Nyheter

Arbetare, idrottare och journalister står bakom protesterna i Iran

Nilufar Hamedi och Elahe Mohammadi.

Iranska säkerhetsstyrkor varnar människor för att fortsätta protesterna och Ayatollah Khamenei hotar med mer våld. Samtidigt fortsätter många iranier att med livet som insats visa sitt missnöje med styret.

Protesterna i Iran bröt ut i september i ilska efter att den kurdiska kvinnan Mahsa Zhina Amini, som tagits till häkte för att hon burit sin hijab slarvigt, avled i häktet. Och de ser ut att fortsätta med oförändrad styrka. Detta trots att regimen slagit ner med våld, försöker få kontroll över situationen och varnar människor från att delta i demonstrationer.

Det som började med kvinnorättsaktivister som tog av sig eller brände sin hijab i protesthandlingar har med tiden förvandlats till breda sociala protester där män och kvinnor från olika delar av samhället, såsom studenter, läkare, advokater, arbetare och idrottsutövare, deltar.

Fram tills nu har även över 500 av landets journalister gått ut och krävt två kollegors frigivning. Det handlar om de två journalisterna, Niloofar Hamedi och Elaheh Mohammadi. Hamedi tog en bild av Aminis föräldrar på sjukhuset när Amini låg i koma innan hon avled. Bilden lades ut på twitter och blev den första signalen till omvärlden att något inte stod rätt till. Medan Mohammadi bevakade Aminis begravning i den kurdiska staden Saqez, där protesterna inleddes.

De två journalisterna har av det iranska styret bland annat anklagats för att vara CIA-agenter.

– Anklagelserna mot journalisterna Nilufar Hamedi (för bevakning av Mahsa-Zhina Aminis fall) och Elahe Mohammadi (för bevakning av protesterna i Saghez/Kurdistan) är rentav absurda, eller snarare bisarra. De anklagas för att vara ”utbildade agenter av den maffiotiska USA-regimen”, och att vara allt från agenter från ”CIA, MI6, Mossad till Saudi intelligence” – eller allt på en gång!, säger journalisten Sholeh Irani.

Enligt Irani är det ett paket av anklagelser och brottsrubriceringar som väcker mycket oro bland journalistkåren i landet och hos de två journalisternas anhöriga.

– Straffen för dessa påstådda brott kan leda till minst flera års långa fängelsestraff eller till och med avrättning, säger hon.

Irani säger vidare att föreningen för yrkesaktiva journalister i Teheran i ett uttalande har skrivit att myndigheternas agerande i princip betyder att ”journalistiken är förbjuden i Iran”.

– Över 500 journalister har skrivit under ett gemensamt uttalande som publicerats i iranska tidningar. De ställer sig bakom sina arresterade kollegor, avfärdar samtliga anklagelser och varnar för konsekvenser av regimens planer på att helt stoppa journalisterna från att göra sitt jobb.

Även de båda kvinnornas chefredaktörer har ställt sig bakom dem och sagt att de fick uppdraget av sina respektive dagstidningar för att granska och rapportera.

– De vägleddes av redaktionen, och chefredaktörerna har sagt att de två journalisterna gjorde sitt jobb och inget annat, säger Sholeh Irani.

Nilufar Hamedis och Elahe Mohammadis försvarsadvokat har meddelat att inte ens han har fått tala med sina klinter under de första 40 dagarna som de har suttit i säkerhetstjänstens förvar.

Den senaste tiden har flera iranska elitsportövare också visat sitt stöd för protesterna. Både klättraren Elnaz Rekabi och skridskoåkaren Niloufar Mardani har tagit av sig slöjan i samband med tävlingar utomlands. Även fotbollsspelarna i Irans landslag har visat sitt stöd. Senast var det beachfotboolspelaren Saeed Piramoun som gjorde tecken att klippa sitt hår till stöd för Irans kvinnor.

Regimens brutala våld har framför allt riktats mot landets minoriteter. Många kurder, liksom personer tillhörande den baluchiska minoriteten i landet, har mördats i attacker från iranska säkerhetsstyrkor.