Publicerad 6 september, 2022
KrönikaNu ser vi till att vinna det här valet
#val22 Tack till alla människoälskande feminister och queera som kampanjar och tar ton. Som orkar ta debatten för fyrtiofemte gången. Som aldrig, aldrig kommer gå med på påståenden om att SD väl ”inte är så farliga”.
Det skriver Malin Björk, EU-parlamentariker för V, inför söndagens val.
I vanliga fall älskar jag valrörelser. Vi får diskutera, debattera och vaska fram de bästa argumenten och reformerna, och vi får möta väljare. Politiken ges spaltmeter i tidningar och det ges massor av radio- och tv-utrymme för oss att prata om hur vi ska lösa gemensamma utmaningar.
Men det här riksdagsvalet är långt ifrån vad jag hade önskat. Det som vi tog för givet – en grundläggande respekt för allas lika värde och mänskliga rättigheter, ett värdigt och öppet samhälle – är inte längre en självklarhet.
Högerpartierna och det forna liberala partiet ”Liberalerna” tävlar med varandra i att föreslå människofientliga och rasistiska förslag: tvååringar i skottgluggen, ADHD-testning för alla ortens barn, skamstraff för 9-åringar. Hur kunde det bli så? Jo, därför att det är ett sluttande plan. Det går inte att liksom flirta ’lite grann’ med extremhögern. Innan en vet ordet av så äger de hela dagordningen.
Det går inte att liksom flirta ’lite grann’ med extremhögern. Innan en vet ordet av så äger de hela dagordningen.
Jag hatar att M, KD och det före detta liberala partiet ”Liberalerna” systematiskt tvättat Sverigedemokraterna. Jag kan inte förlåta er för att ni deltar i deras kapplöpning mot botten, och för att ni därmed fått SD att växa till att bli största parti i högerblocket – istället för att ”ta deras väljare”, som era usla spindoctors antagligen sa.
I Vänsterpartiet vet vi att vi måste bygga mer solidariska och jämlika samhällen om vi ska lyckas mota tillbaka extremhögern och de högerkrafter som är beredda att kompromissa bort grundläggande mänskliga rättigheter. Arbetet för ett mer jämlikt samhälle går hand i hand med att försvara demokratin och mänskliga rättigheter. En likvärdig skola och en fungerande omsorg, en sjukförsäkring att lita på och stora offentliga investeringar i en rättvis klimatomställning behövs.
Alla vi i Vänsterpartiet jobbar hårt för att vi ska växa som parti, så att vi kan vrida politiken åt det hållet!
Men jag vet också att om vi ska lyckas mota tillbaks extremhögerns anti-demokratiska och människofientliga politik så måste vi samarbeta utanför vår egen comfortzone. Det vet nog Annie Lööf också innerst inne. Det är så uppenbart. I EU-parlamentet gör jag det varje dag.
Här samarbetar vi i vänstern ofta med (riktiga) liberaler i allt från miljö- och klimatfrågor till jämställdhetsfrågor och flyktingpolitik, allt för att inte låta de konservativa och den rasistiska högern sabotera progressiva lagförslag. Utöver det rent parlamentariska utskottsarbetet ingår jag även i flera tvärpolitiska nätverk, som i EU-parlamentets hbtqi-grupp och i aborträttsnätverket All of us. Där möts vi över partigränserna och arbetar fram strategier för att mota bort extremhögerns människofientliga politik.
Precis som här hemma svarar högerpartierna i EU-parlamentet allt oftare på extremhögerns lockrop och tar över deras rasistiska och antidemokratiska dagordning. De mer nyliberalt ekonomiskt sinnade liberala partierna har blivit tvungna att bestämma sig för om de värnar marknadsskolorna och vinstintressen mer än de värnar demokratin och grundläggande mänskliga rättigheter. I EU-parlamentet har liberala gruppen tack och lov valt bort extremhögern.
Det är mycket som står på spel i söndagens val, och vi är verkligen många som drar vårt strå till stacken i den demokratiska kamp som en valrörelse är. Men jag vill faktiskt särskilt tacka de partiledare som sliter så hårt på den rödgröna kanten, våran Nooshi men också de andra. De gör det för oss, för demokratin, för att vi inte ska vakna upp den 12 september styrda av ett parti med rötter i nazismen tillsammans med ett gäng ryggradslösa högerpartier som tappat alla begrepp och all anständighet.
Tack också till alla människoälskande feminister och queera som kampanjar och tar ton. Som orkar ta debatten för fyrtiofemte gången. Som aldrig, aldrig kommer gå med på påståenden om att SD väl ”inte är så farliga”. Kanske inte för Johan Pehrson, men för rasifierade, för queers och för feminister är de livsfarliga.
Därför ser vi till att vi vinner det här valet – och sedan gör vi allt vi kan under fyra år så att vi slipper stå med växande klassklyftor, överblommad rasism och illa dolt hbtq- och kvinnoförakt nästa gång vi går till val.
Malin Björk är EU-parlamentariker för Vänsterpartiet och återkommande krönikör i Fempers nyheter.
