Pacifismen måste bli en nationell politisk fråga för att motverka eskalering i krig. Det anser italienska feminister och fredsaktivister som bejakar fred och för detta får utstå motangrepp. En färsk opinionsundersökning visar också att över hälften av italienarna är mot att Italien skickar vapen till Ukraina.
Filosofen Donatella Di Cesare skriver i en artikel i dagstidningen Stampa att det aldrig har varit så svårt att välja freden som idag. Inte bara innebär det en risk att pekas ut och hånas offentligt utan även utsättas för aggressiva anklagelser om att inte vilja ta ansvar eller vara en Putinanhängare.
Debatten är så pass militariserad att den är svår att bryta igenom, skriver Di Cesare och frågar i nästa mening vart politiken tagit vägen och var EU är, borde inte de vara huvudaktörer i fredsförhandlingarna?
Hon menar att det måste finnas en öppning och att det är nödvändigt att aktivt söka den fredliga vägen. Fredsförhandlingar, medling och diplomatiska lösningar måste vara vägen framåt. Vi kan bara inte acceptera ordets nederlag. För det skulle innebära att vi medger slutet på politiken, skriver hon.
Enligt en färsk opinionsundersökning är över hälften av italienarna mot att landet skickar vapen till Ukraina och anser att Italien borde stöttat en linje som söker fredliga lösningar.
”Kanske är det också just därför som de föraktfulla tongångarna inom krigspropaganda förstärks, när de inte får det förväntade stödet. Den här gången kommer vi inte tillåta att det leder till ett Europa i ruiner”, menar Di Cesare.
Feministen och filosofen Ida Dominijanni varnar för den svartvita förenklade bild som målas upp av att det här kriget på något sätt handlar om ett krig mellan demokratiska och auktoritära krafter. Här krävs självgranskning i hela väst, menar hon. Och tillägger att det mer än någonsin är nödvändigt att ta den politiska konflikten kring pacifismen på hemmaplan först för att sedan kunna påverka det geopolitiska schackbrädet. Militariseringen av den offentliga debatten måste diskuteras, enligt Dominijanni.
Även från fredsorganisationer hörs liknande argumentation.
Huvudbudskapet från det italienska fredsnätverket Rete italiana pace e disarmo är att vi måste vända oss mot alla krafter som krigar och bidrar till krig. Nätverket fördömer Putins krig i Ukraina och kräver ett omedelbart stopp på kriget och ett trupptillbakadragande av Ryssland.
För enligt dem handlar krig om vad den chilenske poeten och författaren Pablo Neruda en gång skrev, nämligen att krig förs av personer som dödar varandra utan att känna varandra… för att skydda andra personers intressen, vilket rör personer som känner varandra men inte dödar varandra.
Nätverket vänder sig även mot dem, som de menar har bidragit till att att bana väg för kriget. Inte minst Natos framflyttade positioner. Innan mars 2004 bestod Nato av 19 länder och nu uppgår antalet medlemsländer till 30. Det har i sin tur inneburit upprättandet av militärbaser i Rumäninen, Polen och de baltiska länderna, det vill säga vid gränsen till Ryssland.
De vänder sig mot den nu pågående militariseringen i västländerna och att skicka vapen till Ukraina.
De vänder sig dessutom mot det faktum att den ekologiska omställningen nu får stå tillbaka på grund av krig och manar till ett övergivande av krigsretoriken, vilken nu försöker tysta alla andra röster.
De uppmanar alla att ge röst åt motståndet och mot en social modell som bara bidrar till klimatris, social ojämlikhet, pandemi och krig – en ohållbar modell som står i motsatsförhållande till att kunna leva ett värdigt liv i framtiden på den här planeten.
Fredsbudskapet var också utbrett på den internationella kvinnodagen den 8 mars. Det feministiska nätverket Non una di meno anordnade många välbesökta manifestationer och ”strejker”, som de kallades, runtom i landet.
Våld mot kvinnor och våld i krig är nära sammanflätat för feministerna. Så budskapet den 8 mars var alla kvinnors rätt till ett liv utan våld.
– Vi vet att sexuella övergrepp används i krig, både som vapen och som en del av en våldskultur, säger Marte Manca feminist- och transaktivist och initiativtagare till 8 mars-manifestationen i hamnstaden Ancona.
I Italien är våld mot kvinnor ett utbrett problem. Ett annat är den bristande tillgången till abort på grund av att många läkare vägrar utföra aborter med hänvisning till samvetsfriheten.
– Det är också många arbetarkvinnor som drabbas hårt av våld, ojämställdhet och ojämlikhet. Under pandemin tvingades många stanna hemma från arbetet för att ta hand om barn och äldre anhöriga och sade upp sig eller förlorade arbetet i samband med det. Vi vet att många av dem inte har fått tillbaka sina jobb. Ytterligare kris kommer att förvärra situationen, säger Marte Manca som också är aktiv i frågor som rör klass- och arbetsrätt.
De fyra studenterna Davide Prezzavento, Maria Longo, Bianca Burratini och Rebecka Grande deltar på sin första manifestation någonsin.
– Jag har länge varit intresserad av feministiska frågor och ville gärna gå på en manifestation, säger Maria Longo.
Bianca Burratini säger att det känns skönt att vara ute och träffa människor efter två år med hårda nedstängningar i landet och en tid då den sociala isoleringen blivit svår.
– Det här är ju det riktiga livet till skillnad från att bara finnas på internet, säger hon och tillägger:
– Det är svårt för kvinnor många gånger och därför känns den feminisitiska kampen viktig.
Läs även:
2019-04-02 | Massprotester mot global antifeministisk samling i Italien
2017-12-08 | Feminism konstant motvikt till populismen i Italien
