Kvinnor med flyktingbakgrund bär på stora trauman, vilket leder till svåra utmaningar i vardagen. Trots det saknas bra vård. Det visar en ny rapport från Röda korsets kompetenscenter för tortyr- och krigsskaderehabilitering.
Inom projektet Mitt hjärtas syster har flyktingkvinnornas upplevelser undersökts. Och man har även kartlagt behandlingar och insatser som testats i forskning.
Kvinnor som har trauman efter att ha upplevt krig, tortyr och flykt vittnar om svåra utmaningar att gå vidare i livet. Det framkommer också i rapporten att trots de svåra upplevelser som kvinnorna beskriver saknas anpassade behandlingar till deras behov. Kvinnorna har svårt att få tillgång till adekvat vård.
– Forskningen vi har tittat på beskriver att kvinnornas livsvillkor förändrades när kriget kom, hur de upplever diskriminering, våld och risken att inte klara sig. Samtidigt måste de slita för att överleva och ta hand om sin familj. Svårigheterna följer kvinnorna också under flykten, och upplevelserna kan få allvarliga konsekvenser för deras hälsa, säger Linda Jolof, leg. psykolog vid Svenska Röda Korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade i Malmö, projektledare för Mitt hjärtas syster och en av författarna till rapporten.
Rapporten, som heter ”Mitt hjärtas syster. Upplevelser av krig, tortyr och/eller flykt bland kvinnor och interventioner anpassade för dem”, är baserad på två genomgångar av befintliga forskningsstudier och genomfördes för att lyfta fram forskningsresultat inom området som en helhet.
Viktigt tillvarata motståndskraft
Många kvinnor berättar att vad som hjälper dem att hantera svårigheterna har ofta varit stöd från andra och en inre kraft.
– Kvinnor som är med om krig, tortyr och flykt upplever många utmaningar samtidigt som de uppvisar motståndskraft och hämtar styrka i sig själva och från andra, säger Patricia Rocca, leg fysioterapeut vid Röda Korsets Behandlingscenter för krigsskadade och torterade i Malmö, och en annan av medförfattarna till rapporten.
I rapporten konstateras att vården måste anpassas till kvinnors förutsättningar. En av slutsatserna i rapporten är att kliniskt verksamma bör ta hänsyn till målgruppens komplexa problematik samt ta fasta på deras copingstrategier och resurser.
Samt att framtida forskning bör samverka med målgruppen och utforska kamratstöd.
