Situationen för kvinnor och flickor i Afghanistan har hamnat i skuggan när fokus för de stora västerländska medierna har vänts mot den ryska invasionen av Ukraina. Efter en militär konfrontation mot internationella militära styrkor, så kallade ”fredsstyrkor”, oftast under NATO-flagg, tog talibanerna över landet i augusti 2021.

Kriget i Afghanistan har varit en katastrof i 20 år och kostade ofattbara 6 billioner US dollar i direkta utgifter. De samhällsekonomiska kostnaderna i Afghanistan har däremot ingen räknat ut. Minst femtio tusen civila och tiotusentals afghanska soldater har dödats.

Under talibanstyret har restriktioner för kvinnor, yttrandefrihet och civilsamhället återinförts. Kvinnorättsaktivister är i akut behov av skydd. Det rapporteras i princip dagligen om attacker mot människorättsförsvarare sedan talibanerna tog makten. Människorättsorganisationer påpekar att många människorättsförsvarare gömmer sig eftersom talibanerna går från dörr till dörr och letar efter dem. 

Vid olika tillfällen har talibanledare hävdat att deras inställning till kvinnors rättigheter har förändrats. Talibanerna har lovat att skydda mänskliga rättigheter men verkligheten visar något annat. Talespersoner för Amnesty International har uttryckt djup oro över att talibanerna tydligt har visat att de inte tar skyddet eller respekten för mänskliga rättigheter på allvar. Afghanska kvinnor kan inte längre arbeta utan måste stanna hemma.

”Sedan den 20 september 2021 förbjuds flickor över årskurs sex, alltså från tolvårsåldern, att gå i skolan. Samtidigt har könssegregering vid universiteten kraftigt begränsat möjligheterna för många unga kvinnor att få en universitetsutbildning” rapporterar Amnesty International. Grupper som människorättsförsvarare, HBTQI+ personer, etniska minoriteter, och kvinnor och flickor är särskilt utsatta.

Talibanerna har ersatt ministeriet för kvinnofrågor med “ministeriet för främjande av dygd och bekämpning av osedlighet” — som anklagats för allvarliga människorättskränkningar mot kvinnor under det tidigare talibanstyret på 1990-talet. Detta innebär att kvinnorna i Afghanistan utsätts fören ökad risk för könsbaserat våld och är mål för grova inskränkningar i deras rörelsefrihet, mötesfrihet, och yttrandefrihet.

Det är av stor betydelse att afghaner som flyr för sina liv från Afghanistan får en fristad. Det handlar både om en rättssäker asylprocess i Sverige, och om att afghaner som flytt ska behandlas värdigt i EU i allmänhet och Sverige i synnerhet. Kvinnors, HBTQI+ personers och etniska minoriteters rättigheter i Afghanistan kränks och det måste erkännas fullt ut i asylprocessen. 

Verkligheten har återigen bevisat att den militära vägen inte är lösningen på Afghanistans problem. Att verka för att garantera fullt utövande av de mänskliga rättigheterna i Afghanistan är allas ansvar. Vår uppmaning till den svenska regeringen är att arbeta på denna linje så att kvinnors rättigheter stärks och att det skapas förutsättningar för att fattigdomen, ojämlikheten och ojämställdheten kan bekämpas strukturellt.

Kvinnors situation håller på att allvarligt försämras under talibanregimen. Det är därför avgörande att Sverige tillämpar generösa regler för flyktingar från Afghanistan. Feministiskt initiativ vill ha en rättssäker asylprocess. Vi ser kvinnors villkor och kräver att de särbehandlas. 

Precis som många civilsamhällesorganisationer föreslår kräver Feministiskt initiativ att Sverige inriktar sitt arbete i Afghanistan för att garantera de mänskliga rättigheter, särskilt kvinnors, flickors och minoriteters åtnjutande av dessa, stödja det afghanska civilsamhället på ett sätt som stärker dess långsiktiga utveckling och oberoende och skydda yttrandefriheten och organisationsfriheten. 

Jaime Gomez, utrikespolitisk talesperson för Feministiskt initiativ
Saga Tullgren, ledamot i utrikesutskottet för Feministiskt initiativ
Mats Ekenger, ledamot i utrikesutskottet för Feministiskt initiativ