I en ny avhandling om surrogatmödraskap lyfts thailändska kvinnors erfarenheter av att ha agerat surrogatmamma. Fram träder en bild av kvinnornas utsatthet i en global surrogatindustri.
I Thailand har kommersiellt surrogatmödraskap varit illegalt sedan 2015, men industrin lever kvar. Vad som händer när surrogatindustrin etablerar sig på en svart marknad och hur det påverkar kvinnorna som agerar surrogatmödrar, undersöker Elina Nilsson i sin avhandling.
– Surrogatindustrin försvinner inte på grund av förbud. Däremot krävs det att kvinnorna som agerar surrogatmödrar är mer flexibla än tidigare. Från Thailand reser de till länder såsom Kina, Laos, Kambodja och Vietnam, både för embryoinplantation och för att föda barnen, säger Elina Nilsson, doktor i genusvetenskap vid Uppsala universitet.
Hon fortsätter:
– I Thailand medförde förbudet med största sannolikhet en minskning av surrogatarrangemangen. Tilltänkta föräldrar sökte sig istället till andra destinationer där surrogat fortfarande var oreglerat.
Däremot så kvarstår en efterfrågan på surrogatarrangemang i Thailand och landets hälsodepartement har lagt fram ett förslag om att ta bort förbudet och tillåta surrogatarrangemang i landet. Deras motiv är att det skulle utgöra en möjlighet för thailändska kvinnor att tjäna pengar, men också att det skulle vara ekonomiskt positivt för landets hälsoturism.
Skifta perspektiv
Elina Nilsson säger att hon valde att fokusera på kvinnors erfarenheter av att agera surrogatmamma eftersom att det är ett perspektiv som har saknats i såväl media, debatt och forskning kring surrogatmödraskap.
– I första hand har det varit tilltänkta föräldrar som fått komma till tals, alternativt personer som har fört fram surrogatmammans perspektiv, säger hon.
Valet av land, Thailand, berodde på att det har blivit en allt populärare destination för surrogat, särskilt efter att Indien skärpte sina restriktioner.
– Det behövs forskning på surrogatmödraskap från olika kontexter och delar av världen då lokala, kulturella, nationella och religiösa aspekter ofta samverkar med globala villkor och får betydelse för hur arrangemanget upplevs, säger Nilsson.
– Dessutom är Thailand ett intressant land att studera med tanke på dess position i den globala kommodifieringen av omsorg och intimt och emotionellt arbete, inte minst som en destination för hälsoturism, sexturism och äktenskapsmigration.
Hur skulle du beskriva den situation som de kvinnor som söker tjäna pengar på surrogatmödraskap för internationella klienter befinner sig i?
– För att surrogatindustrin ska kunna existera när det juridiska landskapet förändras är surrogatmarknaden beroende av kvinnornas mobilitet – att kunna resa till och från hälsokontroller och förflytta sig över landsgränser – men också immobilitet, perioder när de har begränsade möjligheter att röra sig fritt, till exempel när de väntar på att föda. Det här placerar kvinnorna i en prekär och utsatt position.
Det är också upptäckten av hur mycket kvinnorna reser både inom landet och till andra länder för att utföra surrogatmödraskapet och vad det innebär för dem, som överraskande Elina Nilsson mest under arbetet med avhandlingen.
– Även om jag hört rykten om att det förekom resor till exempelvis Kina så var jag inte beredd på omfattningen av resorna, och inte heller villkoren och utsattheten för kvinnorna. Att agera surrogatmamma förutsatte mobilitet såväl som immobilitet och flexibilitet från kvinnornas sida.
Ekonomisk utsatthet
I avhandlingen har Elina Nilsson djupintervjuat 12 thailändska kvinnor som agerat surrogatmamma för internationella klienter. Både stigmatisering och den illegala statusen för surrogatmödrar begränsade möjligheterna att få fler informanter. Kvinnorna beskriver bland annat hur deras kvinnliga nätverk spelar en stor roll i att lära sig mer om processen och skapa en sorts trygghet, trots dess illegala status. Men den huvudsakliga motivationen för att genomgå en surrogatprocess är pengar.
