På måndagseftermiddagen meddelade Socialdemokraterna att omvärldsläget föranleder partiet att ompröva sin ståndpunkt i frågan om ett svenskt Nato-medlemskap. Fort ska det gå och i internationell press kunde vi läsa att frågan redan är avgjord.

Tobias Baudin försökte senare i Aktuellt göra det till en fråga som skulle störa det stundande valet, men han förklarade också att det nu är förtroendevalda S-ombud som nu ska avgöra frågan. Det lät mest som en skendemokratisk övning och kommentarerna gick på repeat. Vi fick också förstå att regeringen kommer, oavsett vad de säger, att sätta Sveriges bästa främst – Sweden first? – om nu ukrainarna undrar.

Sanningen är att varken Socialdemokraterna eller Sweden kommer först i det omvärldspolitiska läget. Det gemensamma budskapet från EU har tvärtom varit att samförståndet i EU har kommit först. Utrikesminister Ann Linde stod så sent som förra veckan och underströk detta under en presskonferens.

Ingen kan förneka att det omvärldspolitiska läget har förändrats. Det är makt- och terrorbalansen som står på spel. Många liv. Ett tredje världskrig. Det är helt rimligt att undersöka frågan på djupet och omvärdera hela Sveriges säkerhetspolitik.

Men det är samtidigt helt orimligt att säga att varje land fattar egna beslut, när man i själva verket inte gör det. Rimligare vore då att visa upp demokratins innersta kärna av demokratiska processer och politiska samtal – som inbegriper fler än de som sitter i riksdagen och som inte uteslutande baseras på opinionsundersökningar.

Att det ligger ett inhemskt val så nära inpå är naturligtvis ett bekymmer under rådande omständigheter, men tror vi inte själva på de demokratiska kvarnarna, vem ska då göra det? I själva verket kan det uttryckas precis tvärtom: som tur är har vi ett stundande val så att frågan på något vis kan förankras i folkdjupet.

Det är också helt rimligt att Sverige som land lyssnar in inte bara Finland, utan samtliga länder i Östersjöregionen och att de i sin tur inte baserar sina beslut på processer som tagits i slutna rum eller utifrån enskilda opinionsundersökningar.

Och det finns absolut en tidsfaktor här. Beskedet om döds- och krigsoffer kommer nu slag i slag från östra Ukraina, och i det avseendet har hjälp och enighet från Europa varit klena. Lägg därtill beroenderelationen stora delar av Europa har till Putins gas- och oljeleveranser och facit är en ganska plågsam bild av en enighet som bara nästan räckte till bank- och näringsliv. Men som många har påpekat – och vissa dragit tillbaka – så kan ett forcerat Nato-inträde destabilisera hela regionen och till och med förvärra situationen för Ukraina.

Vi måste ändå behålla proportionerna här. Vi vet inte vad som är bäst. Ja, Europa befinner sig i krigets absoluta närhet, men demokrati är kärnvärdet som står på spel. Demokrati och världsfred. Det är inget beslut vi kan överlämna till Socialdemokraternas partistyrelse att fatta innevarande vecka.

Vi har faktiskt ett stundande val. Det vore helt rimligt att visa omvärlden att vi värdesätter demokratins grundstrukturer och representativitet. Antagligen är det vårt viktigast möjliga bidrag till både omvärld och oss själva. I den ordningen. Inte att Socialdemokraterna vill ut och knacka dörr om några veckor. Det håller bara inte.

Är det dessutom redan klart – då har vi stora problem. Både med vår egen demokrati och omvärldens reaktioner därpå. Att ställa svenska folket inför ett flera dagar gammalt faktum och skylla det på ett stundande val borde signalera rött vare sig du är förespråkare eller motståndare till ett Nato-medlemskap.

Anna-Klara Bratt
Chefredaktör och ansvarig utgivare för Fempers nyheter