Ett år efter talibanernas maktövertagande i Afghanistan rasar Twitter mot SD-toppen Tobias Anderssons tweet med bilden på ett tunnelbanetåg som klätts med SD:s partireklam. ”Välkommen till återvandringståget. Du innehar en enkelbiljett. Nästa anhalt Kabul.”  Det är viktigt med reaktioner, men förändrar det något?

Under flera års tid har SD aktivt arbetat med att tvätta bort det bruna ur kläderna. Man övergav den nynazistiska estetiken till förmån för kostymer och slips. Extrema förslag utan stöd bland allmänheten såsom dödsstraff och inskränkt aborträtt ströks successivt ur partiprogrammet och retoriken putsades. Man var inte emot invandring, sade man, utan för att hjälpa människor i sina hemländer. Man var inte emot invandrare, utan för integration hette det. Fler och fler valde nya ord för att beskriva det rasistiska partiet med nazistiska rötter. ”Invandringskritisk” blev populärt.

I takt med att både M och S också anammade en mer ”invandringskritisk” politik och retorik har SD:s pendel börjat slå åt andra hållet. Man måste ju skilja ut sig. SD-toppens tweet om återvandringståg till Kabul är ju bara det senaste exemplet i raden.

Konkreta förslag om att halvera biståndet till invandrarnas ”hemländer” visar det vi alltid påtalade – att de inte vill hjälpa dessa utsatta människor alls, någonstans. På senare tid har det också blivit tydligt att man inte ens är för integration, utan faktiskt aktivt emot. Nu talar man om att skolan inte ska användas för integration. Istället ska människor återvandra.

Även om företrädare för både M och L sagt ifrån om återvandringstågstweeten har dessa partier själva nyligen stämt in i kören av populistiska förslag och uttalanden med udden mot människor med utländsk bakgrund:  Tvångsomhändertagande av tvååringar med dålig svenska som inte går i förskola. Generell ADHD-screening i utsatta områden.

Det verkar som att hela logiken med att den får uppmärksamhet som kommer med extrema förslag med mer eller mindre uttalade rasistiska undertoner också göder debatten.

Och samtidigt lär oss historien att vi måste säga ifrån. Att intoleransen aldrig kan tolereras med mindre än att själva toleransen dör ut.

Men ord räcker inte. M och L tänker fortfarande samarbeta med samma Tobias Andersson som skriver om återvandringståget. Och Migrationsverket fortsätter att utvisa både kvinnor, konvertiter och andra människor till talibanernas Kabul. Av alla mänskliga rättigheter är det varken aborträtten eller yttrandefriheten som hotas mest i Sverige. Det är asylrätten.

Det är med lättnad jag konstaterar att MP i vart fall ligger över riksdagsspärren i de opinionsmätningar som gjorts den senaste veckan. Om väljarna också röstar så kommer avgöra så mycket av människors framtid. För Miljöpartiet är garanten för att miljön har en röst vid bordet där besluten fattas – och att rasismen inte har det.

Annika Hirvonen är gruppledare i riksdagen samt skolpolitisk och jämställdhetspolitisk talesperson för Miljöpartiet.