att stå emot alla de som nu vill kapprusta och knuffa in Sverige i Nato.  

Tyvärr är det förvånansvärt tyst från andra partier, från vilka jag förväntat mig se tydligare ställningstaganden. Alla röster behövs för att stärka Natomotståndet och för en framtida säkerhetsordning som inte bygger på militärallianser och kapprustning.

Malin Björk är EU-parlamentariker för Vänsterpartiet och återkommande EU-krönikör i Fempers nyheter.