Drygt 40 år efter de första kända fallen är hiv fortfarande en dödlig epidemi som drivs på av diskriminering, orättvisor och ojämlikhet. Varannan minut smittas en tonårstjej eller ung kvinna i världen med hiv. Hbtqi-personer och andra utsatta grupper är också bland de som drabbas hårdast av epidemin.

Mot hiv finns inget vaccin eller botemedel. Det är upp till oss att bekämpa marginalisering, stigma och tabu som förnekar många rätten att bestämma över sin kropp och sexualitet. Så vinner vi mot hiv – och gör samtidigt världen till en bättre plats för många utsatta grupper. I den kampen är fortsatt ledarskap av Sverige avgörande.

Denna vecka lanserade FN:s gemensamma program mot hiv (UNAIDS) sin årliga rapport. Bland annat konstateras att 1,5 miljoner människor smittades med hiv under 2021. Det är en miljon fler än målet som världens ledare åtagit sig att nå. Rapporten ger en blandad bild av framgångar och utmaningar. Geografiska jämförelser visar på stor variation, men den allmänna slutsatsen är att parallella kriser och minskad finansiering lett till att kampen mot hiv är hotad. Det är också tydligt att civila samhällets ledarskap och styrka är A och O i kampen mot aids.  
 
Årets tema för världsaidsdagen 1 december är ”Equalize”. Om en aids-fri generation ska kunna uppnås måste vi bekämpa de ojämlikheter som driver på epidemin. 
 
Sveriges stabila ledarskap och trovärdighet i den globala kampen för mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet gör skillnad i människors liv. Sverige gör skillnad för de som är allra mest utsatta i samhället, inte minst genom att bidra till lokala gräsrotsorganisationers målinriktade arbete.
  
Ett exempel är den moldaviska civilsamhällesorganisationen ”Initiativa Pozitiva”, som ser till att ukrainska flyktingar i Moldavien får samma stöd som alla andra i form av hiv-förebyggande arbete och medicinskt stöd. UNAIDS hjälper Moldaviens nationella aids-program att säkerställa att de ukrainska flyktingarnas behov av tjänster möts.  
 
Om vi ska nå en värld med mänsklig värdighet för var och en av oss måste principerna om deltagande, ansvar och icke-diskriminering respekteras. Regeringar måste ge stöd till civilsamhällesorganisationer så att de kan bidra till att bryta ned olika hinder som står i vägen för  tillgång till hälsa och välbefinnande för alla. Organisationerna är centrala i arbetet för att utkräva politiskt ledarskap och resurser. 

Det är oroväckande att de tillgängliga resurserna för en samlad respons mot aids minskar. Om vi ska kunna utrota aids måste det finnas tillräcklig och förutsägbar finansiering för utveckling, via inhemsk mobilisering och med global solidaritet. Insatser mot hiv är en livräddande investering som betalar för sig många gånger om.  
 
Löftet om en aids-fri generation är mätbart och möjligt, men takten i framgångarna har mattats av rejält. Den goda nyheten är att vi har kunskapen och verktygen för att utrota aids. Vi kan inte ändra på viruset men vi kan förändra beteenden och skapa samhällen utan ojämlikhet, marginalisering, tabu, stigma, diskriminering och våld. 
 
Framgång uppnås när politik och faktisk verksamhet fokuserar på människor, inte sjukdomar. Och när politik och verksamhet är utformade tillsammans med de som är berörda av dem och utgår ifrån hur människor lever sina liv. Med tillgång till kunskap och rättigheter kan civila samhället och människor som berörs av och lever med hiv tillsammans driva på för förändringar, minska effekten av hiv och påskynda löftet om tillgång till bättre hälsa för alla.

Winnie Byanyima, exekutiv direktör UNAIDS

Anna Starbrink, riksdagsledamot Liberalerna

Ulrika Westerlund, riksdagsledamot Miljöpartiet