”Uppgifter om våld är inget undantag. I 64 procent av de undersökta domarna om vårdnad, boende och umgänge finns uppgifter om våld”, Annika Hirvonen (MP) i en krönika om vikten av att barnrättsperspektivet faktiskt gäller.
Barnet minns inte längre tiden då pappa bodde med honom. Han väntar på att pappa ska hälsa på. Pappa har lovat. Varje “vi ses” som inte blev av gör ont. Ändå hämtar ingen polisbil pappan till födelsedagskalaset han lovat komma till. Det utdöms inga viten. Barn har rätt till sina föräldrar.
Mamman ska vid vite tvinga sitt barn att umgås med pappan. Mamman lever gömd. Dolda personuppgifter av säkerhetsskäl. Pappan har slagit henne inför barnen. Barnen är rädda. De berättar om våld hemma hos pappa. Domstolen har bestämt att pappan ska ha rätt till umgänge med barnen. Om mamman inte samarbetar kan polisen ta barnen till pappan. För barn har rätt till sina föräldrar.
...det finns en risk att barn kan tvingas till att bo och ha umgänge med en våldsutövande förälder,” konstaterar myndigheten.
Jag läser siffrorna i Jämställdhetsmyndighetens rapport “Uppgifter om våld är inget undantag”. I 64 procent av de undersökta domarna om vårdnad, boende och umgänge finns uppgifter om våld. Våld skrivs om till “samarbetssvårigheter”. Mamman som inte samarbetar med sin förövare. I rapporten beskrivs att barn inte blir lyssnade på. “Det bekräftar en bild som många redan beskrivit, att barnrättsperspektivet inte sällan brister och det finns en risk att barn kan tvingas till att bo och ha umgänge med en våldsutövande förälder,” konstaterar myndigheten.
Framför mig sitter en av många som beskrivit. Hon riskerade sin säkerhet för att komma till Roks konferens och berätta. Hon berättar om ett förskolebarn som ska köras över hela landet för att träffa en pappa som inte får veta vad mataffären de handlar på heter, förskolan eller kompisarna. Familjens säkerhet bygger på att barnet håller det hemligt. Jag tänker på alla hemligheter min egen fyraåring aldrig håller. Hur hon alltid kryper fram strax efter att jag räknat klart i kurragömma.
Nu pågår en utredning som ska se över om det faktiskt ska finnas fall där utgångspunkten inte är att det alltid är barnets bästa att umgås med en förälder barnet inte bor med.
Barn har rätt till alla sina föräldrar. Jag vill vidga barns rätt till alla de vuxna som blir viktiga i barnens liv. Till bonuspappor och stjärnföräldrar. Fler än två ska kunna vara vårdnadshavare. Och jag vill att fler pappor ska vara mer närvarande när barnen är små. Fler pappamånader. Och samtidigt vill jag också att vi slutar lägga samhällets kraft och resurser på att tvinga barn att umgås med en förälder som utsatt dem för våld i hemmet. Inget barn ska behöva bära ångest på lektionerna för att polisen kanske kommer och kör dem till en pappa de är rädda för. Föräldrars rätt till sina barn får aldrig väga tyngre än barns rätt till trygghet och säkerhet. Och gömda mammors rätt till säkerhet måste också finnas med i ekvationen.
Nu pågår en utredning som ska se över om det faktiskt ska finnas fall där utgångspunkten inte är att det alltid är barnets bästa att umgås med en förälder barnet inte bor med. Jag ska erkänna att jag ändå tänkt att det oftast ändå varit så att barn skyddats från våldsutövande föräldrar. Jämställdhetsmyndighetens rapport visar att de berättelser vi hört inte bara varit undantag. Nu är det upp till oss politiker att ändra reglerna.
Annika Hirvonen är gruppledare i riksdagen samt skolpolitisk och jämställdhetspolitisk talesperson för Miljöpartiet.
