Bävan inför framtiden är vår tids drivande känsla, hävdar den kritiska rasismforskaren David Theo Goldberg i sin senaste bok Dread. Framtidslösheten producerar desperationens politik, ökat avstånd och isolering i socialt homogena grupper.

Hur bygger vi framtid i en utsiktslös tid? Ett svar är att hämta kraft, tankar och en grund för gemensam handlande i det förflutna. Det är inte alltid en utveckling som leder till ökad jämlikhet, nostalgi efter vit manlig dominans är kanske den viktigaste ingrediensen i radikalnationalismens attraktionskraft i vår tid. Men det förflutna behöver inte nödvändigtvis leda dit. I det förflutna finns också feminismens och demokratins revolutionerande arv.

Till Fogelstads ursprungliga sommarkurser kom industriarbeterskor, kontorister, konstnärer, torparhustrur, mjölkerskor och författarinnor i en salig blandning.

En liten grupp där jag varit inblandad, och som – trots dess blygsamma storlek – utgör en bred feministisk allians, har under våren planerat detta sekels efterföljare till den berömda urkursen som genomfördes på Fogelstad sommaren 1922. Det kan förhoppningsvis bli startskottet för något som oväntat öppnar vägar ut ur samtidens framtidslösa läge.

Urkursen, då som nu, syftar till att skapa förutsättningar till lärande, fördjupning och demokratisk mobilisering genom det fysiska mötet mellan kvinnor från olika platser och positioner i det svenska samhället: ”en fristad, ett lufthål i denna värld av isolering bakom skiljande murar – klassmurar, åsiktsmurar, yrkesmurar, partimurar – så att man om möjligt där skulle kunna dra ett djupt och fritt andetag endast och allenast i egenskap av människa – medborgare!”, som förmödrarna än gång uttryckte det.

Till Fogelstads ursprungliga sommarkurser kom industriarbeterskor, kontorister, konstnärer, torparhustrur, mjölkerskor och författarinnor i en salig blandning. Genom att samla kvinnor från olika arbetsfält, livsformer och geografiska platser skapades förutsättningar för ömsesidigt utbyte och gemensamma studier som förenade ”handens, hjärnans och hjärtats arbete” och band samman ”det enskilda och det allmänna”.

Nu befinner vi oss kanske i ”tredje världskriget” och Sverige är på väg in i Nato nästan utan diskussion. Fredsrörelsens idéarv och kunskaper tycks utan vidare blivit undanskuffade.

De tog upp sin tids stora frågor och blygdes inte att drömma stort 1922. Det gör inte vi heller utan tar detta historiska tillfälle i akt att ta oss an vår tids överlevnadsfrågor: freden, miljön, demokratins fortsatta existens.

När urkursen ägde rum för hundra år sedan hade ett stort krig förstört internationalismens löfte, vilket ledde till ytterligare ett världskrig i nationens namn. Nu befinner vi oss kanske i ”tredje världskriget” och Sverige är på väg in i Nato nästan utan diskussion. Fredsrörelsens idéarv och kunskaper tycks utan vidare blivit undanskuffade.

Miljöförstörelsen och dess samhälleliga konsekvenser, som förmödrarna bara anade, har blivit ett akut hot mot vår överlevnad och demokratin, som nyss var föremål för så gott som allmän konsensus, genomgår en kris där den dels är ifrågasatt från olika håll (nyfascism, new public management, linjeorganisation), dels exkluderar nya grupper – och framförallt en mängd frågor som inte längre är föremål för demokratiskt beslutsfattande.

Urkursen kommer med andra ord att handla om de riktigt stora frågorna och vi kommer att ta oss an dem på kreativa sätt: genom inspirationsföreläsningar, berättarkaféer, röstövningar, yogapass, praktiska övningar, promenad, bad, gemensamma måltider och stort utrymme för samtal. Några av inspirationsgästerna är Lena Eskilsson, Sofia Näsström, Cecilia Åse, Eleonora Hankvist Marsfjell och Pella Thiel.

FAKTA/Sommarkurs på Fogelstad

Urkurs i kvinnliga medborgarskolans anda ges 18 juni-23 juni. Ansökningstiden till kursen stängde egentligen i söndags, den 15 maj, men har förlängts för att göra det möjligt för Fempersläsare att ansöka om plats fram till på torsdag 19 maj. Särskilt välkomnas unga deltagare och deltagare som rasifieras på annat sätt än vit.