Det är verkligen en föränderlig värld vi lever i. På bara några veckor har så mycket hänt. Vi har haft val i Sverige, ett val som trots stora framgångar för Socialdemokraterna, resulterade i regeringsskifte där nu Sverigedemokraterna styr skutan och M, KD och L gör jobbet. Ett paradigmskifte har det kallats och med all rätt.

Själv har jag bytt ett demokratiskt forum till ett annat – från Riksdagen till Europaparlamentet och även om jag suttit i Europarådet i många år och van att resa, är det en helt ny värld. Första veckorna har varit mycket administration. Mycket. Blanketter har fyllts i, dokument har signerats, foton har tagits, möten har skett, om och om igen. Mina nya arbetsuppgifter har presenterats och nya medarbetare och kollegor har sagt hej.

Jag har tre utskott på mitt bord: covidutskottet, sysselsättningsutskottet samt utrikesutskottet. Jag är också ledamot i USA-delegationen. Allt som allt, är jag säker på att jag kommer att ha full sysselsättning i Europaparlamentet. Det är ju varierande frågor men jag har mitt fokus klart.

Med den nya regeringen på plats i Sverige, är min känsla att vi än mer måste fokusera och agitera för jämställdhet. Den nye utrikesministern har redan aviserat att den feministiska utrikespolitiken är ett minne blott.

I alla frågor och i alla sammanhang kommer jag att envetet och envist införliva jämställdhetsperspektivet, ända till den dagen vi faktiskt har ett jämställt samhälle. Inget annat är acceptabelt. Det kan handla om sysselsättningspolitik. Vi behöver ett jämställdhetstänk där. Det kan handla om utrikespolitik och migration. Där måste vi också tänka på de mest utsatta grupperna – kvinnor, flickor och barn. Det kan handla om covid. Och det är exakt samma situation där. Kvinnorna är de mest sårbara, eftersom de oftast arbetar i vården och möter de smittade – så också i början av pandemin och då utan relevant skyddsutrustning.

Vad gäller jämställdhet, offentliggjordes i dagarna EU:s jämställdhetsindex för 2022 och det är ingen munter läsning. Även om det totalt sett sker en ökning, är ökningen alldeles för långsam. Endast 0,6 poäng. Genomsnittspoängen i EU är därmed 68,6 av 100 – bara 5,5 poäng över 2010 års resultat. Vilket ju är fasansfullt. En minskning i poängen för deltagande på arbetsmarknaden visar att allt fler kvinnor tenderar att tillbringa färre år i arbetslivet, vilket förstås gör att karriärmöjligheterna minskar liksom pensionen i slutändan. Detta är något som vi måste jobba hårt för att vända.

Med den nya regeringen på plats i Sverige, är min känsla att vi än mer måste fokusera och agitera för jämställdhet. Den nye utrikesministern har redan aviserat att den feministiska utrikespolitiken är ett minne blott. Detta trots att den gett resultat och visat vägen framåt för inte bara Sverige, utan många andra länder som varit imponerade och intresserade av det arbete som dåvarande utrikesminister Margot Wallström tog initiativ till.

Jag har ungefär 1,5 år på mig här och nu. Tillsammans måste vi bli fler i den feministiska kampen för att åstadkomma förändring, såväl i länder som i Iran, som i Europa och hemma i Sverige.

Carina Ohlsson
Europaparlamentariker (S)