Våld i nära relationer är sedan länge ett av våra största samhällsproblem och ökade dessutom i omfattning under pandemin. Detta konstateras i Jämställdhetsmyndighetens  nyligen publicerade rapport: ”Arbetet mot våldsutsatthet under Covid-19”.

Rapporten fokuserar på särskilt utsatta grupper, varav två är grupperna med normbrytande funktionalitet och äldre. Vi vet att våld i nära relationer ökar under krissituationer och detta är något vi måste ha beredskap för.

Det gäller även det ekonomiska ansvaret. Därför vänder vi oss kraftigt mot att flera kommuner, däribland Stockholms kommun tar betalt av kvinnor som behöver skyddat boende efter att ha utsatts för våld.

Detta slår extra hårt mot kvinnor med normbrytande funktionalitet och äldre eftersom de tillhör de grupper i samhället med absolut sämst ekonomi. Än orimligare blir det när vi dessutom vet att våldsutsatta drabbas ekonomiskt, till exempel genom att de sätts i skuld av sin partner och ofta lämnar relationen utblottade.

Det är inte den som är våldsutsatt som ska betala för att få skydd undan våldet.

I rapporten konstateras att en trygg plats, kunskap hos och stöd från samhället är de viktigaste förutsättningarna för att kunna lämna våldet bakom sig. Det behövs generellt fler skyddade boenden men speciellt behövs fler tillgängliga boenden. Det hjälper ju knappast den med normbrytande funktionalitet eller den som är äldre att det finns ett boende om det inte går att ta sig in i det! Att skyddade boenden är tillgängliga är också nödvändigt ur ett barnperspektiv. En våldsutsatt kvinna måste kunna ta med sitt barn med normbrytande funktionalitet.

Lika viktigt som en trygg plats att vistas på är stöd på vägen dit. Här är kvinno- och tjejjourernas arbeten och insatser oerhört viktiga. De ska både kunna fortsätta och också utveckla sitt arbete utan att behöva ha nedläggningshot över sig. De måste också ha  möjlighet att ta emot alla personer som söker sig till dem. Tillgång till teckenspråkstolk, punktskrift och andra alternativa kommunikationssätt är viktiga delar i detta.

Förutom finansiering och fler och tillgängliga boenden behövs kunskaps- och kompetenshöjande insatser i alla led. Brister det i kunskap inom vård, polis och socialtjänst så finns det en överhängande risk att våldet varken upptäcks eller utreds.

Feministiskt initiativ vill därför att alla som möter våldsutsatta kvinnor med normbrytande funktionalitet/funktionsnedsättning ska få utbildning i hur det funktionhindersrelaterade våldet ser ut och att det finns överallt. Men även utbildning om hur våld relaterar till andra intersektionella perspektiv såsom ålder, sexuell läggning och ursprung.

Människors säkerhet ska inte styras av storleken på plånboken, ålder eller funktionalitet. När våld gör hemmet osäkert borde det vara den som slår som förhindras att vistas i hemmet men så ser inte verkligheten ut. Det är den som blir slagen, som behöver fly våldet. Då ska samhället finnas där under hela den tid det tar att lämna våldet och ge det stöd som behövs även för äldre och personer med normbrytande funktionalitet.

Denise Cresso,
funktionsrättspolitisk talesperson för Feministiskt initiativ

Luis Lineo,
säkerhetspolitisk talesperson och riksdagskandidat för Feministiskt initiativ i valet 2022

Jessica Smaaland,
kommunfullmäktigekandidat för Fi till Stockholms kommun i valet 2022