Publicerad 8 juli, 2022
KommentarEtt fruktansvärt misslyckande
Ing-Marie Wieselgren knivhöggs till döds på Donners plats, strax efter en antirasistisk, tyst och fredlig manifestation i Visby på öppen gata – som det heter – under Almedalsveckan. Precis där Feministiskt initiativ (Fi) varje år manifesterat, och alldeles i närheten av där Annie Lööf precis skulle hålla pressträff.
Som en förbannelse har det vilat över Fi, att de nekats tillträde till varje officiell valdebatt, med något undantag (RFSL), vilket också inneburit en förhöjd säkerhetsrisk för dem i sammanhang som Almedalen. Inget skydd, men utsatta.
Som framgår i rapporteringen om den mycket uppskattade och i alla politiska läger välkomna psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren hade inte heller hon något skydd. Det har inte ens alla politiker, trots att vi i Norden har fått se både en statsminister och en utrikesminister falla offer för dödligt våld.
Vem är egentligen skyddsvärd – och vem är på allvar hotad? Det avgör personskyddet på Säpo – i det här fallet i samarbete med den lokala polisen, den särskilda insatsstyrkan, arrangörerna och regionledningen.
Under Almedalsveckan är i stort sett hela personskyddet på plats, alla med vana att hålla uppsikt, även pressekreterare, journalister, livvakter. Ingen kan undgå ett uppbåd som drar förbi. Män i blått med snäcka, och en partiledare i spetsen. Inte alla partiledare.
Tidigare Feministiskt perspektiv har sedan starten rapporterat om en alltmer hotfull och farlig stämning på gatorna i Visby under politikerveckan. Medarbetare eller deltagare som trakasserats, evenemang som punktmarkerats, gäster och medverkande som misshandlats. 2018 attackerades och inneslöts en hel gård där tidningen Syre bjudit in organisationer, förlag, tidningar och företag att ställa ut.
Då konstaterade vi, trots både vana av och förståelse för hotbilden, att det inte längre var säkert för oss och för våra medarbetare att åka till Almedalen. Trots de bästa förutsättningarna i övrigt med en fast lokal förankring på ön, ljuvligt boende och ett uppdrag.
Den enskilt största anledningen till det var den nazistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR). De fanns på båten dit, de fanns på evenemangen vi bevakade, de fanns där vi ställde ut. Och även om de i år officiellt förbjudits att närvara som organisation, fanns de enligt uppgifter där i allra högsta grad, bara att de var civilklädda.
Nu höjs röster för att förbjuda nazistiska organisationer igen. Men sanningen är att vi hade kommit ganska långt bara genom att porta dem från Almedalen för länge sedan. Om inte personskyddet och Säkerhetspolisen, speciella insatsstyrkan och då ditresta poliser, arrangörerna och regionen kan garantera säkerheten för deltagarna då hotbilden är så pass känd för alla – vad hjälper det då att förbjuda nazistiska organisationer?
Det ska sägas att det inte är lätt att förhindra ett mord med kniv i en folksamling. Men om det sker ska det i alla fall benämnas för vad det är: Ett fruktansvärt misslyckande. För Almedalsveckan, för polisen, för demokratin och det fria ordet. För det offentliga samtalet och för Sverige. Det har knappast saknats varningssignaler, och inte heller information om från vilka.
Den här texten borde handlat uteslutande om Ing-Marie Wieselgrens oöverskådliga gärning för ungas psykiska hälsa. För ensamkommande, för pojkar på glid, för tjejer med självskadebeteenden – i klassrummet eller i Sveriges kommuner och regioner. På flera seminarier om dagen i Almedalen, i riksmedier, på stora konferenser och digitala panelsamtal.
Mordet på Ing-Marie Wieselgren var i högsta grad riktat mot Sverige. Sveriges kommuner och landsting, till och med svensk psykiatri. Att inte politisera det – är att avlöva politiken all dess kraft och inte tillmäta Ing-Marie Wieselgren den respekt hon redan uppbar.
Det sorgligaste av allt är att Ing-Marie Wieselgren kanske var den som visste mest om psykisk ohälsa, och hur den tar sig uttryck. Hon kom just från ett samtal om vad vad som hjälper barn på flykt – och vilka risk- och skyddsfaktorer vi kan se på Barnrättstorget i organisationen Barnafrid och Linköpings universitets regi. Hon var på väg till ett annat. Hon var i samhällets tjänst.
Att Ing-Marie Wieselgren har knivhuggits till döds i Almedalen är inte bara fruktansvärt sorgligt utan också ett fruktansvärt misslyckande. Möjligen är det också ett terrordåd, om inte, är det hög tid att sätta NMR på Säpos terrorlista. Då blir i alla fall nästa brott det.
Anna-Klara Bratt
Chefredaktör och ansvarig utgivare för Fempers nyheter
