Tre veckor av protester efter Mahsa Aminis död i polishäkte den 16 september har svept över Iran. Inget tyder på att de är på väg att ebba ut. Tvärtom sprider de sig hela tiden till nya platser och nya arenor. Trots regimens brutala våld för att bemöta demonstranterna.
Aminis död sammanföll med skolstarten i Iran och de senaste dagarna har bilder och videor på skolflickor som stödjer protesterna spridits över världen. De tar av sig slöjan och visar upp sina utsläppta hår.
Demonstrationerna tycks inte gå att stoppa trots att regimen har svarat med överdrivet våld. Säkerhetsstyrkorna har skjutit ihjäl människor. Al Jazeera rapporterar om minst ett dussintal ihjälskjutna den 5 oktober. Men Human Rights Watch rapporterar samma dag att de lyckats dokumentera minst 47 personer som dödats, varav nio barn.
Flera människorättsorganisationer menar dock att det är över hundra personer som dödats hittills. Flera hundra personer lär också ha fängslats. Det finns dock i nuläget inga officiella siffror.
Människorättsorganisationer vädjar till regimen att upphöra med dödsskjutningarna.
Ali Salehi, statsåklagare i Teheran, gick på tisdagen ut och sade att 400 personer som häktats hade släppts mot löfte att aldrig mer upprepa sina protester. Det kommer också uppgifter om att personer som utpekats som ledare och tillfångatagits inte kommer att släppas.
Ett tjugotal journalister lär ha fängslats förra veckan i samband med att regimen stängde ner internet.
I början av veckan bröt också ayatolla Ali Khamenei tystnaden och uttalade sig för första gången sedan Aminis död och protesterna bröt ut. Khamenei beklagade Mahsa Aminis död, men tog ställning för säkerhetsstyrkorna och menade att det är de som utsatta just nu. Enligt honom är det USA och Israel som ligger bakom upploppen.
Under veckan har regimen även organiserat motprotester som sammankallats via statlig tv till stöd för styret och för att fördöma de pågående och outtröttliga protesterna.
Det finns dock i nuläget inget som tyder på att protesterna är på väg att ebba ut. Att bränna hijaben och klippa håret har blivit en så stark symbol och tänt ett så starkt hopp om att en annan framtid är möjlig att unga kvinnor är beredda att ställa sig först i demonstrationsleden uppbackade av unga män och många andra iranier som stödjer kampen trots riskerna det innebär.
Hijaben kopplad till större frihetskamp
Den amerikanska tidskriften New Lines Magazine skriver i ett reportage in protesterna i en hundraårig tradition av iranska kvinnors frihetskamp.
År 1852 avrättades poeten och kvinnorättsaktivisten Fatimah Baraghani, känd under namnet Tahirih. I samband med det sade hon ”ni kan döda mig så snabbt ni vill, men ni kan inte stoppa kvinnornas frigörelse”.
I reportaget lyfts också hijabens centrala roll som symbol för regimens förtryck och kopplar den till en större rättighets- och frihetskamp.
Journalisten Sholeh Irani säger till Fempers nyheter att kvinnornas och feministernas kamp i Iran är en kamp för allas rättigheter.
– Kampen som pågår nu är en kamp för frihet och rättvisa åt alla i Iran.
Vad gäller hijabens betydelse menar Irani att den obligatoriska slöjan är en politisk fråga i Iran.
– I Iran har slöjan blivit den iranska regimens politiska flagga. Genom slöjan kontrolleras hälften av samhället och på så vis stärker regimen sin makt över alla och legitimerar våldet mot medborgarna på gatorna, säger Sholeh Irani.
Det är också förklaringen till varför kvinnorättsaktivisterna anser att protesten mot den obligatoriska hijaben, den iranska regimens signum, är central i kvinnornas kamp i Iran och även Afghanistan.
– Det är också en protest som nu majoriteten av iranierna stödjer, säger Irani.
Häromdagen talade en missnöjd före detta iransk riksdagsledamot, själv troende med slöja, och sade att hon anser att slöjan är ett religiöst påbud och det ska vara upp till individen att följa eller inte. Hon sade också att hijab i Iran och under den här regimen har blivit en politisk fråga.
– Den synen delas av allt fler och inte minst av många troende kvinnor som bär slöja, säger Sholeh Irani.
Läs även:
2019-09-27 | Så växte rösträtten fram i Mellanöstern