En knapp månad efter att Giorgia Meloni och hennes högernationalistiska och postfascistiska parti, Italiens bröder, vunnit det italienska valet har hon och hennes nya regering svurits in av presidenten Sergio Mattarella. Därmed blir Meloni den första kvinnan någonsin att leda landet.
Regeringsbildningen var bland de snabbaste någonsin. Meloni lyckades både styra den och rätta in de båda macholedarna för koalitionspartierna Silvio Berlusconi och Matteo Salvini i ledet.
Den nya regeringen består av 24 ministrar, varav 6 är kvinnor. Det är representanter från postfascistiska Italiens bröder, Berlusconis liberalkonservativa Forza Italia och Salvinis främlingsfientliga och högerpopulistiska Lega.
Trots att Meloni i grunden är EU-kritisk och ständigt repeterar att hon vill sätta italienarnas intressen först vet hon att just EU och omvärlden haft ögonen på henne. Det har resulterat i en regering som kan ses lite som en blandning mellan nationalkonservativa etablissemangspolitiker och statstjänstemän. Med en utrikesminister i Antonio Tajani, som även blir vice premiärminister, med många års erfarenhet från EU-parlamentet.
Den politiska filosofen och författaren Giorgia Serughetti beskriver det som en stor sak att Italien har fått den första kvinnan på premiärministerposten.
– Det är lätt att dras med av det positiva i att vi har fått en kvinna som står stadigt i sitt ledarskap i en helt manlig värld bestående av de tre politiska krafterna som ingår i hennes regering. Det gäller även för feminister som jag som är kritiska till att sätta likhetstecken mellan maktkvinnor och feministisk framgång. Även om det följer en patriarkal logik.
Serughetti menar att det är positivt att det är fler kvinnor i politiken och som når makten.
Det är också ett faktum att Melonis väljare till 50 procent utgjordes av kvinnor. Och att Meloni representerar en del av kvinnornas intressen.
– Hon representerar de kvinnor som inte vill bryta med de traditionella familjemönstren och könsrollerna i familjen, och förlitar sig på ett utbyte – som jag har definierat obscent – mellan frihet och skydd.
Serughetti menar att det handlar om kvinnor, som är beredda att acceptera inskränkningar i kvinnor fri- och rättigheter i utbyte mot ett större skydd – av gränserna, från brott och socialt genom ökat stöd till mammor.
Det vi ser nu i Italien är hur kvinnors protagonism drivs framåt på samma gång som det hotar kvinnors rättigheter.
– Meloni vill absolut inte ha system med kvotering för att driva kvinnors möjligheter och positioner som kollektiv framåt utan står för personlig konkurrens
Meloni ser sina egna framgångar som att det handlar om egna meriter som tagit henne dit hon kommit. Det är en individualistisk modell som Serughetti vänder sig mot.
– Det är fel. Utan kvinnors kollektiva vinningar både inom sociala och politiska områden hade inte Giorgia Meloni existerat, säger Serughetti.
Enligt henne är det inte tillräckligt att hänvisa till personliga meriter. Tvärtom är det högerns tolkning att allt handlar om personliga meriter för att på så vis rader ut kvinnors historia, den som ligger till grund för många kvinnors framgångar.
– Meloni representerar ett kvinnligt ledarskap som inte främjar andra kvinnor eller kvinnor som kollektiv, konstaterar Giorgia Serughetti.
