Den 22 mars presenterade regeringen ramarna för den nya narkotikautredningen, en utredning som vi välkomnar och som varit efterlängtad. En stor del av reaktionerna efter presskonferensen har kretsat kring att avkriminalisering inte ska utredas inom denna utredning. Vi undrar dock när mer uppmärksamhet ska ges till den ojämlika beroendesjukvården och det våldsförebyggande arbetet? Det är främst i tillgängligheten till, och samordningen av, en god och anpassad vård som det funnits stora brister. Det som räddar liv är tidig upptäckt, tillgänglig vård med låga trösklar och ett stöd som är behovsanpassat tillsammans med en narkotikapolitik som fokuserar på förebyggande åtgärder  och behandling.

I dagens beroendesjukvård drar kvinnor, flickor och hbtqia+ personer nitlotten då vilja, expertis och samordning saknas för att ge dessa grupper en anpassad sjukvård och ett adekvat stöd. Nu hoppas vi att detta är på väg att ändras i och med de uppdrag som utredaren för narkotikautredningen får på sitt bord. 

Regeringen har de senaste åren önskat driva en mer folkhälsobaserad narkotikapolitik i syfte att minska ojämlikhet i hälsa, lidande och dödlighet. Däremot har det inte hänt så mycket i praktiken som många önskat, särskilt för den som lider av samsjuklighet. Problem med den ojämlika hälsan och sjukvården har delvis uppmärksammats i samsjuklighetsutredningens rapport och även nu i kommittédirektivet till narkotikautredningen, som bland annat vill att utredaren ska:

“Kartlägga hur vård- och stödlandskapet ser ut och tydligt definiera
aktörer och insatser samt belysa geografiska och socioekonomiska
skillnader samt skillnader för kvinnor och män.”

Kommittédirektivet beskriver även i sin bakgrund att “Kvinnor med skadligt bruk eller beroende är också relativt sett mer utsatta för våld, sexuellt utnyttjande och har en ökad risk att utnyttjas i prostitution.” Det är en analys vi delar och vi hoppas på skarpa förslag från utredningen. Förslag som bidrar till en ökad kompetens hos dem som möter dessa kvinnor och hbtqia+ personer. Könsskillnader i narkotikaanvändning är mycket mer socialt och kulturellt betingat än biologiskt. Därför finns det mycket vi kan göra för att förbättra situationen för dessa grupper.

Vi anser att:

Det måste ges ökade resurser till forskning och annan kunskap för att undersöka varför beroendesjukvården är så ojämlik och ojämställd. Vi utgår från att utredningen är början på denna kunskapsinhämtning som sedan bör fortsätta systematiskt framöver.

Inkludera hbtqia+ i utredningen. Just nu nämns inte denna grupp i kommitéedirektivet trots att de, enligt bland annat Socialstyrelsen, löper större risk än befolkningen i övrigt att utveckla ett beroende.

De som brukar narkotika har olika behov och erfarenheter, därför behöver det kunskapen vara del i sjukvårdsutbildningar och i utbildningar hos de som möter kvinnor och hbtqia+ personer med samsjuklighet och beroendeproblematik. 

Alla som söker stöd för beroende ska få frågor och stöd kring våldsutsatthet, särskilt kvinnor och transpersoner där en stor majoritet utsatts för både fysiskt och psykiskt våld.

Kvinnor använder mer smärtstillande preparat än män. Samtidigt saknas tillräcklig forskning på området. Det är därmed viktigt att perspektiv kring smärta och smärtsjukvård inkluderas i narkotikautredningen.

Peter Moilanen, chef för Narkotikapolitiskt center
Lotten Sunna, ordförande för Utan skyddsnät
Susanne Andersson, vice ordförande i KSAN