I förra veckan lämnade Feministiskt initiativ in ett remissvar till utredningen om ett svenskt medlemskap till Utrikesdepartementet, UD.
”Vi säger nej till Nato, nej till Sveriges eftergifter för Turkiet, till normalisering av kärnvapen och till svensk vapenexport” skriver partiets utrikespolitiska talesperson Jaime Gomez i en sammanfattning.
Den svenska ansökan till Nato har som bekant inte föregåtts av någon folkomröstning eller annat sätt där befolkningen fått säga sitt om denna oerhört omvälvande förändring av svensk politik. I stället har beslutet drivits igenom på kort tid. Förslaget baseras på en hastigt genomförd rapport, Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge – konsekvenser för Sverige, som saknar en bred analys av konsekvenserna av ett svenskt Natomedlemskap.
Socialdemokraterna forcerade fram en snabb förankring i partiet medan den borgerliga oppositionen hade bestämt sig för medlemskap långt tidigare. Men avsaknaden av en bred folklig debatt har skapat ett demokratiskt underskott i utrikes- och försvarspolitiken. Den oro och det tvivel som finns i stora delar av befolkningen förbises.
Säkerhetspolitiska utredningar och analyser samt militärt tolkningsföreträde har ersatt en demokratisk process genom en folkomröstning eller i riksdagsvalet. Försvarsmakten har blivit en debattör och ÖB svajar om kärnvapen på svensk mark.
Vi delar oron för Rysslands folkrättsvidriga militära aggression mot Ukraina men inte ståndpunkten att ett medlemskap i Nato skulle göra Sverige säkrare utan i stället bidra till ökad militär spänning i Östersjöområdet. Risken för militära konflikter i vårt närområde ökar. Det är helt tydligt att ökad spänning mellan Nato och Ryssland leder till upprustning i Europa och försvårar
diplomatiska och fredliga lösningar på politiska konflikter.
Sverige deltar i denna militärpolitiska kapplöpning genom upprustning och vi har de senaste åren utvecklat ett omfattande samarbete med Nato. Ett medlemskap skulle medföra nya förpliktelser, krav på militär närvaro och kanske kärnvapen i Sverige. Men också en begränsning av Sveriges möjligheter att föra en självständig utrikes- och försvarspolitik. Den svenska regeringen vinglar nu vidare på militarismens väg.
Den svenska Natodebatten har bottnat i en maskulin syn på konfliktlösning där våld och krig går före samarbete och diplomati. Det är oroväckande att den svenska regeringen har gett upp också i frågan om kärnvapen. Den svenska regeringen vägrar inte bara att underteckna FN:s konvention som förbjuder kärnvapen, utan går också med på att stödja Natos ståndpunkt på denna kontroversiella punkt, det vill säga stöd till denna typ av vapen.
Det alltid överskuggande problemet i internationell politik är den ständigt pågående militära upprustningen som inte bidrar till förmåga att lösa internationella kriser på fredlig väg. Men en feministisk utrikespolitik handlar om internationell solidaritet, nedrustning och mänsklig säkerhet. En sådan politik förutsätter militär alliansfrihet och kompromissar aldrig med fred
och mänskliga rättigheter.
I sin stormiga resa i jakten på Nato-medlemskap har den svenska regeringen också accepterat Turkiets villkor för att få sitt stöd i denna sträva. Att lyfta förbudet mot export av krigsmateriel till Turkiet och utlämna personer som landet beskriver som ”terrorister” är några punkter i avtalet.
Rapport efter rapport från olika människorättsorganisationer visar att Turkiet utövar statlig terror mot det kurdiska folket, landet har ett rättsväsende som inte är oberoende, pressfriheten är nästan obefintlig, många representanter för oppositionen sitter i fängelse och Prideparader har tvingats ställa in eller attackeras av polis. Trots denna verklighet, offras Sveriges stöd till den kurdiska frihetskampen, samt den feministiska utrikespolitiken på Nato:s altare.
Sveriges utrikespolitik kommer att bestämmas inte bara i Turkiet i fråga om ”terrorism”, där den turkiska definitionen av detta brott kommer att ha särskild tyngd i diskussionerna, utan även från USA, när det gäller riktlinjerna för vapenexportpolitiken.
Att värna demokratin, folkrätten, mänskliga rättigheter och nedrustning är grundvärden i svensk utrikes- och säkerhetspolitik som påverkas starkt negativt vid ett svenskt Natomedlemskap.
Feministiskt initiativ kommer att fortsätta arbeta för att förhindra att kärnvapen når svensk mark. Vårt parti står stadigt i sin inställning och säger Nej till Nato, till Sveriges eftergifter för Turkiet, till normalisering av kärnvapen och till svensk vapenexport. Vi står istället för
internationell solidaritet, demokrati och mänskliga rättigheter. Vi står i solidaritet med kurder i Sverige, Turkiet, Rojava och globalt.
Här kan du läsa remissvaret i sin helhet.
Jaime Gomez, utrikespolitisk talesperson Feministiskt initiativ
