Den flyktingsituation som Putins anfallskrig mot Ukraina skapat visar att vi kan ta emot ett stort antal flyktingar – om och när den politiska viljan finns. Detta borde vi naturligtvis utvidga till att omfatta andra flyktinggrupper som flyr undan andra konflikter och krig än det som Ryssland skapat. Den ukrainska flyktingsituationen visar också med all tydlighet varför vi behöver en mer feministisk flyktingpolitik.

Trots att 90 procent av flyktingarna från Ukraina är kvinnor och barn saknas helt en feministisk förståelse. Tillsammans med andra progressiva krafter anordnade vi därför en hearing i EU-parlamentet för att lyfta de specifika insatser som krävs. Vi bjöd in aktivister och frivilligorganisationer från Polen som redogjorde för sitt enorma arbete och menade att det viktigaste var att tillhandahålla säkra boenden och säkra transporter. Särskilda insatser behövs för de kvinnor som är gravida och behöver mödravård. 

Organisationerna vittnar också om att de möter kvinnor som utsatts för sexuellt våld som behöver tillgång till specialiserad vård, inklusive abortvård. Att få tillgång till abortvård är extra svårt eftersom det i Polen råder ett närmast totalförbud och de som hjälper en kvinna till abort kan straffas med fängelse. Vänsterpartiet tillsammans med andra feminister i EU-parlamentet kräver nu att vi gemensamt tar ansvar så att alla ukrainska kvinnor som vill ska få tillgång till säkra och lagliga aborter – både i Polen och i andra EU länder.

Alla EU:s medlemsländer bedyrar att de tar avstånd från trafficking, men samtidigt står ingen redo på vare sig EU eller nationell nivå för att se till att de som nu flyr faktiskt inte utnyttjas i prostitutionsmarknader runt om i Europa.

Kriget i Ukraina har skapat en stor grupp utsatta kvinnor och barn som också riskerar att falla offer för prostitution och trafficking.  Alla EU:s medlemsländer bedyrar att de tar avstånd från trafficking, men samtidigt står ingen redo på vare sig EU eller nationell nivå för att se till att de som nu flyr faktiskt inte utnyttjas i prostitutionsmarknader runt om i Europa.

I Sverige har vi med hjälp av lagen som förbjuder sexköp redan kunnat göra tillslag mot hallickar och köpare. I Sverige greps 38 män misstänkta för sexköp under stockholmspolisens operation ”insats torsk” i mars. Av dem hade 30 köpt sex av kvinnor från Ukraina. Det hade då framgått i annonser att kvinnorna kommit som flyktingar från kriget i Ukraina.

Till SVT säger polisen att så gott som alla kvinnor som de pratade med uppgav att det är kriget som gjort att man hamnat i prostitution. Man har inget annat val än att bli utnyttjad i prostitution för att hjälpa sina familjer som befinner sig i Ukraina eller som är på flykt. Istället för att få hjälp och stöd möttes de av sexköpare och hallickar.

Om vi i Sverige ser en ökning av antalet ukrainska kvinnor som utnyttjas är situationen sannolikt mycket värre i andra länder med både fler flyktingar och fler aktiva nätverk av människohandlare – och fler köpare. Inte minst i länder som Tyskland och Nederländerna där hallickar klassas som arbetsgivare och prostitutionsindustrin är institutionaliserad.

Vi måste stärka organisationer och lokala myndigheter som jobbar för kvinnor och barn, vid den ukrainska gränsen men också på hemmaplan.

Tyvärr finns det alltför många Paulo Robertos och Alexander Bards runtom i Europa, som gärna vill se en utbredd, legaliserad prostitutionsmarknad, och som uppenbarligen anser att utnyttjande i prostitution är ett lämpligt ´jobb´ för de mest utsatta.

Vi som vill se en annan ordning, där kvinnors rättigheter tas på allvar och där vi möter de behov som finns måste stå upp mot dessa krafter var vi än verkar. Vi måste stärka organisationer och lokala myndigheter som jobbar för kvinnor och barn, vid den ukrainska gränsen men också på hemmaplan. Sverige måste också erbjuda rimliga förutsättningar för utsatta kvinnor och barn som kommer till Sverige. Och goda förutsättningar är inte en dagersättning på kring hundralappen, med nivåer som inte har höjts på 28 år.

Nu på torsdag röstar vi om en resolution i EU-parlamentet som innehåller viktiga uppmaningar både till EU:s institutioner och till alla medlemsländer för att stärka rättigheter och möjligheter för de som flyr och anpassa mottagandet till de behov som kvinnor och barn, men också hbtqi flyktingar har. Det är ett steg i rätt riktning, men långt ifrån tillräckligt.

Det som stannar vid ord på ett papper väger inte tungt. Vi måste se till att Sverige på EU nivå tar strid för ett mer feministiskt flyktingmottagande och för att vår kommissionär Ylva Johansson gör allt hon kan för motverka kvinnornas utsatthet vid gränsen, i Polen och genom hela mottagandeprocessen.

Malin Björk är EU-parlamentariker för Vänsterpartiet och återkommande krönikör i Fempers nyheter.