På Mynttorget i Stockholm ligger tavlor som minnen från familjer som saknar sina barn. Bonussöner och -döttrar som flytt vidare från Sverige undan utvisningshot. I Frankrike och Italien har fler fått fristad. Sverige sticker ut som det land i Europa där flest från Afghanistan nekas skydd. Ungefär varannan afghan får avslag på sin asylansökan i Sverige. I Frankrike är siffran nära noll.

Till och med nu när talibanerna tagit över beslutar Sverige att familjer ska skickas tillbaka dit. Chalmersstudenten Sahar är en av dem. Hon som startat sitt liv på nytt och blivit en del av oss under sina sju år i Sverige. Ovälkommen förklarar Migrationsverket nu. Det är, menar de, ofarligt att återvända till Afghanistan. Det är bara att anpassa sig till sitt hemlands kulturella seder och bruk så blir man inte mördad, torterad eller förföljd. 

Så hur anpassar man sig till talibanernas kulturella seder och bruk undrar jag? Jag tror jag kan föreställa mig hur det känns att klä på sig en burka varje morgon och aldrig mer kunna gå ensam ut, men hur anpassar man sig från att vara en kvinna med egna rättigheter till att bli en mans egendom? Hur dödar man drömmen om att bli ingenjör? Hur kommer talibanerna döma den kvinna eller man som levt som vi lever här när deras lagar säger 100 piskrapp för den som haft sex utanför äktenskapet? 

Jag klarar inte mer. Jag tror vi är flera som inte klarar att ta in och förstå att det är vårt Sverige som gör så här.

När talibanerna tog över makten i Afghanistan igen evakuerade Sverige de som kunde evakueras. I tjugo år hade vi svenska soldater på marken för att motverka att talibanerna fick diktera villkoren. Talibanerna lovade något om flickors skolgång som jag aldrig trodde på ens till att börja med. Nu har flickor tvingats hem från grundskolan. Talibanerna lovade lagföra återvändande enligt sharialagar. Det tvivlar jag inte på en sekund.

Sverige evakuerade vissa människor från Afghanistan, men fortsätter att skicka ut brev med utvisningsbeslut till andra.

Jag vill inte veta, men när jag öppnar Facebook väller förtvivlan och sorgen fram. Tre dagar fick han leva sedan han återvänt till Afghanistan från Sverige skriver en. En annans bror är försvunnen sedan talibanerna tog honom. 

Jag klarar inte mer. Jag tror vi är flera som inte klarar att ta in och förstå att det är vårt Sverige som gör så här. Hur är det möjligt att vårt jämställda Sverige med en feministisk regering har ett system som säger åt kvinnor att de kan överleva bara de blir slavar under talibanernas patriarkala regim?

Samma regim som vi bekämpade med svenska soldaters liv som insats. Samma regim som vi evakuerade människor från så sent som för ett år sedan. Jag tror att du tänker som jag. Så jag startade en namninsamling. Inte en enda människa ska tvingas återvända till talibanernas Afghanistan.

Annika Hirvonen är gruppledare i riksdagen samt skolpolitisk och jämställdhetspolitisk talesperson för Miljöpartiet.