Recension

Eftertänksamt och underhållande 

Den omättliga vägen, Astrid Assefa, statister och i bakgrunden Joel Valois, Helmon Solomon.

The national black theatre of Sweden har satt upp föreställningen Den omättliga vägen på Dramaten. Det är en i sin helhet djup existentiell berättelse som ger plats åt både fantasin och samtida frågor, skriver Yasmine Abdullahi som har sett föreställningen.

Den omättliga vägen av The national black theatre of Sweden hade premiär på Dramaten den 29 april. Det var en stor visuell uppsättning där vi i publiken fick ta del av spiritualitet, mörker, svart magi – men också slagkraftiga politiska budskap om svart rasism.

Författaren Ben Okri blev hyllad världen över med sin trilogi om andepojken Azaro i Nigeria. Som författare har han utmärkt sig för en postkolonial berättarstil, sammansvetsat med magisk realism. Produkten blev en enastående scenversion med stående ovationer. Regi står Josette Bushell-Mingo för och dramatisering Oladipo Agboluaje.

Föreställningen kan beskrivas som en spräcklig upplevelse som innehåller en rad olika stilar. Historien handlar om pojken Azaro som står mellan andevärlden och de levandes värld. Han är från en liten fattig by belägen i utkanten av en stad i Nigeria och samhället drabbas av våldsamma politiska utspel i omgångar. Förutom slagsmål och uppgörelser så får vi bekanta oss med en rad mystiska typer och bifigurer som befolkar byn. Azaro, som även är berättaren, blir ständigt hemsökt av andarna som påminner honom om dödsriket och deras värld.

Skådespelaren Christopher Lehmann gestaltar pojken med en liten trädocka. Trots interna konflikter och en del strider med andarna, gör han allt i sin makt för att vara kvar i de levandes värld för sin familjs skull. Ett genomgående tema i handlingen är den växande transparensen och sårbarheten hos andepojken.

Den poetiska naturen i Azaros konversationer med arketyperna lämnade ett avtryck. Samtalen om korruption, politik och fattigdom var ett genomgående tema som växlades med tragik och humor.

Föreställningen i sin helhet är en djup existentiell berättelse där vägen som aldrig tar slut kan ses som en metaforisk liknelse. För ett barn som bor i en fattig by, där politiker förgiftar de fattigas mjölk, kan en väg ses som oändlig, mörk och omättlig.

Det stora uppbådet av statister och det snabba tempot skapade ett spektakel som förde berättelsen framåt hela tiden. Just dräkterna, de färgstarka dashikis, dansscenerna och mullret skapade en mystik som kan ses som regissörens bästa idéer.

Att slungas in i en fantasivärld kräver just det, en tempoväxling där vi kastas till en parallell verklighet. Kvar blev en visuell berättelse där fantasin och samtida frågor fick ta plats.

FAKTA/Den omättliga vägen

Scenversion av den hyllade brittisk-nigerianske författaren Ben Okris böcker The Famished Road och Songs of Enchantment om pojken Azaro, dramatiserad för Dramaten av Oladipo Agboluaje, dramatiker på The national theatre i Storbritannien.

Uppsättningen är en samproduktion mellan The national black theatre of Sweden, med stöd från Stockholms stad och Kulturrådet, och Dramaten, samt en fortsättning på samarbetet som påbörjades med Bergets topp. Regisserar gör Josette Bushell-Mingo, skådespelare och regissör som även är rektor för the Royal central school of speech and drama i London.

Föreställningen hade urpremiär på Dramaten i Stockholm den 29 april och visas till och med den 7 juni.