Den franska författaren Annie Ernaux tilldelades årets Nobelpris i litteratur. ”Tryggt och tråkigt”, tänkte Hanna Lager från den feministiska bokbloggen Feministbiblioteket först, men omvärderar sin syn i en personlig reflektion kring Ernauxs författarskap.
Den sjätte oktober tillkännagav Svenska Akademien via den ständige sekreteraren Mats Malm att 2022 års Nobelpris i litteratur tilldelas den franska författaren Annie Ernaux. Det var en författare som funnits med i förhandsdiskussionerna, men som inte toppat vadslagningslistorna. För egen del kände jag först att det var ett trevligt, men tämligen ospännande val. Efter att ha läst in mig mer på författaren tänker jag att det nog var ett rätt så djärvt val ändå.
Jag har den feministiska bokbloggen Feministbiblioteket och har själv läst alla nobelpristagare i litteratur. Därför följer jag med extra spänning utnämningarna varje år. Andelen kvinnor är fortfarande försvinnande liten, men har ökat enormt på senare tid. På 70- och 80-talen ansåg akademien inte en enda kvinna värdig priset. Trots ökningen på senare år har det aldrig hänt att en kvinna fått priset två år i rad.
Vem är Annie Ernaux?
Ernaux är född 1940 i Normandie i Frankrike och är professor i litteratur. I Frankrike har hon kommit ut med ett tjugotal böcker och sju av dem finns översatta till svenska. Hon skriver självbiografiska böcker och sägs vara modern till den våg av autofiktion man nu kan se i litteraturen. Själv är hon noga med att inte blanda in fiktion i sina böcker. Hon anser sig vara en politisk författare och utanför litteraturen stödde hon bland annat socialistpartiets presidentkandidat i valet 2012.
Svenska Akademien har präglats av många skandaler och börjar så smått återhämta sig från allt. Annie Ernaux kan i det sammanhanget ses som ett tryggt val. Hon var förhandstippad och kvinna och har inga stora kontroverser i bagaget. Men så funderar vi lite på vad som hänt i världen på senaste tiden och minns hur Högsta domstolen rivit upp Roe vs Vade och att aborträtten är hotad på många ställen. Annie Ernaux har skrivit om en abort hon gjort, när det var olagligt att göra abort i Frankrike.
Rakt på sak om olaglig abort
I boken Omständigheter beskriver Ernaux den olagliga aborten på 60-talet. Hon berättar att hon med en gång vet att hon inte vill behålla barnet. Hon försöker sedan på olika sätt att hitta en läkare som kan utföra en abort vid sidan av. Hon anförtror sig åt en lärare som i stället för att hjälpa henne, tar tillfället i akt och försöker ha sex med henne. Han säger att det är för att ”kolla hennes moral”, men den unga Annie var väl medveten om att hon genom att vara med barn, nu var någon som hade haft sex och därmed var det fritt fram att hoppa i säng med henne.
Annie Ernaux språk är motsatsen till poetiskt. Det är rakt på sak och inga krusiduller. När jag började att läsa Omständigheter kändes det nästan chockartat att läsa så naket och avskalat om hur hon fick reda på att hon var med barn och hur hon gjorde för att försöka få en abort i ett land där det inte var tillåtet. Det finns inga onödiga omskrivningar och det är som om varje enskilt ord har förtjänat sin plats i texten.
I boken En flickas memoarer, som var den andra boken jag läste av Ernaux, är språket det samma. Det är som om det är svepande och att man får det djupa och det jobbiga mellan raderna. Boken lämnar mig långt ifrån oberörd även om hon beskriver rena våldtäkter med ett utifrånperspektiv helt utan känsla. Känslorna får vi läsare känna ändå och på något konstigt sätt så gör vi det. I alla fall jag.
Rolig upptäckt om allvarliga teman
De teman som finns i böckerna jag läste är oerhört viktiga och berör unga kvinnors rätt till sin egen kropp och sexualitet. Det handlar om hur en ung kvinna bland annat går med på att en man, helt utan tanke på henne, försöker tränga sig in i henne. Hon är kär och vill behaga honom och att det skulle vara fel eller att det inte är så det ska gå till, föresvävar aldrig den unga kvinnan. Den unga kvinnan är Annie själv.
När jag läst mer om Annie Ernaux och läst två av hennes böcker, tänker jag inte längre att det var ett tryggt och snudd på tråkigt val av Svenska Akademien att utse henne till Nobelpristagare i litteratur.
Det var snarare helt rätt i tiden och som feminist känns det oerhört roligt att få upptäcka Annie Ernaux. Det går inte heller att komma ifrån det avskalade språket som gör att läsupplevelserna inte liknar något annat jag läst förut.
Hanna Lager har den feministiska bokbloggen Feministbiblioteket.
