Det är inte ovanligt att kvinnor och icke-binära som tilldelats kvinnligt kön vid födsel (fortsättningsvis icke-binära) får sin neuropsykiatriska diagnos i vuxen ålder. Ofta efter många år av kämpande med skola, jobb, socialt liv och att få vardagen att gå ihop. Många söker vård och får andra diagnoser som depression, ångest, självskadebeteenden, ätstörningar men den underliggande diagnosen missas för att de inte passar in i bilden vården har av autism och adhd. De får fel behandling, medicin som inte funkar och fel stöd.

Deras livssituation blir inte bättre och de får ingen förklaring till varför de fungerar som de gör. Det leder i många fall till sämre självbild och större samsjuklighet. Att missa gruppens underliggande diagnos och inte ge dem den vård och anpassning de behöver leder till utanförskap, fattigdom och i värsta fall självmord.

Varför missar vården att dessa flickor, kvinnor och icke-binära har en neuropsykiatrisk diagnos?

Flickors svårighet med ångest, oro, trots och osynlighet förklaras ofta med annat – som en separation mellan föräldrar, andra problem inom familjen, tonårstrots eller bara att de är tonåringar. Starka känslor och utbrott hos flickorna förklaras med tonårens alla hormoner, känslor och förändringar. Den underliggande och förklarande neuropsykiatriska diagnosen missas.

Många föräldrar söker vård för sina döttrar men vården missar fortfarande adhd och autismdiagnosen för att det yttrar sig annorlunda än hos pojkar. Flickornas symptom är oftare mer inåtvända eller stör inte i en grupp. De snurrar på håret, dagdrömmer, pratar rakt ut eller säger saker utan att tänka sig för. De är bättre på att dölja och maskera sina symptom.

Att dölja och maskera alla sina svårigheter tar otroligt mycket energi och utmattningsdepression i vuxen ålder är vanligt.

Tjejers specialintressen följer inte heller stereotypen om tåg och tidtabeller. Hos tjejer är det oftare djur, att pyssla, en kändis, det ses bara som ett vanligt intresse de delar med många andra tjejer. Det missas att hon gillar det mer än sina vänner, att allt hon vill prata om är bandet hon gillar, att hon på all tid hon kan vill rita – det ses som normalt och tjejigt. Att det är ett specialintresse missas för att det inte är samma som pojkar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) har.

Vården måste lära sig mer om hur NPF skiljer sig mellan könen för att tidigare fånga upp flickorna. Forskning och information om autism och adhd är baserad på pojkar och hur det ser ut för dem.  Förr trodde man också att flickor med normalbegåvning inte kunde ha autism, vilket inte stämmer.

Flickorna missas helt i forskningen, så det är inte konstigt att de missas också i vården.

Vården måste göra sig av med sina stereotyper om autism och adhd och lägga mer fokus på att lära sig om flickor och icke-binära med NPF. Det är inte acceptabelt att missa en så stor grupp under så många år. Det skapar utanförskap, ökad psykisk ohälsa och förkortar liv. 

Mer forskning på flickor, kvinnor och icke-binära måste göras för att kunna utbilda vården om gruppen de missar. 

Diagnoskriterierna måste ändras för att inkludera flickor, kvinnor och icke-binära. 

FAKTA/Lyssna på oss

Lyssna på oss är ett projekt som drivs av Demokratipiloterna för att öka kunskapen och förbättra bemötandet av kvinnor, flickor och icke-binära med neuropsykiatriska diagnoser till exempel autism, adhd och add. Genom att öka kunskapen hos yrkesverksamma inom vård, skola och myndigheter bemötandet av målgruppen förbättras.