Bakom petitionen stod det feministiska nätverket Feminist asylum, som är en koalition av mer än 250 medlemsorganisationer i 18 länder. De kräver nu ett erkännande av specifika asylgrunder för kvinnor, flickor och hbtqi-personer.

Att få gehör i EU-parlamentet är det första steget för att driva igenom petitionen. I denna föreslås alltså ett stärkt lagstiftat asylskydd för kvinnor och flickor som utsätts för sexuellt våld och våldtäkt i krig, liksom kvinnor som utsätts för könsbaserat våld i nära relation i hemlandet utan möjlighet att söka skydd från staten.

Under en presskonferens i EU-parlamentet den 18 maj vittnade tre kvinnor om våld. Halyna Skipalska från Ukraina talade om det sexuella våld som kvinnor utsätts för i Ukraina just nu och det arbete som inletts för att ge traumabearbetning. En iransk psykolog som flydde Iran 2017 berättade om hur hon utsatts för omfattande våld under flyktvägen inklusive sex pushbacks vid Europas gränser. Vidare vittnade en afghansk flicka om hur hon splittrades från sin familj under flykten och överlevde 30 pushbacks vid gränsen mellan Bosnien och Kroatien.

Vittnesmålen syftade till att synliggöra våldet i alla led som många kvinnor drabbas av. Det handlar om våld i nära relationer eller i hemländerna, som tvingar kvinnor på flykt, våld under flykten, vilket är mycket vanligt förekommande och skapar stor rädsla. Samt våld vid Europas gränser.

– Vi ställer tre krav, säger Anaïs Carton från Feminist asylum Belgien, första undertecknaren av petitionen vid en presskonferens.

– För det första att kvinnor och hbtqi-personer som tar sig till Europa levande får ett säkert mottagande här utan risk att utsättas för våld. För det andra att ett övervakningssystem införs som kontrollerar och garanterar att man i asylprocessen tar hänsyn till artikel 60 och 61 i Istanbulkonventionen och att sexuellt våld erkänns som asylskäl, säger Carton.

Artiklarna 60 och 61 i Istanbulkonventionen handlar om könsrelaterat våld och asylskäl och principen om non-refoulement, vilket innebär att flyktingar inte får tvingas återvända till ett land där de riskerar förföljelse, vilket är en grundbult i flyktingkonventionen.

Dessutom vill Feminist asylum se lagliga och praktiska möjligheter för kvinnor, barn och hbtqi-personer att kunna söka asyl från hemlandet, utan att behöva genomföra den livsfarliga flyktresan.

– Alla europeiska ambassader borde ge dessa grupper och andra möjlighet att lämna in en asylansökan i deras hemländer. Det skulle minska döden på Medelhavet avsevärt, tillägger Anaïs Carton.

– Alla europeiska ambassader borde ge dessa grupper och andra möjlighet att lämna in en asylansökan i deras hemländer. Det skulle minska döden på Medelhavet avsevärt, tillägger Anaïs Carton.

Henriette Essami-Khaullot, talesperson för ett nätverk som arbetar med ”papperslösa kvinnor” i Belgien, påpekade att våldet fortsätter drabba särskilt kvinnor och hbtqi-personer när de väl kommit till Europa. Hon kallar det institutionellt våld.

– Att det saknas strukturer, såsom boende, bra bemötande och stöd för att bearbeta och ta hand om de trauman som kvinnorna utsatts för i hemlandet, på flykt, vid gränsen och kanske även i landet de kommit till, innebär ett strukturellt våld som gör att kvinnorna fortsätter leva i extrem utsatthet där de är i beroendeställning och samtidigt bär på stor rädsla, säger hon.

Malin Björk, EU-parlamentariker för Vänsterpartiet, menar att systemet med pushbacks vid Europas gränser är fruktansvärt och förkastligt och att de som tar sig hit måste ha rätt till ett liv fritt från våld.

– Att våldet fortsätter för dessa människor när de väl når Europa är inte acceptabelt. Vi måste få ett stopp på det våldsamma, brutala och dödliga våld som pågår i samband med pushbacks vid Europas gränser och erbjuda en säker och laglig väg in i Europa för kvinnor, flickor och hbtqi-personer, säger Malin Björk.

Hon stödjer  tillsammans med de spanska EU-parlamentarikerna Diana Riba (gröna gruppen) och Miguel Urban (vänstergruppen) petitionen från Feminist asylum.