Paloma Madrid, som är konstnärlig ledare för Rosales Danskompani, säger att det finns flera skäl till att de har gjort den här föreställningen. Det ena är att hon ser frågorna om migration och exil som några av de viktigaste frågorna i vår samtid.

– Det här är frågor som behöver diskuteras, inte bara inom politiken utan också inom konsten eftersom de bär på en berättelse som är viktig att fånga upp.

Ett annat skäl är att hon vill ge en gåva till alla de som har migrerat eller lever i exil i Sverige, eftersom hon själv bär på den erfarenheten.

– Jag hade tyckt att det hade känts väldigt fint att få en sådan gåva när jag växte upp här i en Stockholmsförort, och det är det som har varit en av mina ingångar i det här.

Interaktivt inslag

Gåvan blev en sammanflätad berättelse där olika personers svar på frågan ”Kan du i bilder och känslor beskriva vad ordet migration och exil betyder för dig?” uttrycks med hjälp av dans. Rosales danskompani har via sin hemsida och sociala medier gått ut med den här frågan till unga migranter och även bett dem att ställa samma fråga till sina mammor. De som har velat vara med har de sedan träffat och gjort länge intervjuer med. Svaren ligger till grund för dansföreställningen, men dansarna har också lagt in sina egna erfarenheter. Dessutom kommer det finnas möjlighet för publiken att delta under själva föreställningen.

Hur kommer det här att gå till?

– Publiken kommer att komma in och sätta sig på sina stolar men vissa kommer också bli tillfrågade att besvara den här frågan. Sen kommer det finnas två personer som fungerar som facilatorer som kommer att stötta publiken i sitt deltagande, så känslan av trygghet får ta plats.

Delaktiga och förankrade

Tanken var att premiären skulle ha skett tidigare, men på grund av coronapandemin har den skjutits upp. De hade dock en ”stängd premiär” men nu kan de äntligen öppna upp även för allmänheten.

Hur går det till att omsätta svaren på de här frågorna i dans?

– Det går till så att man genom vissa ord får fram en viss rörelse, det är som att orden och rörelsen går ihop. Det är en metod och en tolkning som vi repeterar. Det är ungefär som om du skulle säga ”sol” och så skulle jag tolka det till dans, om jag ska göra en grov förenkling.

Vad hoppas du att besökarna kommer ta med sig från föreställningen?

– Jag hoppas att de känner sig delaktiga och förankrade. Jag hoppas också  att den ska vara inspirerande och att man ska känna tillit till andras berättelser som inte är så nära ens egna berättelse.

Dansa för mig görs i samarbete med Dansprogrammet och med stöd från DansPlats Skog, Kulturrådet och Konstnärsnämnden. Den har premiär den 22 september kl 19 på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm, och spelas sedan även den 23:e och 24:e september.