– För de här kvinnorna i Thailand, och trots att gruppen surrogatmödrar kan vara heterogen, så befinner de sig alla i en mer eller mindre ekonomisk utsatt situation där de behöver pengar för att ta hand om sina barn, familj och släktingar. Detta ofta som en konsekvens av en informell och väldigt osäker arbetsmarknad och där många har stora skulder att betala. Genom att agera surrogatmamma kan de genom sin reproduktiva förmåga, i likhet med många andra typer av intimt och emotionellt arbete, tjäna en relativt stor summa pengar på relativt kort tid. Sådant som även kännetecknas för surrogatmödrar på andra platser, säger Nilsson.
Men ofta visar det sig att surrogatmödraskapet inte är så ekonomiskt transformerande som kvinnorna hoppats på och de fortsätter vara skuldsatta. Det leder i sin tur att många väljer att fortsätta.
– Kommersiellt surrogatmödraskap är ett sätt att tjäna en stor summa pengar på en relativt kort tid. Men många stannar också kvar i surrogatmödraskapet, antingen genom att upprepa det, vilja upprepa det, eller genom att rekrytera andra kvinnor till det. Anledningen är att många fortsätter helt enkelt att vara skuldsatta, säger Nilsson.
Moralisk inramning
Även om alla kvinnor som intervjuades var tydliga med att de gjorde detta främst för pengarna framhöll de även hur det sågs som en god gärning, tam bun, som skulle generera positiv karma i enligt buddhistisk moral. Och eftersom kvinnorna bidrog ekonomisk till familjen så blev det också ett sätt att leva upp till en idealistiskt thailändsk kvinnoroll, där döttrar förväntas ta ekonomiskt ansvar för både sina barn och sina föräldrar. Genom att rama in surrogatmödraskap i den här lokala moraliska och religiösa kontexten blev det begripligt för både kvinnorna själva och för människor i deras omgivning.
– Surrogatmammans position är utsatt och ambivalent. Hon förväntas anpassa sig efter surrogatindustrins villkor och behov, samtidigt som hon själv har egna behov och en egen familj att ta hand om. Min forskning visar på hur den globala surrogatmarknaden och lokala kontexter interagerar med varandra, och hur detta formar thailändska surrogatmödrars erfarenheter.
Nilsson säger att det var många intressanta aspekter som kom fram under arbetet med avhandling, men som inte blev en del av den. Det handlade bland annat om kvinnornas relation till de tilltänkta föräldrarna.
– Kvinnorna gav uttryck för att de önskade en fortsatt kontakt, men att de inte var i position att styra över detta.
Majoriteten av kvinnorna hade haft begränsad kontakt – en till två träffar – med de tilltänkta föräldrarna under graviditeten. Vissa hade aldrig träffat dem. Några av dem hade sporadisk kontakt något år efter födseln, men för de allra flesta så avslutades kontakten i och med förlossningen, berättar Nilsson.
– Ofta avrådde agenturerna också tilltänkta föräldrarna från att ha fortsatt kontakt då de menade att det finns risk för att surrogatmamman skulle be om mer pengar. Men för de kvinnor jag talade med var det önskan om att få följa barnet, få veta var hen befanns sig, utvecklades och hade det som var orsaken till att de önskade hålla kontakt med föräldrarna – de blev deras enda länk till barnet, säger hon.
En annan aspekt handlade om hur relationen till andra kvinnor spelade in och hur viktigt olika typer av kvinnliga nätverk var för surrogatmammorna.
– Det var genom andra kvinnor (grannar, vänner, bekanta, systrar, mammor, döttrar) som de blev introducerade till surrogat och som de delade sina erfarenheter med. Bland deltagarna i min studie exempelvis så var tre av dem systrar och två var mamma och dotter.
