Sara Parkmans Eros Agape Philia är ett album som stundtals griper tag, ruskar om och tar lyssnaren till en högre känslomässig nivå, skriver Maria Bratt och hör en artist som utvecklas.
Sara Parkman 33 år, har hunnit med mycket i sin musikkarriär sedan första albumet som släpptes 2016. Hon har turnerat i tio år och hon är ett känt namn på den svenska musikscenen. Tidigare har hon turnerat och gjort musik med andra musiker och artister. Hon jobbar även som skribent på ETC och är dramatiker.
Sara Parkman är en svensk folkmusiker, sångerska och violinist från Norrland. Musiken kan beskrivas som en blandning mellan folkmusik, synt och elektroniska influenser. Parkman har tilldelats flera priser för sin musik tidigare, bland annat utsågs hon som ”årets artist” vid Folk & Världsmusikgalan 2017 och ”årets utgåva” 2018, samt tilldelades Dagens Nyheters kulturpris 2020.
Nu är hon alltså aktuell med albumet Eros Agape Philia som innehåller tolv stycken med en blandning av folkmusik, pop och elektronik. Albumets namn består av tre olika grekiska ord för kärlek: Eros: den romantiska, Agape: den gudomliga och Philia: den vänskapliga och utifrån dessa ord har albumet utvecklats.
Eros Agape Philia börjar med en suggestiv folkmusikinspirerad låt och följs sedan av tolv spår där varje stycke har sin egen stil och prägel. Parkman har en stark röst med inspiration av gammal folkmusik och bryter på gammeldags svenska. Låttexterna är poetiska och fyllda med symbolik. Musiken är en blandning mellan det forna och det samtida.
Eros Agape Philia är ett starkt album, och Parkman har utvecklats mycket som artist i jämfört med hennes tidigare musik och släppta album.
Låtarna som sticker ut i albumet är Preludium som är instrumentell och suggestiv med kör och fiolmusik, Till Salka med stark rytm och som slutar och stiger upp i elektronisk musik, Rosen är intensiv syntmusik och känns som en hit i albumet samt titelspåret Eros Agape Philia, som berör på djupet och är väldigt fängslande.
Parkman har en stark och melodisk röst, och man kan finna religiösa och kyrkliga influenser vilket har med hennes bakgrund att göra, då hon tidigare har gjort kyrklig musik, noter från psalmer samt sjungit körsång.
Övriga spår är mer dämpade, ger ett mindre starkt intryck. Ibland går Parkman lite vilse i all experimentering och jag får nästan känslan av att det är ett samlingsalbum med olika artister och musiker. Men stundvis griper hennes musik tag i en, ruskar om och man hamnar på en högre nivå rent känslomässigt.
Parkman blandar skickligt de olika musikstilarna, gammal folkmusik och elektronisk musik med syntar, vilket är en utmaning som hon klarar galant. Melodierna, sången och helheten är otroligt bra. Jag tror att Parkman kommer slå igenom internationellt på större front om hon fortsätter, vilket jag hoppas att hon gör.
Eros Agape Philia
Sara Parkman och Hampus Norén
Skivbolag: Supertraditional
Format: LP/LD
