De senaste veckorna har det varit en het debatt om att influencern Margaux Dietz la ut en video där hon filmat en utslagen man som legat utanför hennes dörr. Istället för att genast hjälpa mannen hånade hon och petade på honom. Allt framför ögonen på sin son. Därefter lades klippet ut på sociala medier med käcka ljudeffekter för att ytterligare förstärka den inhumana inställningen till en annan människa som befinner sig i en utsatt situation.

Om vi analyserar händelsen ur ett helikopterperspektiv går det att dra paralleller mellan Margaux Dietz agerande och Kristersson/Åkessons budget och Tidöavtalet. Människosynen verkar vara ungefär densamma. Den vita mycket väl etablerade eliten, det vill säga vår regering, har lagt fram en ekonomisk politik som är ett hån mot folket i allmänhet och de mest utsatta i synnerhet. Likt Margaux Dietz ligger det inte närmast till hands att erbjuda hjälp till de som behöver, utan istället håna och peka finger.

Enligt regeringen ska inte människor som är i behov av vårt skyddsnät genom försörjningsstöd hjälpas utan hånas genom att säga att de ska göras ”arbetsvilliga”. Som om ekonomisk utsatthet vore ett utfall av lättja och inte den mörka verklighet som ofta ligger till grund för människor i fattigdom. Hån vore dessutom en underdrift för att beskriva hur personalen i välfärden kommer att utsättas för nedskärningar eller människor på flykt mötas av de högsta murarna i Europa.

Alex Schulman skrev en krönika med anledning av Margaux Dietz agerande. Han menade där att hon är ett barn av sin tid. Att samhällets allt hårdare klimat skapar den här typen av agerande. Även om jag till viss del håller med så skulle jag vilja modifiera den slutsatsen något.

Jag hoppas verkligen att alla som nu stått upp mot hennes agerande kommer att bredda perspektivet och reagera lika hårt mot Kristersson/Åkessons politik.

Samma vecka som den här sociala mediestormen bröt ut var jag i Malmö på studiebesök. Där mötte jag den totala motsatsen till den hårda människosyn Margaux Dietz gav uttryck för. Här mötte jag istället fantastiska eldsjälar som ägnar hela sina liv åt att hjälpa människor som har det tufft i livet. Ungdomar som med outtröttlig energi gör allt i sin makt för att andra ungdomar inte ska hamna i kriminalitet. Kvinnor som lägger all sin tid på att de som drabbas av matfattigdom ska kunna ge sina barn mat för dagen. Just den här gången mötte jag dessa människor i Malmö, men faktum är att jag möter dem överallt- i våra förorter, bland anställda i välfärden, i kvinnojourer och hos de som själva lever bland utsatta.  Men däremot börjar det bli allt mer skralt om dem i riksdagshuset

Jag delar därför innerligt den bild som jag tror att Alex Schulman vill förmedla. Margaux Dietz som individ är inte ensam (det behövs inte mer hat mot kvinnor) men jag tror inte att samhället i stort blivit kallt. Däremot den övergödda eliten och vår politiska ledning. De som sitter på makten är de som sprider sin vidriga politik som leder till att legitimera en allt mer unken människosyn – allt på folkets bekostnad.

Vi ska inte heller glömma att Margaux Dietz beteende har väckt enorm vrede. Människor har långt ifrån applåderat uppträdandet eller accepterat det. Snarare precis tvärtom. Värt att tillägga är dessutom att hon själv bett om ursäkt. Jag hoppas verkligen att alla som nu stått upp mot hennes agerande kommer att bredda perspektivet och reagera lika hårt mot Kristersson/Åkessons politik. Att de kraftiga reaktionerna inte bara gav utslag när en kvinna som är barn av sin sort agerat inhumant, utan att vi reagerar mot det som är roten till det onda.

Maj Karlsson, socialpolitisk talesperson Vänsterpartiet